Orkar borgerligheten ta chansen?
Vill Moderaterna bli ett brett parti är deras tid nu.
Toppbild: TT
Det är inte bara matematik. Politik, alltså.
Det här är något som de som ogillar Tidöavtalet brukar påpeka: det man erhåller i mandat får man betala för i nyssnazism, eller hur de nu brukar formulera saken. Och det ligger förstås något i det.
Men det ligger något i spegelbilden också: om man inte knådar sin politik till något som folk har anledning att gilla, får man aldrig tillräckligt många mandat för att uträtta något i parlamentet.
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
Inget fel i det. Man kan starta tankesmedja, eller bli kolumnist i stället. En god kolumnist ska alltid vara en aning illa sedd och aldrig ha en majoritet med sig, till skillnad från vad en del amatörer i morgonpressen fått för sig. Men om man nu givit sig in i partipolitiken av andra skäl än de Schymanska – att försörja sig och synas lite grand – behöver man försöka erövra de där förbannade mandaten.
Breda partier, som de svenska Socialdemokraterna, de tyska kristdemokraterna och brittiska tories, har alltid vetat det. Det är just det som gjort dem till breda partier. Och ofta illa omtyckta av just sådana som startar tankesmedjor och skriver kolumner.
Det finns, med några få undantag i rum och tid, ett slags utbyte här också. Vill man vara omtyckt i stora folklager, kommer man få lov att stå ut med att bli illa omtyckt bland ideologer. De upprörs av helt andra saker än folk i gemen. Detta är något man måste lära sig att bära om man vill bli en framgångsrik maktpolitiker, snarare än en uppburen idépolitiker. Man kan trösta sig med att äggskallarna brukar komma krypande till korset om man lyckas. Ideologer med ett intresse för politik är också i de flesta fall tjusade av folk med makt. Det var så Sossarna lade beslag på svenska intellektuella.
Detta som en ingress till ett påstående: svensk borgerlighet, och då främst Moderaterna, har just nu en chans att bli ett brett parti.
Fredrik Reinfeldts strategi för att skapa ett brett borgerligt parti, den mest framgångsrika så långt, höll inte. Han orkade närma sig något slags folkhemskapitalism i en del frågor som upprör moderata ideologer, som till exempel arbetsmarknadslagstiftningen. Han förmådde inte göra det på andra centrala områden, främst migrationspolitiken. Hans folkliga ambitioner sträckte sig inte alltid utanför tullarna. Det var naturligare för honom att rikta sig till uppåtsträvande cykelbud, än till arbetslösa bruksgrabbar. Till sist ledde det till att han, provocerad av att folk börjat rösta fel, lade sig sida vid sida med Miljöpartiet, som är Sveriges mest utpräglade parti för det aningslösa etablissemanget: de som inte ens förstått hur snorkigt självbelåtna de är.
Ulf Kristersson befinner sig i en helt annan situation. Inte enklare, men annorlunda.
Partier hålls samman av sociologi, ibland mer så än av politik. Moderaternas problem i det avseendet är att de aldrig riktigt lyckats bredda sig. När partiaktiva för snart femton år sedan uppmanades att inte bära pärlhalsband eller slips i onödan, var det ett ytligt försök av Moderaterna att bryta sig ur den sociologiska fållan. Men klädkoder räcker inte långt. Vill man bli bredare måste man formulera en bredare politik.
Det är den chansen Ulf Kristersson har nu. Moderaterna leder en koalition som socialt vilar på ett bredare mandat bland väljarna: inte bara de som vill upp och fram, inte bara de med riktigt goda inkomster, inte bara de som gått på Timbros seminarier. Om Moderaterna vill bli ett brett parti har Sverigedemokraterna, som ett slags katalysator, givit dem chansen att hitta dit. Men ska det lyckas måste partiet vilja bredda sig, socialt och politiskt.
Det som nu beskrivs som plågsamma kompromisser, genant undfallenhet och riktningslöshet kan i själva verket vara en möjlighet. Förutsatt att Moderaterna kan känna lust, snarare än ångest, i pragmatismen. Förutsatt att de inser att det inte bara handlar om koalitionsmatematik, utan om utveckling.
Det är precis därför Socialdemokraterna och vänstern försöker underblåsa ångesten. De är rädda för en bred höger.
***
Läs även: Tänk om det handlar om något
