Överlever demokratin arbetslöshet och språkförbistring?
Vår samhällsgemenskap har sedan sekler tillbaka byggt på att gemene svensk arbetar och talar svenska, ett kulturellt deltagande som blivit förutsättningen för demokratin. Men vad händer när allt fler varken arbetar eller behärskar språket?
Toppbild: RLF
När dåvarande Folkpartiets ledare Lars Leijonborg drev frågan om språktester för medborgarskap i början av årtusendet var det kontroversiellt, men också populärt bland väljare. Valresultatet på 13,4 procent 2002 var partiets bästa sedan 1985 och man har inte kommit i närheten av det därefter. Många var kritiska till förslaget, Anders Björck (M) framhävde i stället arbete som den bästa vägen in i den svenska gemenskapen. Ett gott exempel på det är hur väl de många europeiska arbetskraftsinvandrarna under 1960-talet integrerades.
Den tyske sociologen och filosofen Axel Honneth ger dem båda rätt. Han har i sin demokratiforskning pekat på att det är, inte minst i protestantiska samhällen, deltagandet i språket (kulturen) och arbetet som ger människor fullt erkännande som medborgare. Protestantismen framhäver arbetet som definierande för människan och att språket, att kunna läsa (åtminstone sin katekes och Bibeln), gör det möjligt att del av den kulturella gemenskapen fullt ut.
För Honneth är det en fråga om jämlikhet och människovärde. Det är därför viktigt att ett samhälle möjliggör att var och en utifrån sina förutsättningar talar språket och arbetar, genom utbildning och sådant som inkluderande praktikplatser och lönebidrag. Det motverkar alienation, den förödande upplevelsen av att inte höra till och få komma till sin rätt.
I Bonde, stat og hjem. Nordisk demokrati og nationalisme – fra pietismen til 2. verdenskrig (2009) visar den danske historikern Niels Kayser Nielsen (1949 - 2012) hur nationalism och kulturell homogenitet varit avgörande för de nordiska demokratiernas framgång och stabilitet. Gemenskaper med betoning på jämlikhet och sammanhållning har avvärjt radikala och splittrande strömningar från både höger och vänster.
Dessutom påpekar han att de protestantiska statsbildningarna redan från början investerade i medborgarnas välfärd och utveckling. Genom kyrkans försorg var analfabetismen utrotad i Sverige i mitten av 1700-talet. Det fick också betydelse för folkrörelsernas mobilisering och den civila demokratiska infrastrukturens etablering genom föreningar och församlingar.
Länge var arbete en självklarhet, att arbeta och göra rätt för sig var normen. I moderna tider har arbetslösheten varit brant stigande sedan 1990. Den sammanfaller med globalisering och automatisering, omfattande flyktinginvandring, ökad polarisering och en växande oro för demokratins överlevnad.
I dag är omkring 800 000 svenskar analfabeter, något som omöjliggör deltagande samhällsamtal och arbetsliv. Arbetslösheten i riket är 10,4 procent enligt SCB, den fjärde högsta inom EU. Det är de utomeuropeiska invandrarna som står längst från arbetsmarknaden. Segregationen är total, åtminstone var tionde invånare är varken del av arbets- eller språkgemenskapen.
Kayser Nielsen var bekymrad över hur svagt de nordiska länderna stod upp för sig själva i samband med krisen kring Muhammedteckningarna 2005. Han uppfattade det som att den nationella basen för demokratin eroderar.
I Sverige har vi sjösatt projektet att försöka integrera hundratusentals människor från länder vars värderingar är de mest främmande för vår protestantiska kultur. Det är den alienerade invandrade befolkningen som i allt högre grad står för den exceptionella våldsbrottsligheten och det är invandrare som angripit demokratin genom att med mord, terrorattentat och våldsamma upplopp försöka inskränka de rättigheter som tidigare generationer erövrat genom sekler av samhällsutveckling.
***
Läs även: Kan vi få nog av ångest?
Läs även: Jag vänder samtiden ryggen
När dåvarande Folkpartiets ledare Lars Leijonborg drev frågan om språktester för medborgarskap i början av årtusendet var det kontroversiellt, men också populärt bland väljare. Valresultatet på 13,4 procent 2002 var partiets bästa sedan 1985 och man har inte kommit i närheten av det därefter. Många var kritiska till förslaget, Anders Björck (M) framhävde i stället arbete som den bästa vägen in i den svenska gemenskapen. Ett gott exempel på det är hur väl de många europeiska arbetskraftsinvandrarna under 1960-talet integrerades.
Den tyske sociologen och filosofen Axel Honneth ger dem båda rätt. Han har i sin demokratiforskning pekat på att det är, inte minst i protestantiska samhällen, deltagandet i språket (kulturen) och arbetet som ger människor fullt erkännande som medborgare. Protestantismen framhäver arbetet som definierande för människan och att språket, att kunna läsa (åtminstone sin katekes och Bibeln), gör det möjligt att del av den kulturella gemenskapen fullt ut.
För Honneth är det en fråga om jämlikhet och människovärde. Det är därför viktigt att ett samhälle möjliggör att var och en utifrån sina förutsättningar talar språket och arbetar, genom utbildning och sådant som inkluderande praktikplatser och lönebidrag. Det motverkar alienation, den förödande upplevelsen av att inte höra till och få komma till sin rätt.
I Bonde, stat og hjem. Nordisk demokrati og nationalisme – fra pietismen til 2. verdenskrig (2009) visar den danske historikern Niels Kayser Nielsen (1949 – 2012) hur nationalism och kulturell homogenitet varit avgörande för de nordiska demokratiernas framgång och stabilitet. Gemenskaper med betoning på jämlikhet och sammanhållning har avvärjt radikala och splittrande strömningar från både höger och vänster.
Dessutom påpekar han att de protestantiska statsbildningarna redan från början investerade i medborgarnas välfärd och utveckling. Genom kyrkans försorg var analfabetismen utrotad i Sverige i mitten av 1700-talet. Det fick också betydelse för folkrörelsernas mobilisering och den civila demokratiska infrastrukturens etablering genom föreningar och församlingar.
Länge var arbete en självklarhet, att arbeta och göra rätt för sig var normen. I moderna tider har arbetslösheten varit brant stigande sedan 1990. Den sammanfaller med globalisering och automatisering, omfattande flyktinginvandring, ökad polarisering och en växande oro för demokratins överlevnad.
I dag är omkring 800 000 svenskar analfabeter, något som omöjliggör deltagande samhällsamtal och arbetsliv. Arbetslösheten i riket är 10,4 procent enligt SCB, den fjärde högsta inom EU. Det är de utomeuropeiska invandrarna som står längst från arbetsmarknaden. Segregationen är total, åtminstone var tionde invånare är varken del av arbets- eller språkgemenskapen.
Kayser Nielsen var bekymrad över hur svagt de nordiska länderna stod upp för sig själva i samband med krisen kring Muhammedteckningarna 2005. Han uppfattade det som att den nationella basen för demokratin eroderar.
I Sverige har vi sjösatt projektet att försöka integrera hundratusentals människor från länder vars värderingar är de mest främmande för vår protestantiska kultur. Det är den alienerade invandrade befolkningen som i allt högre grad står för den exceptionella våldsbrottsligheten och det är invandrare som angripit demokratin genom att med mord, terrorattentat och våldsamma upplopp försöka inskränka de rättigheter som tidigare generationer erövrat genom sekler av samhällsutveckling.
***
Läs även: Kan vi få nog av ångest?
Läs även: Jag vänder samtiden ryggen
