P1 häromdagen: Interner som golar utsätts för hot

Det var som att ha hamnat i en parallellvärld, där Coppola aldrig fick lov att göra »Gudfadern«.

Det blev diskussion och enighet rådde om att säkerheten generellt sett är hög på svenska anstalter, så det som kan göras görs redan. Och där tog det slut: en nyhet som inte var en nyhet om ett problem som, så långt det är möjligt, redan är löst.

Journalistik kan bli sådär, särskilt om den görs i direktsändning.

Näringslivets medieinstituts senaste rapport är inte direktsänd, men den ger, ärligt talat, lite samma känsla.

Rapporten består av en analys av de senaste 50 fällningarna i granskningsnämnden. Ungefär en tredjedel av fällningarna – 16 stycken – rör politiska ämnen. Majoriteten av dessa, 12 stycken, är partiska på så sätt att de har ett klart gal-perspektiv.

Jo, nu är vi tillbaka i den där andra politiska dimensionen igen. Den som ställer det Gröna, Alternativa och Libertarianska mot det Traditionella, Auktoritära och Nationalistiska. Det är delvis det som är problemet. Skalan är riggad. Mitt förslag har sedan länge varit att vi borde komma överens om att förkortningen i stället skulle utläsas Gullig, Asbra och Läcker mot Tarvlig, Avskyvärd och Nedrig, för att undvika missförstånd.

Saken är egentligen mycket enkel.

Det är en central del i den journalistiska självbilden att man tillhör den goda sidan. Vi kommer därför inte under min livstid – och jag hoppas att den blir hyfsat lång – att få höra public servicejournalister slentrianmässigt förutsätta att något är bra, eftersom det är en tradition. De kommer inte att tala om samhällshierarkier på ett sätt som är oreflekterat positivt. Resonemang om nationen, som inte bakas in i vånda och en gnutta vämjelse, kommer att förbli en dröm bland dem som grämer sig över att ha missat pansarbåtsinsamlingen.

Det som teoretisk skulle kunna hända är att Public service med tvång tyglas av tan-krafter, efter ett omvälvande valresultat. Men det skulle bara resultera i en plakatmässig överkompensation, som hela tiden krävde aktivt underhåll. Det vore något helt annat än dagens automatiska och delvis aningslösa gal-dominans.

För vad det här egentligen handlar om är kåranda, likriktning, fantasilöshet och brist på nyfikenhet.

Journalistiken som yrke är sedan länge ett me-delklassreservat. Inte bara socio-ekonomiskt, utan värderingsmässigt. Och medelklassen är anständig och samhällsbärande. Svenska journalister har i hög grad tagit över den roll som prästen hade i bondesamhället. Kåren drivs av en välvillig paternalism, där upplysning och berättande går hand i hand med uppfostran och gränssättande.

Precis som för prästerna förutsätter den rollen en närmast självklar tro på vad som är rätt. Och, som en spegelbild, en lika självklar motvilja mot allt som kan hamna i konflikt med de övertygelserna.

Det låter som en stereotyp. Det är det. Men en stereotyp med grund i verkligheten. Ett exempel:

Leo Wallentin och Katarina Lind kartlade förra året var journalister bor i en uppsats för Institutet för mediestudier. 62 procent bor i en storstad och varannan bor i Stockholm. Södermalms stadsdelsområde har i särklass tätast med journalister, med mellan 9,2 och 9,4 per tusen invånare. Journalister bor i områden med många höginkomsttagare. De är underrepresenterade i valdistrikt där Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna är starka. De är överrepresenterade i områden där Vänsterpartier, Miljöpartiet, Liberalerna och Moderaterna är starka.

Kort sagt: journalister bor i gal-land.

Ingen människa är en ren produkt av sin miljö. Många journalister kommer från början från delar i Sverige som snarare är tan. Men det finns skäl till att de flyttat till Södermalm, eller andra delstater i gal-land. Det är där de känner sig hemma. Och varför skulle de tala med sina grannar på ett annat sätt, när de träffar dem i egenskap av arbetskamrater på jobbet?

Det finns ingen konspiration. Inget mysterium. Definitivt ingen nyhet. Och vi, vars gal-reflexer inte alltid löser ut automatiskt vid minsta knackning med provhammaren, får nog helt enkelt leva med prästerskapet.