På DN är ”vanligt folk” en social konstruktion
Susanne Nyström verkar å ena sidan tycka att ”vanligt folk” inte finns, å andra sidan att de är roten till alla problem.
Toppbild: NTB
Jag brukar inte svara på annonser. Särskilt inte om de uttryckligen riktar sig till någon annan. Men å andra sidan vill man ju inte lämna medmänniskor i behov av hjälp och stöd i sticket.
Men först en liten anekdot.
Samuel Brittan, långvarig kolumnist i Financial Times, klämde någon gång på ett cocktailparty ur sig frågan som alla polemiska flygplatsliberaler förr eller senare hittar fram till:
”Men vad är ’nationalstaten’?”
Underförstått, förstås: nationalstaten är bara en ”konstruktion”.
Toryrebellen Alan Clark, redan på den tiden en vieux terrible, snäste av Brittan:
”Om du inte vet vad nationalstaten är, så är du dekadent”.
Betrakta denna lilla berättelse som en fond att läsa den här kolumnen mot.
Susanne Nyström, ledarskribent på DN, får inte ro. Hon har återkommit till temat flera gånger den senaste månaden:
Vad är egentligen ”vanligt folk”? Och, kanske ännu viktigare: vilka är inte ”vanligt folk”?
I lördags riktades frågorna direkt till ”politikerna”. Det är dags för dem att bena ut begreppet ”vanligt folk”.
Jag är, som sagt, rätt säker på att frågan inte är riktad till mig, även om ”politiker” också är ett svävande begrepp och jag faktiskt satt som suppleant i byggnadsnämnden i Enköping en kort period för 35 år sedan. Men låt mig ändå försöka dra mitt strå till stacken:
Kära Susanne,
Du konstaterar att arbetare inte kan vara de enda som utgör ”vanligt folk”. De är bokstavligen för ovanliga. Medelklassen måste räknas in. Men det är här du blir konfunderad. I medelklassen ingår höginkomsttagare, storstadsbor, miljöpartister och folk i ”minoritetskultur”, som du skriver. Kort sagt, DN:s läsekrets. Men de grupperna verkar inte få vara med bland ”vanligt folk”. Kategorin verkar reserverad för dieseldoftande troglodyter i landets grantunga delar.
Är det rättvist?
Har jag fel, Susanne, om jag anar att dina frågor är en aning retoriska? Den första artikeln du skrev på det här temat hade, om jag minns rätt, rubriken ”Nu får det vara nog med fjäskandet för landsbygden". Är det möjligen det saken egentligen handlar om? Att påminna storstadens liberala salonger om att det är de som sitter på den rättmätiga makten? Inte bondlurkarna, som inte alls är ”vanliga” annat än i den engelska bemärkelsen ”common”?
Är det så du menar? Att ”vanligt folk” egentligen inte finns? Att om de gör det, så består de av statligt inkomstskattande miljöpartister på Södermalm, med intressanta identitetspolitiska attribut?
Om du tänker så påminner du inte bara om en aning om Samuel Brittan – som ju egentligen inte ville ha svar på sin fråga, utan bara säga att nationalstaten inte finns – eller Hillary Clinton, med sina ”deplorables”, utan även om den sortens ateister som aldrig kan upphöra att tala om Gud.
Du själv och den ledarsida du arbetar på har trots allt varit upptagen med detta problematiska ”vanliga folk”, som inte finns, åtminstone sedan Sverigedemokraterna kom in i riksdagen 2010. De har ställt till med nästan allt besvär ni haft sedan dess. Så till den grad att ni helst skulle vilja se en koalition mellan sossar och moderater, för att kväsa ”vanligt folk”, som inte finns.
Förstår du hur jag menar? Det är som om du försöker definiera bort ett problem, snarare än att lösa det. Som om de problem som ni på DN är så upptagna av skulle försvinna, om vi bara slutade använda termer som ”vanligt folk”, ”elit” och ”etablissemang”. Som om allt egentligen vore en ”konstruktion”.
Det är förresten lite lustigt att den där koalitionen mellan sossar och moderater på sätt och vis redan finns. Enligt valforskarna i Göteborg gick en kvarts miljon tidigare socialdemokratiska väljare och över 380 000 tidigare moderata väljare till Sverigedemokraterna mellan 2002 och 2022. Där samsas de nu, åtminstone tills vidare. Antagligen därför att de tyckte att deras gamla partier glömt bort ”vanligt folk”.
De visste antagligen vad ”vanligt folk” är, utan att behöva tänka på saken. Kanske skulle du fråga dem, inte ”politikerna”?
***
Läs även: Pippi på apokalypsen
