Partiet Nyans lyckas inte dölja sin islamism
Tycker Mikail Yüksel och partiet Nyans att segregation är eftersträvansvärd och bör förstärkas av samhället? En sådan politisk bomb skulle vara uppfriskande inför valet, skriver Sofie Löwenmark.
Toppbild: Johan Nilsson / TT
I de flesta länder ryggar många tillbaka inför tanken på politisk islam: idén om att religionen ska ta steget från det privata och personliga till det allmänna och offentliga för att förändra samhället. Av dem som ändå är anhängare till politisk islam vill ett fåtal genomföra den sortens förändringar med våld medan andra – de är betydligt fler – anser att det ska ske politiskt och kulturellt.
Många kopplar ihop det nybildade partiet Nyans med politisk islam eller islamism, som är ett annat ord för samma sak. Partiets företrädare och flertalet anhängare är inte sena att förneka det. De har uppfattningarna att ordet »islamist« är en anklagelse och att den som kallar partiet eller någon annan för det, är islamofob. Företrädarna säger att Nyans inte ens är ett religiöst parti och att dess politik inte särbehandlar människor utifrån religiös övertygelse.
Men är det som partiet Nyans erbjuder politisk islam, eller är det kanske islamisk politik, eller bara politik för en grupp muslimer – och vad är i så fall skillnaden? Och vilken är partiets egen förklaring till att det har bildats just nu? Ett rimligt antagande är ju att partiet är en konsekvens av 2000-talets stora invandring från muslimska länder, som har skapat ett behov i den gruppen av andra svar på samhällsfrågor än de svar som vi är vana vid i Sverige.
Klart är att många av partiets förslag har religiös klangbotten.
Men hur ser partiet på risker och möjligheter med identitetspolitiska och separatistiska lösningar? Är de bra och önskvärda? Och vad innebär den sortens särlösningar för gruppen muslimer och för samhället i övrigt på kort och lång sikt?
Oavsett om vi kan vänta oss politisk islam, islamisk politik eller identitetspolitik för muslimer från partiet Nyans, står en sak klar: ingen, inte ens partiet Nyans, vill offentligt förknippas med politisk islam. Partiprogrammet försöker undvika det. Och stödjande röster från individer med en dokumenterad islamistisk ställning, oavsett om de är föremål för utvisningsbeslut eller inte, bemöter partiet med tystnad. Så ser det ut redan i dag, till exempel varje gång »Gävleimamen« Abo Raad – ett akut hot mot rikets säkerhet enligt Säpo – upprepar sina sympatier för Nyans.
Partiledaren MikaIl Yüksel och övriga partiföreträdare vet att det gäller att hålla rent mot den extrema flanken och att det måste göras på ett taktiskt riktigt sätt. Genom tystnaden ska ingen dörr stängas. Varje röst har betydelse. De vet också att minsta inblandning i partiet av uppenbart extrema personer sannolikt kommer att tvinga även vissa kända försvarare av islamism i vänstermedia till avståndstagande. Det vill Mikail Yüksel också undvika.
Men partiprogrammet bjuder ändå på fingervisningar. Partiet Nyans förslag för att motverka hederskultur består i att avfinansiera hjälporganisationer som beskrivs som islamofobiska. Religiösa föreningar ska däremot inte riskera att förlora sina bidrag när kontroversiella åsikter framförts och hbtq-frågor reduceras främst till att Nyans lyfter religiösa ledares rätt att predika och sprida vilka budskap de vill.
Islamofobibegreppet används dels för att försöka tysta röster som Partiet Nyans ogillar, dels för att säkra att kontroversiella uttalanden på religiösa grunder inte ska få kännbara konsekvenser. Det är en strategi som är välbeprövad av många andra sedan tidigare och som visat sig vara mycket framgångsrik i Sverige under lång tid.
Partiet vill också underlätta etablering av religiösa skolor i förorten så att muslimska barn där i än högre utsträckning, språkligt och socialt, undviker att komma i kontakt med andra. Nyans vill också att föräldrar ska få bestämma om barn i förskolan ska täcka sig och vilka religiösa och religionskulturella uttryck i övrigt som ska gälla för barnen; könsseparerad undervisning, skilda badtider, rätten att vägra ta en person av annat kön i hand och liknande är no-brainers för partiet.
Nyans har i den pågående LVU-kampanjen dessutom föreslagit att muslimska barn som omhändertas ska garanteras en plats i muslimska familjer, så att de inte ska behöva bo i icke-muslimska hem.
Innebär sådana förslag och andra som liknar dessa att Mikail Yüksel och Nyans har gjort en annan bedömning av segregationen än övriga politiker? Det vill säga, tycker Nyans att segregation är eftersträvansvärd och bör förstärkas av samhället?
En sådan politisk bomb skulle vara uppfriskande inför valet.
***
