Plötsligt hyllar alla den tryckta boken
Men vad ligger bakom tvärvändningen?
Toppbild: Unsplash
Under året har debatten om böcker och skärmar svängt på ett sätt som skulle förtjäna en egen bok. Plötsligt hyllas den tryckta boken överallt, medan alla verkar ha fått nog av skärmarna.
Det gör det värt att påminna sig om hur det låtit tills nyligen. Då skulle allt digitaliseras – inte bara myndigheters arkiv, utan även barnens aktiviteter. Förra året kritiserade Skolinspektionen Orionskolan i Visby för att de inte gav de yngsta eleverna skärmar. Och i läroplanen från 2019 betonade förra regeringen att även förskolebarn skulle utveckla ”digital kompetens”.
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
Alla skulle enrolleras i skärmsamhället och spelplattor hälldes över landets skolor och förskolor.
Jag har mött åtskilliga lärare som knutit näven i fickan när en driven rektor avskaffat läroböckerna. Samtidigt lät inhyrda konsulter dem veta att minsta tvekan inför digital teknik var lika primitiv som 1800-talets rädsla för att kvävas i kupén av tågets höga hastighet. Även humanister har varit återhållsamma i sin kritik, oroliga över att ett försvar för böcker ska låta elitistiskt. Ingen vill framstå som moralist.
Men nu har det vänt. I helgen firas boken med en egen mässa i Göteborg, och den gör det med ett massivt stöd på flera håll. Politiker skjuter till pengar för tryckta böcker i skolan och debattörer från höger till vänster håller med. Förra veckan lyfte kulturcheferna för landets största tidningar läskrisen och krävde unisont att eleverna skulle få ”egna, tryckta skönlitterära böcker att läsa”.
Vad ligger bakom denna tvärvändning? Skepsis mot ny teknik avfärdas ibland som framstegsfientlig, men här har kritikerna forskningen på sin sida. Digital teknik har många fördelar, men studier visar att vi läser ytligare och minns sämre på skärm.
Omsvängningen är välkommen, men jag saknar ett argument i debatten. Diskussionen utgår för ensidigt från en syn på boken som informationsbehållare. Tesen är att tryckta böcker är bättre än skärmar för att det är lättare att ta till sig information från dem. Det är sant – men inte hela bilden. För den tryckta boken är inte bara en informationsbehållare, utan också ett reflektionsredskap.
Det är så den har använts sedan antiken. Medeltida munkar läste dagligen, men inte för att hinna igenom så många böcker som möjligt. Betoningen låg på själva läsakten. Målet var transformation snarare än information. Läsningen som en väg till mognad.
På samma sätt betonade arbetarrörelsens pionjärer läsning utan att föreskriva vad som skulle läsas: ”Det tycks viktigare att medlemmarna i loge och förening läser än vad de läser”, skriver idéhistorikern Ronny Ambjörnsson. Den som läser reflekterar över världen och sin plats i den, och det var målet. Läsandet var en livsstil som gav näring åt begrundan.
Betraktar vi skärmar och tryckta böcker ur detta perspektiv blir det än tydligare varför de senare är viktiga. För skärmar uppmanar oss inte att stanna upp och gå på djupet, utan vill få oss att ständigt klicka vidare. Att surfa är att röra sig på ytan av informationsöverflödet snarare än att djupdyka, och på nätet är emotioner ofta viktigare än reflektion. Därför är skärmar i bästa fall en teknik för snabb informationsinhämtning, men sällan för långsam reflektion.
Skälet till att tryckta böcker behövs är alltså inte att den information de rymmer skulle gå förlorad om de försvann. Fakta kan vi ladda upp på nätet, men böcker bildar oss. Böcker fyller oss inte bara med information, utan kan göra oss till eftertänksamma människor.
***
