Politikerna måste förstå att de är underhållspersonal
Sverige lider av att inget blir gjort.
Toppbild: TT
Två experter på offentlig förvaltning skrev i DN häromsistens. Mittokratin, skrev de, är den offentliga förvaltningens nya kvarnsten. Det är en styrform som är full av chefer, administratörer och stödfunktioner, men som är mer intresserad av att spegla omvärlden än att ägna sig åt sin egen kärnverksamhet. Det är inte det att inget blir gjort. Det är bara det att det som blir gjort är något annat än det som borde bli gjort:
”Organisationen skapar en allt större kapacitet att fånga upp och svara på externa krav och uppvisar inte sällan en omfattande nervositet inför allt från formella inspektioner till mediala drev, och bygger som svar upp en administrativ kapacitet för att hantera omvärlden.”
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
Och, i en formulering som vore poetisk, om den inte beskrev något så prosaiskt:
”När allt fler mål ska bejakas och man ska jobba mellan stuprör, byggs i stället system med parallella hängrännor där vattnet mest står still.”
Det blev en hel del hurrarop. Men också en och annan invändning. En organisationsdocent på Handels kallade det för ”pajkastning” och krävde att det ”måste bli ett slut på detta misstänkliggörande” mot ”stödfunktioner”. Fast läser man artikeln är det inte så mycket ett försvar av mittokratin, som en argumentation för att läkarna borde få tillbaka sina sekreterare. Och det unnar man dem, förstås.
Pajkastning eller ej lutar jag ändå åt att de svällande HR-avdelningarna behöver misstänkliggöras mycket mer. Det vore till exempel intressant om något större företag bestämde sig för att hemförlova hela sin HR-avdelning i en månad. Jag misstänker att det skulle höja produktiviteten mätbart.
Det verkar överhuvudtaget vara just det Sverige lider av: att inget blir gjort. Delvis, men inte bara på grund av mittokratin. Några aktuella exempel:
Lantmäteriet, hörde jag nyligen på radion, har stängt ned sina digitala tjänster ”av säkerhetsskäl”. Det låter ansvarsfullt tills man hör vad det betyder: nämligen att uppgifter om hemliga försvarsanläggningar varit tillgängliga för alla den vägen. Då låter det bara pinsamt. Följden är i alla fall att ingen kan få information på direkten längre. Kommuner som vill se till att det byggs bostäder och anläggs företag, får ställa sig i kö. Kötiden är två månader. Stora projekt står stilla. Det drabbar utbyggnaden av elnätet också.
Polisens kalla fallgrupper, som plockar upp gamla utredningar igen, har svårt att höja temperaturen, berättas i ett annat radioinslag. Det beror på väntetiderna vid Nationellt forensiskt centrum, även för en DNA-analys, är uppemot två år. I polisregionerna ligger fall på hög, i väntan på att ens skickas in till analys. Det är ingen idé att skicka in för många, för då blir det bara övermäktigt.
Att byta ut kontaktledningar för tågtrafiken går så långsamt att några enstaka mil tar åratal, rapporterar DN. Att byta ut alla uttjänta ledningar och stolpar skulle i nuvarande takt ta 350 år. För lite drygt 25 år sedan fanns inget eftersläpande underhåll. Nu skulle det krävas 75 miljarder kronor för att komma i kapp.
Slående mycket av det som inte blir gjort i Sverige verkar kopplat till underhåll. Just sådant som ”stödpersonal” – när sådan fortfarande bestod av vaktmästare och sekreterare, inte byråkrater — brukade ansvara för. I det avseendet verkar den där Handelsdocenten vara något på spåren. Men jag undrar om problemet inte är ännu djupare.
Man ska städa trappan uppifrån. Och vilka är det som till syvende och sist ansvarar för bristande underhåll av järnvägen, elnätet, försvaret och allt det andra?
Just det. Hade politiker begripit att de först och främst är en stödfunktion, samhällets underhållspersonal – inte visionärer, konstnärer eller entreprenörer – skulle inte ens mittokratin kunnat få stopp på tågen och elförsörjningen. Men när de som styr landet inte begriper vad deras kärnverksamhet är, kan man knappast förvänta sig att företag och offentlig förvaltning ska göra det.
***
Läs även: Bidens avgång är en medieskandal
