Rädslan för den stora katastrofen är inte något nytt

Läsarens fästmö har rysskräck. Vad gör man med sådan oro?

Text:

Toppbild: TT

Toppbild: TT

Min fästmö har rysskräck, hon tror att Putin redan har bestämt sig för att lägga Västeuropa i grus med sina kärnvapen. Hon säger: inget kan ju hindra honom. Jag säger: Nato. Hon säger: Nato fegar ur. Vad gör man med sådan oro? Bör vi ens fundera på att bilda familj?

David Eberhard svarar:

När jag växte upp var det ständigt tal om att Sovjet skulle anfalla västvärlden med kärnvapenmissiler. Det sägs att det var väldigt nära ett tredje världskrig under Kubakrisen 1962. Händelsen handlade om att man på Kuba installerade robotramper avsedda för kärnvapen, vilka kunde nå USA. Men allt avstyrdes och kriget uteblev den gången.

1983 räddade den sovjetiske överstelöjtnanten Stanislav Petrov världen från ett kärnvapenkrig då han inte följde den uppgjorda handlingsplanen då det larmats om ett pågående amerikanskt kärnvapenanfall. Larmet visade sig bero på ett fel i datasystemet, men hade Petrov inte avvaktat, frångått sina order, skulle kärnvapenkriget varit ett faktum. 

Det jag försöker påpeka är att rädslan för den stora katastrofen inte är något nytt. Visst förefaller Putin oförutsägbar. Han har en agenda som västvärlden sannolikt inte är helt insatt i. Huruvida Nato fegar ur i händelse av att Ryssland utökar sitt anfallskrig mot väst är självklart inte en fråga för en psykiater. Men rent psykologiskt måste det nog anses helt uppenbart att Nato utgör ett stort hinder för en ohämmad rysk expansion – oavsett vad Putin har högst på sin önskelista. Speciellt eftersom det mesta talar för att Nato, åtminstone på pappret, är en överlägsen motståndare.

Det andra som talar mot din flickvän är att oavsett om Putin är obegriplig för oss i väst så är han sannolikt inte helt obegåvad. Ett anfall mot väst kommer leda till hans imperiums död.

Självklart kan ni skaffa barn. Åtminstone utifrån premissen att världen inte är närmare att gå under nu än för femtio år sedan. Huruvida ni vill skaffa barn tillsammans – givet era helt olika världsbilder – är en annan fråga. Den vet ni själva bäst svaret på.

***

Text:

Toppbild: TT