Regeringens ekonomiska politik är inget att hänga i julgranen

Om varje tillkortakommande från Tidöregeringen vore en julgransprydnad så skulle årets julgran bli praktfull. Det är ju en kavalkad av löftessvek, misslyckanden och hot mot nationens säkerhet som vi bevittnat. 

Det är Åkessons och Jomshofs islamfientliga utspel som enligt statsministern undergräver svenskars säkerhet, krympande ekonomi med stigande arbetslöshet, inte minst i kraft av kollaps i bostadsbyggandet – och total brist på motåtgärder – avsaknad av seriös klimathandlingsplan och att högermajoriteten nu sätter landet på kurs mot böter från EU för missade klimatmål, underfinansiering av välfärden som försatt landets sjukvårdsregioner i krisläge, med orättvisa neddragningar, avgiftshöjningar och skattehöjningar som omedelbar konsekvens, att kampen mot den grova organiserade brottsligheten undergrävs av att även kommunerna försatts i neddragningsläge, att landet med störst överskottsproduktion av el, lägst elpris och högst leveranssäkerhet verkligen kommer att ha ett otillräckligt elsystem om Tidögänget inte får nya elkablar, nya vindkraftverk, och nya energieffektiviseringsreformer på plats denna mandatperiod.  

Allt detta pynt kommer oppositionen att låta pryda nationens julgran, med larmen om ökande barnfattigdom och till och med hunger i svenska barnfamiljer som extra glitter. Oppositionspartier har skarpa förslag till åtgärder för att stötta de mest utsatta mer än de indexeringar av bland annat garantipension och förstärka bostadsbidrag som tidigare s-ledda regeringar genomdrivit och som förlängts av Tidöriksdagen. Vi socialdemokrater hänger upp egna utmärkta röda kulor: höjt underhållsstöd, extra barnbidragsutbetalning, folkhemsel och tankrabatt. 

Oron för den egna hushållsekonomin, som nu för första gången på mycket länge drabbat breda grupper av välavlönade LO-medlemmar och tjänstemannagrupper, är naturligtvis vad svensk politik i hög grad har handlat om under året. Elisabeth Svantesson försöker – desperat – att framställa sig som den som dämpar det som pressar många, nämligen den skenande boendekostnaden för hushåll med stora bolån. 

Affärsbankernas utlåningsverksamhet domineras av utlåning till svenska hushåll för förvärv av småhus och bostadsrätter. Finansieringskostnaderna för verksamheten är nu på väg nedåt. Från att ha tillfälligt toppat över fyraprocentsnivån är räntan på bankernas femåriga bostadsobligationer nere under tre procent. Det är ett snäpp under nivån som gällde precis innan den närmast globala lågränteeran inleddes efter finanskrisen 2008/09.  

De högt belånade svenska bolåntagarna – och Elisabeth Svantesson – drar naturligtvis en lättnadens suck. Att boräntorna möjligen snart toppat är den stjärna som Tidöregeringen kommer att försöka fästa högst upp i julgranen och få så många som möjligt att glömma allt annat. Oaktat att bankernas finansieringskostnad på den globala kapitalmarknaden inte har så där värst mycket med Elisabeth Svantesson att göra, utan desto mer med en avklingande utbudschock och den amerikanska centralbankens signaler att skaffa. 

Det som kanske mest av allt saknas i årets nationella julgran är vad mitt eget parti ser framför sig i ett längre tidsperspektiv. Med elva färska och stenhårda samhällsanalyspaket under granen är differentierad skolpeng, avskaffad tvångs-LOV, statliga byggkrediter samt avvisade skattesänkningar, en västanfläkt mot den socialdemokratiska reformagenda som nu måste presenteras som svar på analyser av ett samhälle i kris. Till nästa jul är det dags för en ny julgransbelysning. 

Markus Kallifatides är riksdagsledamot (S), docent i ekonomi och ordförande i Reformisterna.

Här kan du läsa Thomas Gür svar på samma frågeställning.