Risken är stor att Georgien förvandlas till ett nytt Belarus
Det vore en katastrof för georgierna själva, för Ukraina – och för väst, som i så fall än en gång har misslyckats med att övertyga vanligt folk i hårt prövade länder om att vi faktiskt är att lita på.
Toppbild: AP
Ett ödesval kommer sällan ensamt. Förutom det i USA om ett par veckor händer det redan nu saker i vår egen världsdel, sådant som kommer att få enorm betydelse för Europa i decennier framåt.
I söndags höll Moldavien en folkomröstning om att skriva in landets strävan mot EU-medlemskap i grundlagen. Nej-sidan såg under några skälvande dygn ut att vinna, men när rösterna i huvudstaden räknats klart visade det sig att den västvänliga linjen hade vunnit – med lövtunn marginal. Den ryska påverkansoperationen, som innefattade rent röstköp ute på landsbygden och i utbrytarregionen Transnistrien, kom svindlande nära att lyckas.
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
En vecka senare, den 26 oktober, är det dags för ett ännu viktigare val: det i Georgien. Den kaukasiska före detta sovjetrepubliken var länge Europas och USA:s kelgris, ett mönsterland med fri åsiktsbildning och någorlunda blomstrande ekonomi. Under de gångna åtta åren har regeringspartiet Georgisk dröm dock dragit rejält i den ryskstinkande nödbromsen, och blivit alltmer auktoritärt.
I somras lanserade man en så kallad ”agentlag”, inspirerad av Ryssland och Ungern och Belarus. På samma sätt som i de unkna länderna måste frivilligorganisationer i Georgien nu redovisa hur stort stöd de får från utlandet, och om det överstiger tjugo procent tvingas de registrera sig som ”utländska agenter”.
Protesterna mot lagförslaget blev många, långa och stundtals blodiga. Ungdomar vällde ut på gatorna i Tbilisi såväl som i andra större städer. Regimen svarade med att sätta in skumma, ofta maskerade råskinn, somliga med kopplingar till ryska säkerhetsfirmor. Landets president, som tillhör oppositionen, deltog med liv och lust i protesterna och la så fort hon kunde in sitt veto mot lagen. Det hjälpte föga; Georgisk dröm kunde tack vare sin kraftiga majoritet i parlamentet köra över henne.
Inför valet har både oligarken som i praktiken styr Georgien och hans premiärminister gått ut med allt värre hot mot oppositionen, som nu helt öppet benämns som landsförrädare. Ett ledmotiv i regeringspartiets valkampanj är att kalla oppositionen för ”krigshetsare”, och påstå att dess egentliga agenda går ut på att öppna en ”andra front” mot det på annat håll upptagna Ryssland – detta genom att gå vill väpnat angrepp mot de ryska styrkor som sedan länge ockuperar en fjärdedel av Georgiens yta.
Det behöver knappast påtalas att detta är rent nonsens, även om ett sådant scenario självklart vore en dröm för Ukraina (och för ovan nämnda Moldavien, vars transnistriska del likaledes är ockuperad av Moskva). Georgierna, oavsett var de står politiskt, vet mycket väl att Putin skulle älska att få en förevändning att invadera hela landet.
Men det finns gott om äldre väljare på landsbygden – ständigt dessa äldre väljare på landsbygden! – som precis som i Moldavien får sig mer rysk TV-propaganda till livs än vad som är mentalt hälsosamt. De minns dessutom hur den georgiske presidenten Saakasjvili i augusti 2008 försökte sätta sig upp mot Putin, och då i ett kort krig förlorade Sydossetien till Ryssland. Dagens oppositionsfigurer är inte alls lika karismatiska eller dominerande som ”Misja” (som numera förtvinar i ett av regimens fängelser), men i sin iver att närma sig EU och Nato påminner de liberala politikerna ändå tillräckligt många luttrade georgier om hur högmod går före fall.
Och det bådar inte gott. Putin är säkert ilsken över hur det gick i folkomröstningen i Moldavien, men den utgången bleknar vid jämförelse med hur viktigt Georgien är för all rysk imperialism. Landet var redan före Sovjettiden i tvångsunion med Ryssland, och i århundranden har den undersköna bergsnationen varit det främsta turistmålet för ryssar, med Krim och Odessa på delad andraplats. Den ”starkaste” ledaren i rysk och sovjetisk historia, massmördaren Josef Stalin, var georgier. Nej, Putin kommer aldrig vila förrän han lyckats återerövra kronjuvelen i Kaukasus.
Om regimen vinner valet, eller klamrar sig fast ändå med fusk och våld, är risken överhängande att Georgien förvandlas till ett nytt Belarus. Det vore en katastrof för georgierna själva, för Ukraina – och för väst, som i så fall än en gång har misslyckats med att övertyga vanligt folk i hårt prövade länder om att vi faktiskt är att lita på.
***
