Rösta med magen

Frukost är ett nödvändigt ont som ingår i den process då man steg för steg skakar av sig den gränslösa varelse som är ens sovande jag och återtar mänsklig form genom att pyssla med hygien, få på sig kläder och äta något. Det är ingen slump att de flesta äter samma sak varje morgon; ju färre beslut man slipper ta i nyvaket tillstånd, desto bättre är det. Det här är antagligen förklaringen till att våra frukostvanor knappt rört sig de senaste fyrtio-femtio åren. Lika pigga som vi är på trender och nyheter när det gäller nöjes-ätande av typen krogbesök och helgmiddagar, lika ointresserade är vi av att prova på en ny och spännande frukost. Frukost ska inte vara ny och spännande. Den behöver inte ens vara speciellt god. Faktum är att de flesta svenskar föredrar att äta en frukost som motsvarar den personliga uppfattningen om vad som är nyttigt.

Ovanstående gäller i första hand frukost som äts hemma och till vardags. På semestern gäller lite andra regler, i synnerhet när semester betyder boende på hotell med frukostbuffé.

Jag älskar att titta på vad andra tar när de har arton meter frukost att välja på. Själv är jag generande förutsägbar: äggröra (om den är krämig), gravad lax (om den är tunt skivad), knäckebröd (om det ser dyrt ut), naturell yoghurt (om den är välkyld), färsk frukt (om den är »fräsch«) samt kaffe med mjölk.

Man skulle kunna tro att det här är den frukost jag allra helst vill äta. Min drömfrukost och godaste unna-sig-frukost.

Det är det verkligen inte.

Det här är den frukost jag vill att jag ska vilja äta.

Jag är ju ändå ett slags matproffs och har sålunda lite att leva upp till. Egentligen skulle jag mycket hellre vilja äta en stor stack svampiga pannkakor med sylt och mjukglass. Sen ostar, stor stark och en sexa rolig sprit.

Men det gör jag inte.

I varje fall inte så ofta som jag skulle önska.

Du delar kanske inte mina frukostpreferenser men en sak har vi gemensamt och det är att vi oftare än vi ens är medvetna om väljer sådant vi vill att vi ska vilja framför mer autentiska impulser och önskningar som vi inte tycker är lika fina. Fråga mig inte varför. Kanske har vi vid något tillfälle skissat upp en karta över den människa vi önskar att vi vore och nu får vi vackert följa den för att kunna stå ut med oss själva. Kartan stämmer naturligtvis inte med verkligheten alla dagar och självklart ritas den om då och då med tidens gång. Men den finns där och styr våra val och handlingar. Ibland till det sämre. Men oftast till det bättre, i varje fall vill jag tro det.

Vi skulle ju till exempel kunna välja pannkakor och starköl – eller egen vinning och omedelbar behovstillfredsställelse – varje gång vi fick chansen. Ändå gör de flesta av oss inte det. Vare sig när vi äter hotellfrukost, röstar i riksdagsval eller på annat sätt måste fatta mer eller mindre komplexa beslut. Beslut som på ett yttre plan får synliga och kännbara konsekvenser. Och på ett inre plan skriver vi vår självbiografi i realtid.

Jag gillar både pannkakor, starköl och demokrati, speciellt demokrati. Att alla får rösta som de själva har lust till är det vackraste påhitt mänskligheten kommit upp med. Sen undrar jag förstås om alla verkligen skulle rösta likadant om röstsedeln redovisades lika öppet som gästernas tallrikar i hotellens frukostmatsalar.

Det får vi förstås aldrig veta. Men man kan ju alltid hoppas att vi fortfarande klarar av att se oss själva i spegeln den 18 september. Glad sommar!