Så enkelt är det för en minoritet att tysta massan

En sak som jag ofta återkommer till är hur vi människor tenderar att låta oss luras av tämligen enkla psykologiska trick. För många år sedan skrev jag i en annan tidning en artikel om hur majoriteten, allt som oftast följer med i trender som de egentligen inte alls har skrivit under på. Hur en högljudd minoritet kan tysta massan. Att så sker, och de bakomliggande psykologiska mekanismerna för hur det går till, är inte något jag bara killgissat om. Det bygger på forskning om hur grupper reagerar. Det har vetenskaplig grund. 

Om man bara är tillräckligt övertygad i en fråga så är det förvånansvärt lätt att driva igenom en fullkomligt vettlös extremistisk agenda. Man kan till och med få ett helt etablissemang att köpa föreställningen att det inte finns några skillnader mellan könen, samtidigt som man får samma etablissemang att svälja den motstridiga agendan att om någon råkar födas in i ”fel kön” så måste man byta. Till slut får man igenom en lag som bestämmer att folk får definiera sig som de vill.  

Det finns flera anledningar till att det går att manipulera människor på detta sätt. Det första är att få egentligen bryr sig om tokigheter. De flesta vill inte bråka med folk som anklagar alla meningsmotståndare för att vara moraliskt undermåliga, så alltså nickar man snällt, ler och håller med. Folk vill inte få en massa ovett kastat över sig och då är det bäst att inte säga någonting, även om man i sitt stilla sinne tänker att det där som sägs egentligen är helt galet. 

Därtill tänker många att det helt enkelt inte är viktigt, oavsett hur extremistisk en särskild attityd är, om det gäller sådant som inte påverkar gemene mans vardag. Huvudsaken är att maten står på bordet, att man får hjälp om man blir sjuk, att barnen kan gå till skolan och andra reella frågor.  

Det är därför man tidigare kunde driva igenom en helt oreflekterad invandringspolitik mot majoritetens vilja. Det var så man kunde lansera vanföreställningen om Sverige som ”den moraliska stormakten” och det var så man under metoo kunde starta en hetsjakt på män, utan att behöva följa rättsprincipen kring att man ska anses vara oskyldig, tills motsatsen är bevisad. 

Men faktum är att detta fenomen bara är en liten bråkdel av all psykologisk bias som vi människor bär på. Det vill säga ett i raden av exempel på hur lätt det är att emotionellt lura den mänskliga hjärnan. Genom att använda sig av psykologiskt kända metoder som ”framing”, ”anchoring” eller felslut till följd av sammansättningar, med mera, kan vår hjärna luras att tro saker som inte alls är förenliga med verkligheten. 

Framingeffekten, för att ta ett exempel, innebär att vi tolkar verkligheten utifrån hur förutsättningarna framställs. Genom att inramningen i ett scenario är positivt värderat kommer människor att vara mer benägna att välja det i förhållande till det som är negativt värderat, även om de olika förslagen beskriver samma sak. På samma sätt kan man rama in till exempel en debatt på olika sätt, vilket förändrar hur publiken kommer att värdera vad som sagts. 

Om man till exempel bjuder in tre personer där den ena är rabiatfeminist, den andra är radikalfeminist och den tredje är en vanlig människa, som tycker att det är bra att män och kvinnor faktiskt har lika förutsättningar i dagens Sverige, så kommer den som bevittnar debatten naturligt att värdera de tre i relation till varandra. Vilka är ytterkanter och vem ligger däremellan? Den som på så sätt hamnar i mitten betraktas som minst extremistisk. 

Följden, i det här exemplet, är att rabiatfeministen hamnar på ena ytterkanten och den vanliga människan på den andra. I mitten hamnar radikalfeministen, eftersom hon inte var fullt lika galen som rabiatfeministen, men inte heller lika försiktig som den vanliga människan. 

Det du ser är alltid relativt. Vår hjärna vill alltid fylla i de tomrum vi inte får presenterade. Så egentligen är det din egen hjärna som lurar dig. Och du kan vara säker på att folk med extrema agendor kommer att försöka få den att göra det igen. 

***

Läs även: Är Biden verkligen moraliskt överlägsen?

Läs även: Jonas Attenius (S) fiskar i grumligt vatten