Så finansierar svenska skattemedel skurkstaten Eritrea

I Sverige är numera mer än två miljoner människor födda i ett annat land och utgör drygt 20 procent av befolkningen. Vidgar man begreppet till "utländsk bakgrund" – det vill säga utrikesfödda eller inrikesfödda med två utrikesfödda föräldrar – rörde det sig 2021 om 2,7 miljoner personer, 26 procent av befolkningen.  

Sverige hyser med andra ord en betydande grupp människor i diaspora, inte sällan från auktoritära stater. Trots det är den svenska kunskapen om hur en del regimer försöker påverka och agera mot sin diaspora låg.  

Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) publicerade nyligen en rapport, Diaspora och påverkan från främmande makt. I den beskriva hur storskalig migration, i kombination med ökat rivalitet mellan demokratiska och auktoritära stater, gjort "mänsklig geopolitik" central på den internationella scenen.  

Rapporten bygger på genomgång av forskning och andra källor om fem auktoritära staters påverkansarbete: Iran, Eritrea, Kina, Syrien och Ryssland. Den visar att en del av staterna enbart fokuserar på att påverka diasporan i inrikes, regimstödjande syfte, andra strävar efter att uppnå utrikesstrategiska mål. Slutsatsen är att påverkansarbete är ett stort och därtill växande problem. 

Sammantaget innebär utvecklingen svåra prövningar för liberala demokratier som Sverige, inte minst i att hitta balansen mellan att värna statens säkerhet och samtidigt skydda individens fri- och rättigheter. Men om en del av problematiken är svår att komma tillrätta med, är andra delar tvärtom enkla. 

Att regimen i Eritrea är en av världens mest brutala förtryckarregimer känner de flesta till. Eritrea har en av världens största diasporor i förhållande till sin egen befolkning och landets diasporapolitik spelar en central roll för att upprätthålla landets hårdföra regim. Exileritreaner utsätts systematiskt för ekonomisk indrivning, underrättelseinhämtning, påtryckningar, hot och/eller våld av den eritreanska staten.  

För all form av konsulär hjälp, exempelvis för att förnya ett pass, avkrävs diasporaskatt. Släktingar som lever kvar i landet används som påtryckningsmetod för indrivningar, då de kan förvägras offentlig service som att få gifta sig eller begrava en familjemedlem, arrendera mark eller tillåtas behålla ett företag. Systemet sätter därmed människor i diasporan i en gisslanliknande situation. Upplägget resulterar i att även regimmotståndare tvingas betala diasporaskatt.  

Regimen kräver in två procent av diasporans årsinkomst och skatten krävs in retroaktivt för varje år som gått sedan personen lämnat Eritrea. Genom systemet uppskattas regimen ta en intäkt från diasporan på 300–400 miljoner amerikanska dollar varje år.  

Den som önskar konsulär hjälp måste vid sidan av skatten också underkasta sig ett "ångerbrev". I brevet utrycker den sökande sin ånger över att inte ha fullgjort sin nationaltjänst och sin villighet att acceptera lämplig bestraffning i sinom tid. Den sökande avkrävs därtill utförlig personlig information.  

Vad som framstår som häpnadsväckande är hur Sverige stärker regimens makt och underblåser konflikter på svensk mark, genom att i hög utsträckning skattefinansiera regimvänliga föreningar och hyra ut kommunala lokaler till dessa. För samtidigt som regimvänliga föreningar och kyrkor spionerar på diasporan finansieras detta för ofta av svenska skattemedel. Det saknas inte upprörande exempel.  

Sedan 25 år tillbaka arrangeras en festival i Stockholm som årligen samlat in miljontal kronor direkt till eritreanska regimen. Länge finansierades spektaklet därtill med svenskt bidragsstöd. Regimen behövde bara klä sitt påverkansarbete i ord som "kultur" och "festival" för att skattebetalarnas plånbok skulle öppnas. Kritik avvisades effektfullt med anklagelser om rasism.  

Samtidigt har den eritreanska ortodoxa kyrkan, även den regimens förlängda arm, mottagit miljontals kronor i skattestöd genom åren.  

Så sent som i höstas slutade en fest i Husby i kravaller efter att anhängare till regimen tillåtits att hyra en festlokal. Sammanlagt omhändertog polisen 105 personer. Att aningslösheten spär på djupt rotade konflikter som vid flertalet tillfällen slutat just i fysiska konfrontationer är uppenbart.  

Att en auktoritär skurkstat som Eritrea använder sig av denna typ av metoder är en sak. Att svenska skattemedel finansierar deras indrivning och flyktingspionage är en annan. Det senare är mycket enkelt att stoppa om viljan bara finns.  

Det är stötande nog att regimtrogna eritreaner verkar organiserat i Sverige. Att svenska skattemedel går till att terrorisera människor som faktiskt flytt från en förtryckarregim är oförsvarligt.

Läs även: Bränn inte vår yttrandefrihet

Läs även: Så används flyktingflickor och barnfruar som ett socialt experiment