Så här påverkas Sverige av Assadregimens fall 

Den syriska Assadregimens kollaps har två väsentliga och direkta implikationer för vårt land. 

Diktaturens fall innebär inte att Syrien i närtid kommer att bli en funktionell stat. Även om ett så brutalt inbördeskrig som det som följde på Gaddafis fall i Libyen 2011 kan undvikas, är sannolikheten stor att våld, förtryck, förföljelse, diskriminering och brist på lagstyre kommer att utmärka Syrien för lång tid framöver, oavsett alternativa scenarier. 

Syrien kommer fortsatt att vara ett land från vilket människor flyr. Det är talande att ledarna för ett antal syrisk-drusiska byar i de nya landområden på Golanhöjderna som den israeliska krigsmakten har gått in i, i mitten av december framförde att de ville leva under israeliskt styre och begärde att bli annekterade av Israel. 

I migrationssammanhang finns ett mönster, diasporaparadoxen, som har beskrivits av ekonomen Paul Collier i hans Exodus: How Migration is Changing Our World (2013). 

Diasporor är magneter för nya migranter. Ju större diaspora i ett invandringsland, desto högre attraktionskraft för immigranter dit. Diasporor fungerar också som tryckkammare. Invandraren kan initialt vistas i diasporan och gradvis lämna den och anpassa sig till sitt nya land. Men är diasporan tillräckligt stor förvandlas den till en avskild enklav. Invandraren blir kvar i diasporan, utanför majoritetssamhället livet ut. 

Ju större kulturellt avstånd mellan invandrarens hemland och det nya landet, desto mer långlivad och större blir diasporan. Paradoxen består i att det därmed kommer fler invandrare från ursprungsländer som är kulturellt mer avlägsna invandringslandet än invandringen från närstående länder. 

Det har vi också sett i Sverige. Vi har större närvaro av invandrare från länder med större kulturellt och geografiskt avstånd till Sverige än från våra närmaste grannländer. 

Flyktingar från Syrien med familjer och anhöriga är i dag en av de största invandrargrupperna med cirka 250 000 personer. Det betyder att den syriska diasporan i Sverige fortsatt kommer att attrahera syrier som flyr sitt land, oaktat det besluts- och verkställighetsstopp angående Syrien som Migrationsverket införde i början av december. 

Av de syrier som nu finns i Sverige var bara en tredjedel självförsörjande och arbetslösheten var på över 50 procent år 2021. Med utgångspunkt i dessa data är risken uppenbar att även många av nykomlingarna kommer att hamna i utanförskap. 

Detta blir den första direkta följden för Sverige av Assadregimens fall. 

Den andra direkta följden för oss handlar om hotet från Ryssland. 

En bidragande orsak till att Assad störtades var att Ryssland övergav honom, trots en relativt omfattande rysk militär närvaro i Syrien.  

Skälet till att Ryssland övergav Assad är att Moskva prioriterar sitt angreppskrig i Ukraina, och med sina begränsade militära resurser har Ryssland inte förmåga att samtidigt hålla en allierad diktatur under armarna. 

Det är en internationell prestigeförlust för Moskva. Klientdiktaturer till Ryssland i Afrika och Centralasien kommer att ta sig en funderare på vad det ryska skyddet kan vara värt framöver, dels i kampen mot interna fiender som väpnad opposition och islamistiska eller separatistiska grupper, dels när de utmanar Västs intressen och bryter mot krav på sanktioner mot Moskva. 

Det är också en inhemsk politisk prestigeförlust. Nu framgår tydligt att Putinregimen inte bara har fastnat i sitt ukrainska krig, utan också att den inte förmår att föra krig på flera fronter. Den är inte den mäktiga stormakt som den statliga propagandan basunerar ut. 

Förlusten av Syrien har därmed höjt insatsen för Moskva i kriget mot Ukraina. Vi kan räkna med ökad rysk aggressivitet såväl i det kriget som i vårt närområde, inte minst därför att vi också aktivt är en del av Ukrainas försvarskrig mot Ryssland, genom vårt militära stöd till Kiev. 

För svenskt vidkommande innebär det ryska nederlaget i Syrien att migrationspolitiken måste skärpas ytterligare, främst vad gäller invandring från Syrien. Därtill givetvis att de åtgärder mot utanförskap och bidragsförsörjning, samt i förlängningen mot kriminalitet, som regeringen aviserar måste bli både än strängare och införas mer skyndsamt. 

Vad gäller säkerhets- och försvarspolitiken ökar betydelsen av stödet till Ukraina samt att vi som Natoland också måste höja våra försvarsanslag till ändamålsenlig nivå i förhållande till läget i vårt närområde. 

***

Läs även: Den nya rasismen är lika "vetenskaplig" som den gamla

Läs även: Är Mellanösterns problem omvärldens fel?