Så hjälper Karl Marx oss förstå dagens Sverige

Skulle en marxistisk analys av Sverige i dag bidra med ökad förståelse för det skeende som präglar vårt samhälle? Skulle den vara relevant?

Innan man ens börjar söka ett svar måste man fastställa vad marxism är. En svensk marxist (och maoist), Jan Myrdal, brukade framhålla att med marxismen, eller snarare marxismerna, är det, som med Jesus och de onda andarna i skriften: de är många.

”Då frågade han honom: ’Vad är ditt namn?’. Han svarade honom: ’Legion är mitt namn, ty vi äro många.’” (Mark 5:9)

Myrdals bot för att hitta till den rätta marxismen var att man skulle gå till källorna. Man skulle ”befria sig från” marxismerna för att ”kunna återvända till vad Marx verkligen skrev och gjorde”. (Clarté, 13.01.2001)

Det absolut säkraste är sålunda att hos Karl Marx själv efterhöra vad hans eget bidrag till det mänskliga vetandet bestod av. Den 5 mars 1852 skriver den då 33-årige Marx, inte utan förmätenhet, följande i ett brev till sin jämnåriga vän, förläggare och kamrat i kampen, den tidigare preussiske löjtnanten Joseph Weydemeyer: 

”Själv kan jag på intet sätt räkna mig till förtjänst att ha upptäckt det moderna samhällets klassbildning eller kampen mellan dessa klasser. Långt före min tid har klasskampens utveckling beskrivits av borgerliga historiker och klassernas ekonomiska anatomi av borgerliga ekonomer. Det nya som jag framlade var bevisen för 1) att klassernas existens endast hänger samman med vissa historiska faser i produktionsutvecklingen, 2) att klasskampen nödvändigt måste leda fram till en proletariatets diktatur, 3) att denna diktatur endast präglar det övergångsstadium där alla klasser avskaffas och det klasslösa samhället skapas.” (Kursiveringarna är Marx’ egna.)

Återstoden av Marx intellektuella livsgärning, med huvudverket Kapitalet, vars första band publicerades 1867, och de av Friedrich Engels och Karl Kautsky postumt utgivna efterföljande banden och sidoskrifterna, går i stort ut på att vetenskapligt och ovedersägligen belägga de tre teserna ovan.

Man brukar hänvisa till Marx ofantliga författargärning, med hans ekonomiska skrifter i förgrunden som hans huvudbidrag till mänsklighetens vetande. Men som en annan marxist, Vladimir Iljitj Lenin, 65 år senare, i augusti 1917, skulle poängtera om formuleringarna i brevet ovan: ”I dessa ord har det lyckats Marx att med slående pregnans visa för det första huvud- och grundskillnaden mellan hans lära och bourgeoisiens mest framskridna och djupaste tänkares lära, och för det andra kärnan i hans lära om staten.” (Staten och revolutionen)

Då samma Lenin också betonade som dialektikens grundsats att ”sanningen är konkret” (Ett steg framåt, två steg tillbaka), måste också Marx och hans lära bedömas efter vad den konkret har åstadkommit, och inte vad den säger om sig själv. Något som för övrigt även Marx framhåller flerfaldiga gånger: ”Lika litet som man bedömer en individ efter det, som han tänker om sig själv, lika litet kan man bedöma en sådan omvälvningsepok efter dess eget medvetande.” (Till kritiken av den politiska ekonomin)

Ser man till den ekonomiska vetenskapen var den arbetsvärdelära som Marx baserar sin analys på en återvändsgränd, även om, tillsammans med Det kommunistiska manifestet, också Kapitalet har blivit till en av marxismens heliga urkunder. Som Thomas Sowell framhåller framstår denna snåriga bok, med godtyckliga definitioner och empiriskt felaktiga slutsatser och som få av Marx anhängare har läst, ändå genom sina tjocka volymer som en försäkran om att lärans geniale grundare någonstans på något sätt likväl har bevisat att kapitalismen är dödsdömd.

Men framför allt måste vi ta i beaktande mänsklighetens erfarenheter av vad samhällsformationer som har sökt grunda sig på Marx idéer och lära har åstadkommit under 1900-talet och framåt. De intellektuella tillkortakommanden och brister som Marx och marxismen lider av, har, när läran sökts sättas i verket, trots all retorik och propaganda, i konkreta termer och utan undantag inte åstadkommit mycket mer än hungersnöd, terror och massmord.

Marx har däremot lyckats med att lägga grunderna för ett slutet tankesystem med en så pass dramatisk, löftesrik, fascinerande och förment moralisk vision, att det också har kunnat motstå ett oräkneligt antal misslyckanden och empiriska och logiska motbevis. Just detta slutna tankesystem har kunnat avfärda alla kritiker som antingen okunniga (”falskt medvetande” som Engels beskrivit det) eller som överklassens köpta lakejer.

Marxismens bittra ironi, som mänskligheten har fått betala dyrt för, är att en lära som börjar med att ställa frågor om frihet och jämlikhet, genom förnekelse av fakta slutat i förtryck och fåtalsvälde.

Vad kan då en på Marx läror baserad analys av Sverige i dag bidra med?

Med utgångspunkt i vad dessa läror hittills har åstadkommit, torde en marxistisk analys av vår svenska samtid, bli ungefär lika relevant som en analys av Erich von Däniken om vad svenska hällristningar och bildstenar föreställer.

Thomas Gür

Läs mer: Därför är Marx glödhet bland ekonomer igen

”I kolonierna upptäckte Wakefield i första hand att pengar, livsmedel, maskiner och andra produktionsmedel tillsammans inte räcker till för att göra en människa till kapitalist, om ett viktigt komplement fattas: lönearbetaren, den människa, som är tvungen att frivilligt sälja sig själv. Han upptäckte, att kapitalet inte är ett ting, utan ett genom ting förmedlat förhållande mellan människor. Han berättar för oss om den stackars mr Peel som ’tog livsmedel och produktionsmedel till ett belopp av 50.000 pund med sig till Swan River i Nya Holland [Australien].’ Mr Peel var dessutom nog förutseende att ta med sig 3.000 personer ur den arbetande klassen, män, kvinnor och barn. Väl framme vid bestämmelseorten ’fick mr Peel klara sig utan en tjänare att bädda hans säng eller hämta vatten ur floden’. Stackars mr Peel, som förutsåg allting men glömde bort att exportera de engelska produktionsförhållandena till Swan River.” (Karl Marx, 1867, Kapitalet, Första boken, kap. 25, s. 673, Arkiv förlag, sjunde upplagan [2018])

Karl Marx (1818-1883) var en rolig författare, en av de roligaste jag känner till. Bara det gör honom värd att göra till kamrat på livets väg. Inte blir det sämre av att han var en av de främsta vetenskapspersoner som världen skådat och den internationella arbetarrörelsens främste inspiratör.

Marx utarbetade en begreppsapparat och en teori för att förklara, förstå och göra motstånd mot kapitalismen som historiskt specifik och villkorad samhällsform, där kreditväsendet och penningen är själva kärnan. Teorin innebär att kapitalismen förutsätter samhälleliga institutioner – infrastruktur, lagar, traditioner – som i sin tur ytterst bestäms av maktförhållandena mellan samhällsklasserna. Kapitalismen beskrivs av Marx därtill som både dynamisk och instabil med ständigt återkommande kriser, inklusive finansiella sådana. 

Kapitalismen deklareras vara i grunden irrationell, då den medför enormt resursslöseri (arbetslöshet, undersysselsättning, snäv teknologisk utveckling och naturförödelse). Dess orättfärdighet förstärks av att den som samhällsordning kontinuerligt återföds genom krig, expropriering och korruption, samt vidareförmedlas genom utsugning av en del av arbetarnas produktionsresultat. De flesta människor på jorden har alltid haft goda skäl att vara motståndare till kapitalismen, och är det också – oberoende av Karl Marx.

Denna sommar har två av världens förmögnaste kapitalister, Elon Musk och Jeff Bezos, omtalats för sina bokstavligt högtflytande planer att anordna rymdturism för sig själva och sina gelikar. Bezos tackade Amazons alla kunder och arbetare för möjligheten att ge sig ut på rymdäventyr. Det hade varit spännande att läsa Karl Marx kommentarer till spektaklet, kanske med hänvisning till Julia Lindboms aktuella bok om arbetsförhållandena vid e-handelsjättens distributionsanläggningar. Möjligen hade Marx även påtalat att Bezos glömde bort att tacka de amerikanska lagstiftarna och skattebetalarna som generöst gett världsomspännande monopolister med företagssäte i USA näst intill fritt spelrum och skattebefrielse, generösa stödåtgärder vid ekonomisk nedgång som nu under Covidpandemin och, inte minst, en närmast generell garanti för alla tillgångsvärden, inklusive börsnoterade aktier, genom centralbankernas mycket expansiva penningpolitik? Möjligen hade han också med hänvisning till Mariana Mazzucato retat Musk och alla tillbedjare av den ”fria” företagsamheten genom att påtala att Tesla är det direkta resultatet av federala myndigheters stöd och finansiering?

Världsläget är inte roligt, men att så är fallet är ju inget ovanligt i historien. Kapitalismens absurditet är överväldigande, nu liksom på 1850-talet när Marx stod mitt i sin mannakraft. Den närmast oinskränkta privata äganderätten till storskaliga produktionsmedel är förenad med sådan grotesk ojämlikhet att de flesta av oss inte har anledning att göra något annan än att hånskratta åt alla försök att legitimera den rådande ordningen. Det mest uppenbart onödiga mänskliga lidande fortskrider, om det nu är amerikaner som inte får elementär utbildning eller sjukvård, afghanska krigsflyktingar som nekas skydd eller svenska narkomaner som möter underfinansierade eller direkt skadliga vårdinsatser. Detta samtidigt som ett fåtal människor ansamlar allt större förmögenhetsandel och världsfattigdomen åter ökar i Coronapandemins kölvatten. Klimatet förändras framför våra ögon och de flesta förstår nog egentligen att det är mer planering av ekonomin, fler begränsningar och mer genomtänkt resursanvändning som behövs både för att dämpa förändringarna och anpassa vårt samhälle till dem. Teknologi och marknader måste både skapas, tämjas och ibland avvecklas under demokratiska former. Kapitalets politiska makt måste beskäras, inte minst genom beskattning.

Jag är socialdemokrat. Liksom en gång för Hjalmar Branting, betyder det för mig att genom demokratin göra motstånd mot kapitalismen, med Karl Marx som oumbärlig intellektuell vägvisare.

Markus Kallifatides