Så hjärntvättade Skolverkets läxhjälp barn

Expressens granskning av haveriet med Skolverkets läxhjälpspengar fick med rätta stort genomslag. Granskningen visade hur miljoner som skulle ha gått till läxhjälp för barn i utsatta områden, istället betalat privata kreditskulder, koranskolor, privat konsumtion och resor till Somalia. 

För ett drygt år sedan tittade jag själv på läxhjälpen och insåg snabbt att det var fråga om storskaligt bedrägeri. Det sa jag också till Skolverket, när jag var i kontakt med tjänstemän under mitt arbete.

Den "läxhjälpsförening" jag då granskade visade sig i själva verket vara en hårdför salafistisk koranskola för barn. Det var alltså Skolverkets pengar som såg till att barnen utsattes för detta. 

Föreningen som drev koranskolan uppmuntrade och främjade könsstympning av flickor, uppmanade till våld och hetsade mot shiamuslimer och homosexuella. Den ansåg att det var rätt att hänga människor som förtjänade det till allmän beskådan på torget. Föreningen skrev om allt detta öppet på sina egna föreningssidor.

Det var en obehaglig atmosfär i luften när jag klev in i koranskolan i Malmö en lördagsförmiddag. Det visade sig vara rast och i ett utrymme precis innanför entrédörrarna befann sig ett femtontal barn. 

Flickorna höll sig i ett hörn och satt tysta med nedsänkta huvuden. Pojkarna sprang däremot fram till mig och visade mig sina böcker och berättade ivrigt om vad de gjorde i lokalerna. En av dem sa att de lärde sig om den heliga boken koranen där varje helg, fredag, lördag och söndag. 

Jag hade försökt nå ordföranden i några veckor före mitt besök. Han uppträdde under minst tre olika namn. Trots upprepade försök via telefonsamtal, SMS och mejl svarade han mig aldrig. 

På tåget hem reflekterade jag över att Skolverkets "läxhjälp" i det här fallet på alla sätt motverkade barnens möjlighet till att just läsa läxor, eftersom koranundervisningen tog upp en mycket stor del av barnens fritid. Det som Skolverket bidrog till var i stället en hjärntvätt i form av antidemokratiska uppfattningar och hatiska åsikter om shiamuslimer, kristna och homosexuella. 

Jag tänkte på vad det här innebär för vårt samhälle. Hur flickorna påverkas av budskapen om att kvinnor ska täcka sig helt med ansiktsslöja, niqab, och att deras skyldighet är att inte höras eller synas offentligt. Hur kvinnosynen som spreds skulle forma de unga pojkarna till män. 

Och så tänkte jag på det grymmaste av allt: könsstympningen. Föreningen delade öppet filmer som förklarade att flickor ska omskäras för att bli goda muslimer och ondgjorde sig om att det hade bildats en "lukrativ" marknad som arbetade mot könsstympning i Somalia.

Allt det här fanns som sagt i öppna källor. Förvisso på somaliska, men om jag klarade av att få föreningens åsikter översatta skulle nog en myndighet som Skolverket också ha gjort det. Helst innan det betalades ut över 400 000 kronor för att finansiera verksamheten.

Om flickorna med sina nedsänkta huvuden sitter i ena änden av det här sorgliga systemet så sitter det dessvärre tillsynes nöjda politiker i den andra. De slog sig för bröstet i skryt om genomförda miljonsatsningar på läxläsning för barn i utsatta områden, trots att ingen visste vart pengarna tog vägen. 

Det ger en isande insikt om hur lite de här barnen faktiskt betyder i praktiken. Men mer säger det nog om hur lite politikerna faktiskt förstår om integration.

För redan den som bara är ytligt insatt i frågeställningen begriper naturligtvis att det är förödande för samhället att barn lärs upp till antidemokrater med hatiska åsikter. Att det dessutom finansieras av skattemedel, utdelade av vårt Skolverk, kan bara gå den förbi som väljer att inte se. Men trots det, trots återkommande larm, trots brist på kontroll och trots att de här bidragen lockar till sig bedragare, islamister och organiserad brottslighet, likt socker lockar till sig flugor, förändras ingenting.

Bidragsslukhålet har blivit det perfekta tricket för handfallna politiker, och det är sannolikt därför bedrägerierna tillåts att fortsätta. Alla svåra frågor som saknar reella politiska svar kan enkelt ges sken av att åtgärdas genom satsningar på det så kallade civilsamhället. En oändlig flora av bidrag till en strid ström oklara projekt, där professionella bidragskonsulter lärt sig att strömlinjeforma ansökningar och kryssa i varje ruta i värdegrundsdokumentet.

Kontroll eller utvärdering existerar inte. Mätbarhetskriterier än mindre. Det är ett system byggt på godtycke och en alldeles hårresande naivitet.

Hur det gick för barnen i koranskolan vet jag inte. Efter min granskning ströp Skolverket utbetalningarna och krävde återbetalning av föreningen. Kanske finansieras nu koranskolan istället av en annan myndighet.

Och kanske sitter det barn där med en enda djup önskan om att bara få lite tid över till att få läsa sina läxor.

Läs även: RFSL mjölkar ut skattemedel på sina hbtqi-certifieringar

Läs även: Mer händelse är den enda vägen framåt