Så tuktas ett morgonhumör

Frukostritualen är ett av äktenskapets alla stresstester. Min make kan inte ens tänka på mat, än mindre konversera sammanhängande, innan han har fått i sig sisådär fem skopor snabbkaffe utrört i sex deciliter kall mjölk (han är författare; de är alltid lata). Och när han väl stjälpt i sig kaffevällingen är han föga förvånande mätt fram till lunch. Själv vaknar jag oftast vrålhungrig och piggt pladdrig.

Jag trodde länge att det rörde sig om illasinnat larv från hans sida, men på ett Bed & Breakfast härom månaden fick jag tillfälle att närstudera vad som händer när hans morgoncirklar rubbas. Ett enormt frukostbord har dukats upp åt oss, men ingenstans skymten av en kopp kaffe. Maken stirrar vilt omkring sig, men finner uppenbarligen ingen lösning. I avsaknad av sina vanliga automatiserade morgonrutiner kollapsar hela hans mentala ekosystem. Och det är nu det börjar bli märkligt.

I ren desperation rycker han åt sig en pannbiff, stoppar in halva i munnen och blir sedan fullkomligt apatisk. Inget tuggande, ingen sväljreflex. Han bara sitter där, med en passiv vrede i ögonen, medan jag glatt mumsar i mig ost och rosenbladsmarmelad och kall, stekt makrill.

»Jag hatar dig«, väser han plötsligt. »Hur kan du ens sitta där? Utan kaffe?« Jag tolkar det som ett sista rop efter hjälp och går ut i köket för att be om en stor kopp kaffe. Starkt. När brygden väl kommer kastar han sig girigt över koppen, bara för att inse att han hämmas av den fortfarande otuggade pannbiffen ...

En lång och komplicerad morgon.

Alla framgångsrika äktenskap bygger på komprimissvilja och skamlöshet. I brunchen har vi kunnat mötas, om inte annat för att man då får dricka champagne utan hämningar. Man får äta precis hur mycket man vill, av vad man vill.

Det är också en alldeles utmärkt bjudningsform, eftersom gästerna troppar av någon gång på eftermiddagen och man därför får en lugn, däst kväll under vilken man kan ligga och läsa New York Review of Books och sörpla slattar.

Men vad serverar man? Lättjan sätter den naturliga gränsen: så mycket som möjligt ska gå att förbereda dagen innan. Brödpudding är en given favorit – blanda tärnat dagsgammalt bröd med äggstanning, riven, god ost och i princip vad som helst utöver det: skivad korv, rökt lax, karamelliserad lök, stekt svamp. Låt stå och svälla i kylen över natten och grädda sedan i medelhet ugn tills det inte längre dallrar.

Pannkakor såklart. Inte amerikanska, fluffiga – de måste stekas à la minute och smakar ändå wellpapp. I stället gräddar man en sats helt hederliga pannkakor. När det är dags att äta varvas pannkakor (snyggt vikta till kvartar), råsocker, rejält med smörklickar och äppelmos i en stekpanna. Lägg på ett lock och värm under kontrollerade former.

Mot slutet slår man på en skvätt vaniljig bourbon, eller dito konjak eller ännu hellre polsk buffelgräsvodka. Och sedan tuttar man på. Eld livar alltid upp.

I övrigt behöver det inte vara så blodigt. Nybakat bröd, givetvis. En trevlig sallad. Marmelad, smör, ost. Något slags rökt fisk. Getostspizza med ramslökpesto och ägg, minilammburgare smaksatta med harissa, toppade med insaltad citron-majonnäs och friterade oliver, smörstekta vaktelägg och hyvlad tryffel på toast, hemgjorda vetetortillas med tequilamarinerade räkor, grillad majs och koriandersalsa, kall nudelsallad med jordnötsdressing och krispig gurka, några morcilla de Burgos stekta med tomat och lök och hemlagade baked beans smaksatt med dijon och lönnsirap och…

Ja, jag lovar härmed på heder och samvete att aldrig mer försöka förrätta matkrönika innan jag har ätit frukost. 

Margits brunchdrinkar

Kallt hibiskuste med pressad lime, honung
och en rejäl dos rom
är både snyggt och gott.

Kaffekask. Bra kaffe gjort i mokabryggare tillsammans med len vodka får gärna bli hippt igen. 

Smoothies är den larvigaste trenden på länge. Men är den tillräckligt onyttig fyller den en funktion. Mixa banan och hallon tillsammans med honung och lite jordnötssmör. Smaksätt med whisky.