Sabuni kanske inte ska rädda kvar L i riksdagen?
Liberalerna har historiskt stort förtroende i skolfrågan. Men Sabuni begår hellre politiskt självmord än att hota branschen där alla ska övervintra sen.
Toppbild: Stina Stjernkvist/TT
Killarna som hoppade på T-banan vid Slussen var i femtonårsåldern. De var sena till plugget. Röd linje mot Östermalmstorg. Bägge hade skolväskor med texten ”Klara – teoretiskt gymnasium”, en för mig dittills okänd koncern med ett för förtvivlade föräldrar antagligen lockande namn.
Följande dialog utspann sig.
”Fan, när börjar matten?”
”Kvart över.”
”Fan vi är sena.”
”Har du gjort läxan?”
”Hade vi läxa?”
”Bror, vi har värsta provet.”
”Fuck.”
”Ey, ta det lugnt. Det är gratis betyg.”
”Va?”
”Svenska skolan är snäll. Alla får gratis betyg.”
Nu vet jag inget om Klara teoretiskt gymnasium. Eller om den här gymnasisten snackade i nattmössan, drömde eller skojade med sin polare. Kanske var det bara två tonåringar, försenade till ett prov den ena hade glömt att plugga till, som snackade skit med varandra. Kanske är Klara-gymnasiet en fantastisk utbildningsinstitution.
Men tänk om ”gratis betyg” kan ha varit en del av säljsnacket för att få dessa elever eller deras föräldrar att välja just den här skolan. Eller något elever i första ring lär av äldre gymnasister? Kanske är det dessa ”gratis betyg” som gör det enkelt att ”Klara” just detta gymnasium.
Bara misstanken får mig att vilja förstatliga någonting.
Nyligen meddelade Dagens Nyheter i en notis att 107 nya friskolor beviljats tillstånd att starta av Skolinspektionen. Merparten av dessa är kommersiella skolor i koncerner. Att något är perverst med detta ständigt expanderande system inser allt fler.
I veckan har många rasat mot Hans och Barbara Bergström efter reportaget i Dagens Nyheter. ”Satiren är död” sammanfattade Jonna Sima i Aftonbladet. För egen del tycker jag att Hans och Barbara Bergström bara ska köra på och fortsätta vara sig själva. De håller på att bli Magdalena Anderssons allra bästa valarbetare.
Någonting har verkligen hänt med vinstdebatten sista två tre åren. Professionerna har själva gett sig in i debatten. När tankesmedjan Balans med små medel nagelfar kommunala budgetar och rektor Linnea visar på vansinnet med skolvinster som brandskattar den kommunala skolan, då händer något intressant i samhällsdebatten. Då står plötsligt de blankt glimrande inhyrda lobbyisterna från Friskolornas riksförbund där med rumpan bar.
Köpt B-politruk mot rektor/lärare/läkare/sjuksköterska i debatt om NPM eller vinster i välfärden, är en debatt som det välfärdsindustriella komplexet inte kan vinna. Precis som Krösus Sork inte vinner mot Bamse.
Yrkesgruppernas entré i vinstdebatten ruskar om hela det politiska landskapet och har bäring långt utanför den rödgröna sidan i politiken. Sjuttio procent av Centerpartiets väljare tycker att vinstbegränsningar i välfärden är ett bra förslag.
Det för mig till det verkligt stora mysteriet här. Liberalerna.
Det har inte lyft för Nyamko Sabuni.
Du har ett parti som snittar på 2,5 procent i opinionsmätningarna och nyligen fick sitt lägsta resultat någonsin hos Demoskop: 2 procent.
Detta parti har historiskt ett enormt stort förtroende i skolfrågan. Det har kallats lärarpartiet. Detta parti kan som alla andra se att det finns en mycket stor grupp borgerliga väljare som är motståndare till fritt vinstuttag i välfärden men framför allt skolan. En fjärdedel av C-väljarna skulle kunna byta parti på vinstfrågan.
Att bli den borgerliga rösten för en seriös statlig kunskapsskola och jaga ut både islamister och kapitalister ur skolan, skulle kunna bli en vinnarfråga för Liberalerna. Förnuftets röst.
En gång i tiden var Folkpartiets slogan ”Socialt ansvar utan socialism”. Idag skulle ”Valfrihet i skolan utan kapitalism” kunna hålla Liberalerna kvar i riksdagen.
Frågan är vad det är som hindrar Liberalerna att göra detta smarta politiska drag. Kanske för att de är så nersmetade i lobbyismens syltburk att de helt enkelt inte kan. Friskolorna är för Liberaler vad Folksam är för sossar. Under varje sten i friskolebranschen och dess konglomerat av intresseorganisationer sitter minst en gammal liberal politiker och kurar. En av de främsta av friskoleliberalerna är Hans Bergström, en annan är Sabunis gamla vän Lars Leijonborg, numera ordförande i Friskolornas riksförbund.
Just nu ser det så uselt ut för partiet att den som måste planera sin försörjning satsar på att friskolesystemet överlever, inte det Liberala partiet. Ser man liberala politiker som ett klassintresse eller försörjningskoalition, är det förmodligen också en rimlig avvägning.
Kanske är Nyamko Sabunis verkliga uppgift inte att rädda partiet kvar i riksdagen. Vem bryr sig? Det hon måste göra är att hindra partiet att bli motståndare till vinster i skolan, för då skulle det finnas majoritet för ett vinstförbud och då hotas branschen där de alla ska övervintra sen.
Politiskt självmord är därför begärt och skall verkställas.
