Säg sanningen – och bär tyngden av att vara ond

Vi använder besvärjelser för att frammana en drömbild om tillståndet i Sverige. Den som säger sanningen får stå ut med att vara ond. Susanna Popova skriver om det svenska dubbelspråket.

Text:

Toppbild: Heiko Ljunge / TT

Toppbild: Heiko Ljunge / TT

I Sverige ska ingen behöva ”vara rädd för att åldras”, ”känna sig som en främling”, ”vara rädd för skjutningar” eller ”tacka nej till studier eller jobb”.

Den utlandsfödde mannen lutade sig fram och frågade: ”Vad menar ni egentligen i Sverige när ni säger så?” Frågan var svår att svara på. Menar vi verkligen att ingen ska behöva sakna allt det där vi räknar upp? Jag kom med ett svar som kanske var värre än de naiva formuleringarna: ”Man menar det inte, men säger så ändå.”

Varför? frågade mannen, som är av tron att I begynnelsen var Ordet.

Vi säger att ingen ska behöva sakna något, inte för att det är sant, utan för att det är en verklighet vi vill frammana. Och dessutom finns det en outtalad lag mot att ifrågasätta utsagan. För den som säger ”I Sverige kommer sannolikt alltid några att tigga”, måste bära tyngden av att vara ond. Så frasen är till för att skaffa sig problemformuleringsprivilegiet genom att tysta motståndare. Eller kontinentala sanningsjägare. Den är en variant på orwellskt dubbelspråk, ”double speak”.

Det starkaste signalordet i Sverige är inte sanning, som i att sanningen ska göra er fria. Det starkaste ordet är inte heller frihet. Ordet för den som vill få andras öra i Sverige är trygghet, och det även när priset blir dimridåer för hur verkligheten ser ut.

Om det är så att I begynnelsen var Ordet, så borde det vara av oerhörd vikt hur vi väljer ord. Om inte annat för att det i evangelium enligt Johannes också står att genom ordet har allt blivit till. Och i det var liv, och livet var människornas ljus. Ord är ganska viktiga i så fall, skulle jag säga.

Det är sällan människor som är födda här brukar överraska mig med tankar om Sverige. Hittills är det bara människor, inte födda här, som överrumplat.

Precis färdig med denna text gick jag till vårdmottagningen för att få den utlovade gratisvaccinationen mot lunginflammation. Det är riksdagen som uppmanat regeringen, i ett tillkännagivande, att alla regioner ska erbjuda gratis vaccination mot pneumokocker till riskgrupper.

Sagt och gjort, det var bara en sak innan gratisvaccinet skulle i armen. Man var tvungen att skriva under Region Stockholms formulär om att andra vårdgivare skulle få se informationen.

Men egentligen inte av princip, utan av praktisk erfarenhet av att digitala system gärna läcker information, skriver jag aldrig under på att information om mig får delas. När jag berättade det sade damen, att då kan jag inte ge dig sprutan gratis. Då får du betala för den.

Det svenska dubbelspråket i praktiken. Vaccinet är gratis om du gör som jag säger – betyder ju att det faktiskt inte är gratis. Förstår inte Region Stockholm det, är vi riktigt illa ute.

Och vad värre är, det betyder att integritet går att köpa och är ett privilegium för den som kan betala. Att medborgarrätt heter pengar.

Verner von Heidenstams dikt ”Medborgarsång” publicerades i Svenska Dagbladet den 22 september 1899. ”Det är skam, det är fläck på Sveriges banér att medborgarrätt heter pengar”. En ganska så citerad dikt, på sin tid.

Text:

Toppbild: Heiko Ljunge / TT