Salongsfähig mobbning på fem bokstäver
Det är typiskt för vår tid att en betydande del av diskussionen om JÖK – januariöverenskommelsen mellan C, L, MP och S – kom att ägnas hur KD:s EU-parlamentskandidat Sara Skyttedal formulerat sin besvikelse.
»Klåpare. Bedragare. Quislingar. Vi glömmer aldrig.«, skrev hon på Twitter.
»Avskyvärt och skrämmande att Skyttedal kallar A Lööf för Quisling«, kommenterade KdOrebro raskt, för att sedan radera sitt uttalande. I Agenda i SVT fördömde partiledare Ebba Busch Thor Skyttedals ordval.
Visst kunde DÖdräparsara valt andra ord. Varför inte: »Abderiter. Renegater. Ture Königson.« Men då hade för många fått googla för mycket och kritiken kommit bort.
Å andra sidan. Kunskapen i Sverige om Franz von Papen, rikskansler i Tyskland 1932, ökade garanterat sedan Aftonbladets politiske chefredaktör dängde honom i huvudet på Moderaterna i ett blogginlägg i september. Anders Lindberg förklarade att »von Papen« är ett begrepp som betecknar »politiker som tror sig kunna ta stöd av extremhögern i syfte att sedan kontrollera denna. Politiker som tror att de kan tämja tigern och sedan blir uppätna.«
Ebba Busch Thor blev så förtörnad över associationen att hon kritiserade Aftonbladet i debatten före statsministeromröstningen före jul.
Kritiserade förresten, det ordet anses vara mossbelupet av många yngre diskussionsglada. »Hata på« heter det på nätet numera. Bara så går det att förstå att Patrik Oksanen, den politiske redaktören på Hudiksvalls Tidning (C), emellanåt går till storms mot »Centerhatet«.
Dagens Nyheter har räknat tweets där partiledarna tilltalats mellan riksdagsvalet och 1 januari. Annie Lööf toppar med drygt 13 000 pingningar. 87,1 procent av budskapen var negativa. Men i kritikprocent vinner Jan Björklund med två tiondelar. Minst gnälls på (enligt Språket i P1 det rimliga stilvärdet för »hata på«) Stefan Löfven, ändå uttrycker 73,6 procent missnöje.
DN har däremot inte räknat hur många som tryckt på hjärtsymbolen för att visa stöd. Annie Lööf samlar minst lika många lajk som kommentarer på sitt eget twitterkonto, och kommentarerna rakt inte elaka rätt igenom. De tre inlägg hon gjort på Instagram efter uppgörelsen med Löfven och gänget har beståtts med drygt 21 000 hjärtan i skrivande stund, samt drygt 4 000 kommenterar varav en del låter ungefär så här: »Rid ut stormen och kom ihåg när hatarna skriker, att vi är MÅNGA som står bakom dig och C!! ♥♥♥♥«
En alternativ rubrik för att beskriva centerledarens tillvaro på internet vore alltså »Annie Lööf i kärleksorkan«. Den vore minst lika sann.
Innebörden av ordet hat har devalverats. Många andra begrepp har också mist sin fulla laddning. Fascist, rasist, stalinist, nazist, manshatare är ofta bara allmänna okvädningsord. Det är ganska vanligt att kategorisera meningsmotståndare som avskyvärda, vidriga eller oanständiga. Utan att mena särskilt mycket med det.
Krafturladdningen går nog inte att göra mycket åt. Men den funkar dåligt ihop med annan samtida trend, att människor känner sig kränkta och förolämpade när de möter invändningar. Inte bara gemene tyckmyckne man med Facebook-, Instagram- eller Twitterkonto utan också uppsatta offentliga personer som Lena Ag, generaldirektör för Jämställdhetsmyndigheten.
11 januari skrev hon en protest på DN Debatt mot riksdagens budgetbeslut som innebär att myndigheten läggs ner. Där hette det bland annat: »Dessutom och än värre är att institutioner, organisationer och enskilda som väljer att arbeta inom detta fält ständigt drabbas av förlöjlliganden, missaktning, hat och hot. Det är oacceptabelt. »
Hot ska inte tolereras, men förlöjliganden och missaktning måste alla räkna med. Ett samhälle där man inte får driva med att Jämställdhetsmyndigheten har en ledningsgrupp där åtta av nio är kvinnor vore förkvävande. Man måste få skoja om att sju av tio anställda där säger sig vara nära att gå in i väggen och om att man delat ut bidrag till menscertifiering av arbetsplatser.
SvD:s korsordmakare är redan där i den humorlösa framtiden. Lösningen på »salongsfähig mobbning« på fem bokstäver blev – satir. För min mentala hälsas skull väljer jag att tolka det ironiskt.
Malin Siwe är politisk kolumnist på Fokus. Läs hennes krönikor här.
