Salongsfähigt vin från Kina

För ett tiotal år sedan fick jag i present av en kinesisk vän, ett par flaskor rött kinesiskt vin av märket Loulan. Det var efter en gemensam expedition till ruinerna av den gamla knutpunkt på Sidenvägen som lånat vinet sitt namn. Den ligger djupt inne i Lopöknen i östra Xinjiang, nära den plats där Kina provsprängt kärnvapen. Loulan återupptäcktes av en slump, 1 901, efter 1 600 år i glömska, av upptäckaren Sven Hedins tjänare Ördek.

Fyndet blev en vetenskaplig sensation och min färd dit 104 år senare en adrenalin- och endorfinstinn erfarenhet, väl värd att fira med ett vin uppkallat efter platsen. Vinupplevelsen kunde dock inte mäta sig med vare sig min reseupplevelse eller Loulans arkeologiska värde. Vinet smakade marginellt bättre än The Great Wall – Kinesiska muren – som man under en tid på 1990-talet kunde köpa på Systemet. Och så är det med de flesta Kinaframställda viner. Därför häller kineser gärna lite Sprite i vinet. Särskilt nu då Xi Jinpings kamp mot korruptionen sänkt efterfrågan på franska toppviner.

Vin på vindruvor började tillverkas i Kina för mer än 2 000 år sedan. Allmänt spritt blev bruket under Tangdynastin (618–907 e kr), en på alla sätt, även gastronomiskt blomstrande epok i kinesisk historia.

Längre fram avtog vindrickandet, dels till förmån för destillerade drycker, dels på grund av islams framryckning i västra Kina. Först i slutet av 1800-talet, med ökande västerländskt inflytande, började vinproduktionen växa. Men verklig fart tog den först efter Deng Xiaopings reformer i början av 1980-talet. I dag är Kina sexa på listan över världens stora vinproducenter, därtill världens största marknad för rött vin.

Vin odlas i dag på många håll i Kina. Mest handlar det om massproducerat bulkvin; vilket bland annat beror på att bönderna som levererar druvorna prioriterar största möjliga avkastning per odlad ytenhet, vilket sänker druvkvaliteten. Men under de senaste femton åren har det dykt upp producenter som satsar på kvalitet inklusive nybyggt vinchateau i fransk anda.

Frankrike är som så ofta i vinvärlden rikslikare. Franska druvor, franska konsulter, fransk oenologisk utbildning, franska partner. Kineserna suger åt sig kunskapen som svampar, ungefär som när Kina började bygga snabbjärnvägar med importerad fransk och tysk teknik. Nu konstruerar kineserna sina järnvägar själva och kommer i framtiden sannolikt att bli svåra konkurrenter på vinmarknaderna.

En pionjär i genren kinesiskt kvalitetsvin heter Grace Vineyard. För några år sedan vann ett rött vin från Grace ett blindtest mot ett antal andra kinesiska och franska viner. Det var inget »The Judgment of Paris«-ögonblick« som 1976, då ett par Amerikaviner slog ut de bästa franska, eftersom de franska vinerna denna gång inte tillhörde det verkliga toppskiktet, men det ger en antydan om vad som håller på att hända.

Grace grundades av affärsmannen Chun-Keung Chan, tillsammans med två franska vinexperter, och säljer i dag sitt vin i flera länder i Europa. Men fortfarande tycker Chan att det är ett arbete i uppförsbacke. Vid ett tillfälle frågade han en stor italiensk producent varför det gick så lätt för honom att sälja sina viner när det går så trögt för Grace.

– De första tvåhundra åren var inte lätta, svarade italienaren.