Saltsjöbaden i medieskugga
Förra veckan fick vi det första nya huvudavtalet på arbetsmarknaden sedan 1938. Synd bara att en politisk vilde tog upp hela den mediala scenen.
Toppbild: TT
Ibland är slumpen grym. Andreas Norlén klubbar några beslut i den smatterfart som bara en tränad talman kan, medan det politiska Sverige tar ett djupt andetag. Så, några minuter efter klockan 14 onsdagen den 22 juni, drar han ner på tempot, väl medveten om att den närmsta minuten ska till arkiven som politisk historia.
”Rösta ja för utskottets förslag, nej för reservationen. Är voteringen avslutad? Svaret är ja (dunk i bordet). 173 för utskottets förslag, 174 för reservationen. Jag finner att kammaren har bifallit reservationen (applåder från salen).”
Amineh Kakabaveh la till sist sitt finger på vågen och regeringsgänget fick sin budget antagen. Efteråt köade journalisterna för att få ett ord med den politiska vilden som just gjort sin sista insats i riksdagen.
Men om hon och Norlén trodde att de skrev historia kan han glömma det. Det gjorde nämligen i exakt samma stund, strax efter klockan 14 den 22 juni, sex herrar och tre damer 15 kilometer sydost om riksdagen. Där fanns Beata Hammarskiöld, Camilla Frankelius och sju andra höga företrädare från Svenskt Näringsliv, LO och PTK. Och de skrev verkligen historia genom att signera det nya huvudavtalet på arbetsmarknaden. Senast var för 84 år sedan i december 1938 då LO och SAF skrev under på den svenska modellen på samma plats.
Fem års stenhårda förhandlingar var över. Den stelnade svenska modellen skulle mjukas upp i lederna och få nytt blod. Parterna hade tänkt ut det så bra: samma Grand Hotel i Saltsjöbaden som 1938 mot en fond av sol och havsglitter. Två dagar före midsommar skulle ge maximal publicitet. Och så la politikerna sin omröstning i exakt samma minut. Medieskuggan var total.
***
Toppbild: Saltsjöbadsavtalet undertecknas av näringslivets och LO:s toppar 1938.
Läs även: Den stora personalflykten
