SD har tagit över V:s gamla trick

Nu är alternativen till regeringens vårproposition inlämnade som motioner till riksdagen. Alla partier går fram var för sig och erbjuder alternativ till regeringens vårproposition. Den fullständiga budgetproppen kommer på hösten, och då lämnas också oppositionens alternativ.

Regeringens förslag är omfattande, med tabeller och beräkningar, plus och minus som ska gå ihop och kunna bli formella beslut. I viss mån är oppositionen i brist på egna stora kansliresurser i händerna på regeringen och finansdepartementets tabeller, men deras motförslag presenteras ändå som något slags alternativ, både på hösten och våren.

Oppositionsalternativen är snarare att se som önskelistor och löften om en annan inriktning.

Det är ju en vacker tanke, att riksdagen står inför likvärdiga alternativ som man skulle kunna rösta på. Och med tanke på det osäkra läget i riksdagen skulle ju oppositionens budget kunna vinna. Men i verkligheten ställs inte riksdagen inför jämförbara alternativ. Det skulle heller inte vara försvarligt att lägga stora resurser på oppositionsförslag som ändå inte har någon majoritet bakom sig.

I varierande grad är oppositionsalternativen därför snarare att se som önskelistor och löften om en annan inriktning. Men det är inget som kan växlas in i riktiga beslut. I själva verket är oppositionsalternativen oftast inget annat än en hägring. Bristen på färdiga, genomförbara alternativ försvårar läget om man verkligen skulle vilja förhandla. Så här har det varit länge i politiken.

Vänsterpartiet lade ner försvaret och kunde omedelbart kosta på sig upp emot 40 miljarder i reformer.

Vänsterpartiet hade – innan det blev ett riktigt stödparti till regeringen efter valet 2002 – länge haft en fantastisk hägringsbudget. Den var alltid mycket generös mot fattiga och sjuka, och Vänsterpartiet hade »råd« med fantastiska reformer. Det hela var ett mycket enkelt trick. Vänsterpartiet lade ner försvaret och kunde omedelbart kosta på sig upp emot 40 miljarder i reformer redan från den 1 januari nästkommande år. Vad man då »glömde« var att det skulle kosta en del att avveckla, och att det skulle vara fysiskt omöjligt att spara 40 miljarder från dag ett. Lokaler, anställningsavtal och försvarskontrakt försvinner inte över en natt.

Denna låtsasbudget gjorde i praktiken Vänsterpartiet till en icke-seriös förhandlingspart. Det var först när en grupp riksdagsledamöter i början av 90-talet under stor vånda lyckades förmå partiet att presentera en mer riktig budget som man kunde börja förhandla, och få inflytande.

I dag är det Sverigedemokraterna som storskaligt övertagit Vänsterpartiets gamla budgettrick.

Drag av hägring finns i alla oppositionsbudgetar, och kallas ibland »dynamiska effekter«. Men i dag är det Sverigedemokraterna som storskaligt övertagit Vänsterpartiets gamla budgettrick. Nu är det inte försvaret som ska läggas ner på en dag, utan migrationspolitiken. Sverigedemokraterna tar bort kostnader på över 30 miljarder för immigration och flyktingar från dag ett, och vips har man råd att satsa på gamla, sjuka och poliser. I Sverigedemokraternas budgetmotion från i höstas tillgodoräknar man sig 14,7 miljarder på migration och 15,4 miljarder på nyanlända invandrares etablering redan från den 1 januari 2018, och ännu mer 2019.

– Genom att begränsa bidrag, ersättningar och garantinivåer till främst svenska medborgare stärker vi medborgarskapet, hushållar med landets begränsade resurser och skickar en tydlig signal till dem som söker sig till vårt land, skriver Sverigedemokraterna nu i sin vårmotion.

Men inte ens om man kallade in militären för att samla ihop alla »utlänningar« över en natt går det att omedelbart spara 30 miljarder, inte ens om man utvisar alla redan nästa dag.

Migrationsverket och kommunerna sitter fast i byggnader, personal och avtal som kostar att avveckla. Sverige har lagar och internationella åtaganden att följa. Hägringspengarna finns bara i Sverigedemokraternas skuggbudget, inte i verkligheten. De må vara en klart uttalad politikomläggning, men den genomförs inte budgettekniskt på en dag.

Bortsett från allt annat som gör det svårt för andra partier att förhandla eller ens tala med Sverigedemokraterna gör det ofärdiga »budgetalternativet« partiet till en icke-seriös förhandlingspartner.