Self love-trenden har spårat ur
Självkärleken verkar ha slagit över i självupptagenhet. Folk måste förstå att de egna behoven inte är alltings facit.
Toppbild: Unsplash
"Var snäll mot dig själv", får mina vänner mig att lova. Det är en uppmaning som jag får ofta numera. Inte för att jag är känd för att vara särskilt elak annars, tror jag. Utan för att antagandet är att omvärlden – allas vår stränga stage mom – hela tiden pressar på åt det andra hållet. Att skydda oss och sätta gränser är därför en färdighet vi alla behöver lära oss för att överleva denna onaturliga tidsålders alla stressande, negativa sinnesintryck, tänker man sig.
För internettrenden att utöva self-love är den gyllene regeln fast tvärtom, här utgår de (framför allt kvinnliga) utövarna ifrån att det är ens första instinkt att ta bättre hand om andra än om sig själv. Det är alltså egenintresset man måste påminna om, uppmuntra till. Glöm inte att förlåta dig själv som du förlåter andra, visa empati med dig själv som du redan gör mot omvärlden.
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
Och så är det kanske. Self-love-förespråkarna menar att forskningen är på deras sida, att lära sig denna typ av motståndskraft mot självkritik är sättet att både förverkliga sig själv och nå yttre karriärsmål, och att samtidigt skydda sig mot utbrändhet och depression. Idén är grund-sund, att titta inåt för att ta reda på riktningen och gränserna, snarare än att ängsligt snegla sig omkring efter någon annans borden och måsten.
Denna sorts kärleksbudskap är alltså inte som tidigare generationers mer politiska och solidariska, gruppcentrerade och jagupplösande, idéer. I dag är de ett citat på ett instagramkonto för holistisk hälsa – en sorts hälsa som också handlar mycket om att vara snygg, säker och maktfullkomlig – eller en inspirationsföreläsning för unga karriärister. Även om vissa hävdar att älska sig själv är första steget till en bättre omvärld, så är self-love framförallt en strategi, en förmåga utvecklad av vinnare. Tjej-vinnare.
Miley Cyrus hit Flowers kan kallas den spretiga internetrörelsens anthem, en låt som handlar om att skita i sin kille och köpa sina egna blommor i stället. Det är en typ av revanschfeminism med en biklang av bitterhet, något som antyder att denna sorts kärlek är en sista utväg, den enda som blev kvar. När ingen annan skyddar oss får vi skydda oss själva, när ingen annan älskar oss, får vi älska oss själva.
På instagramkontot Mansbebisar med 170 000 följare läser jag att man inte ska "ta någon skit – bokstavligen!", följt av en inspirerande historia om en kvinna som lämnat sin man för att det gick 1,5 månad mellan gångerna han städade badrummet. Kontot publicerar inskickade "vittnesmål” från kvinnors privatliv, där premissen är att omsorg om och anpassning till andra är ett loserbeteende, och att männen – mansbebisarna – ska passa sig, inte ens försöka kräva något daltande.
I början fnissar jag åt inläggen. Kvinnorna som stöttar varandra i att älska sig själva och inte visa något överseende med andras tillkortakommanden är brutala och roliga. Något inlägg om det som kallas mäns "strategiska inkompetens" (att låtsas inte veta hur tvättmaskinen fungerar) känns sant och lite tankeväckande. Men snart blir jag mätt på de ofta drastiska elakheterna om mancolds och felpackade diskmaskiner, eller tvåhundra kommentarer om någon stackars pojkvän som köpte fel purjolök.
Självkärleken verkar ha lätt att slå över i självupptagenhet, tron att de egna behoven eller preferenserna är alltings facit. Jag pratar med en mamma som berättar att hennes son inte vill gå utomhus, men att hon inte tänker hitta på något med honom eftersom det då skulle bli ojämnställt. Hennes dumma man gör aldrig något med barnen och hon tänker inte kräva mer av sig själv än vad han gör av sig, inte! Då skulle hennes utbrändhetssympton komma tillbaka, säger hon bestämt.
De påstått självälskande kvinnornas relationer verkar i praktiken ofta bli ett race mot botten av ansvarslöshet. Taktiken som började som ett sätt att skydda sig från förtryck, aggressiv marknadsföring och sociala mediers negativa inverkan kan i stället bli ett sätt att ducka medmänsklighet. Att "inte vilja ha dålig energi" omkring sig kan låta vettigt, men berättar något sorgligt. Den breda self-love-trenden är historien om en stor grupp kvinnor som blivit så brända av världen att de tappat känslan av att vara en del av den.
***
Läs även: Kanske borde vi leva som jägarsamlarna