Ett lyckat misslyckande

»What’s your poison of choice?«

Jag blev lite överraskad. En glasögonprydd techkille i 30-årsåldern undrade och med indisk satsmelodi upprepades frågan.

Vi var på en medlemsklubb i Gurgaon, ett IT-mecka av Kistamodell någon mil utanför Delhi i Indien. I lokalen röktes det och dracks till ljudlös cricket på tv:n, allt ackompanjerat av starka ljusrör och ett ignorerat livejazzband. Vi hade slagit oss ner i läderfåtöljer när techkillen föreslog starkare drycker.

Jag var utsänd att intervjua den lokala företrädaren för ett svenskt IT-bolag, som oväntat hade skördat stora framgångar på en marknad tämligen långt borta från huvudkontoret i Stockholm. Han var deras man i Delhi.

Appbolaget Truecallers Indienchef och jag enades om spritvalet. Hela inramningen var lite speciell – att bena ut affärsmodellen över en rökig whisky på vad som tidigare varit en indisk herrklubb.

Han berättade om potentialen och alla möjligheter som erbjöds företaget som på kort tid vuxit från inget till tiotals miljoner användare. Paralleller till chattappar som Whatsapp gjordes – tillväxttakten och storskaligheten var sådan.

Det är nu några år sedan mötet på klubben, men de flesta i rätt ålder kan nog dra sig till minnes att de vid något tillfälle har laddat ner Truecallers app som erbjöd teknik för filtrering av säljsamtal. Ett slags nummerpresentatör för mobilen, eftersom alla som var användare i systemet delade med sig av sina kontaktlistor och plötsligt hade det där okända mobilnumret ett för- och efternamn. Ja – så naiva vi var …

Under åratal har Truecaller därefter fört en tämligen tynande tillvaro, i varje fall om horisonten utgår från Stockholm. Vad hände?

Vid dess topp värderades bolaget till en miljard dollar, alltså cirka 8 miljarder kronor. Men värdet föll i lika snabb takt som riskkapitalisternas tålamod. 2015 tvingades bolaget säga upp både konsulter och anställda. Pengarna rann ut ur bolaget och trots att man hade en stor användarbas gick kalkylen inte ihop. I stället för att aktieägarna skulle skjuta till mer kapital ställdes krav på bolagets ledning att man skulle fokusera på att generera intäkter och framför allt lönsamhet. Röda siffror dög inte längre.

Truecaller erbjuder en lärdom om konsten att lära sig under resans gång. Grundarna Nami Zarringhalam och Alan Mamedi skulle nog inte beskriva det hela som ett  misslyckande, men alla kan nog enas om att motgångarna varit rejäla.

Tyvärr talar vi alltför lite om både motgångar och misslyckanden. Allt fokus ligger på framgångsrika berättelser när startupbolag lyckas med sin börsnotering eller företagsledaren vänder ett krisbolag. Inte mycket utrymme ägnas åt det kanske mest intressanta: misstag som gjordes, felbeslut och tillkortakommanden.

Denna ignorans inför vad vi kan lära oss mest av syns inte bara i företagsvärlden – svagheter, begränsningar och sjukdom delges aldrig i stundens hetta. När någon gått in i väggen är det alltid den friska människan som återger berättelsen – som att man måste skapa sig en buffert till det som varit.

Egentligen är framgångar mindre lärorika än misstag. Succéer har bara ett budskap men en flopp har en hel palett. Som man säger i Silicion Valley: »Fail forward!« Upp på benen igen!

Budskapet var tydligt redan då, till toner av jazzmusik och whisky på medlemsklubben. Däremot fokuserade Indien­chefen på något annat. Han slog fast att Truecallers snabba framgångar hängde ihop med att spam-samtal sker i sådan omfattning i landet – vissa får 30 säljsamtal i månaden; å andra sidan förväntar sig alla att man svarar på okända nummer. En kulturellt betingad hövlighet. Den större frågan var han desto mer oklar kring: hur bolaget skulle tjäna pengar.

I dag vet vi att Truecaller har tvingats nå samma insikt som alla aktörer i mediebranschen. Att annonser aldrig kan finansiera hela affären; även hos Google härrör en tredjedel av intäkterna från annat än annonser. Bolagsbyggen står inte stadiga på bara ett ben.

Truecaller har också gjort ändringar i sin affärsmodell. I fjol lanserades en betaltjänst liknande Swish i Indien, som är bolagets fortfarande överlägset största marknad. Planen är att ta en liten transaktionsavgift – och aktieägare, som vid samma tid investerade mer kapital, applåderade den nya strategin. För det snart tioåriga bolaget har resan mot lönsamhet varit tämligen lång. Fail forward!

Emanuel Sidea, ekonomiredaktör. Läs hans artiklar här.