Självcensur i världens modernaste land? 

Sverige är världens mest sekulära land. Men samtidigt vågar få uttrycka sig öppet på grund av rädsla för att väcka anstöt.

Text:

Toppbild: Unsplash

Toppbild: Unsplash

Svenskarna är ett djupt religiöst folk. 

Men Sverige är ju världens mest sekulära land? I World Values Survey ligger Sverige högst upp i högra hörnet på världskartan. Där huserar vi därför att vi omfamnar sekulärt och individuellt självförverkligande. 

För några år sen var över åtta miljoner människor i Sverige medlemmar i ett trossamfund. Det var fler som besökte gudstjänster än som gick på fotbollsmatcher, eller bio, och ingenting verkar motsäga det.  

Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.

Nyligen ställde Novus frågor om religionen i Sverige. Då uppgav 65 procent att de tillhör kristendomen, 35 procent att de inte har någon religion alls, 1 procent islam, 0,3 procent judendomen, 0,3 procent buddismen och 0,7 procent någon annan religion.  

65 procent i Sverige uppgav att de tillhör kristendomen.  

Sen har forskare tittat på vad som är de mest konfliktskapande frågorna i Sverige. Och de tog en liten omväg genom att fråga vilka ämnen man tyckte var jobbigast att diskutera, och därför höll tyst om. Att hålla tyst, eller tand för tunga som det hette i Gammelsverige, definierades som självcensur. Självcensur låter onekligen mer modernt, och också mer drabbande. Självcensur i världens modernaste land? 

Ämnena som svensken oftast undviker var invandring, integration, religiös extremism och religion. Över hälften av de svarande sade att de inte kan uttrycka sig öppet på grund av rädsla för att väcka anstöt. Väcka anstöt. I världens mest sekulära och individualiserade land. 

”Åsiktskorridoren” är ett populärt ord för att beskriva gränsen för vad som är socialt accepterat. Man kan vrida upp högtidligheten också och påstå att ett demokratiskt samtal inte bara kräver tryck- och yttrandefrihet. Utan att medborgarna använder sig av friheterna också. Eller är det naivt på gränsen till högtidstal?  

Kanske räcker det med AB Sverige, världens modernaste land? Det är bra för affärerna och frihet har alltid låtit lite övermaga, va? Ungefär som om man skulle vara något. Förmer. Och om man skulle råka vara lite förmer, så där utan egen förskyllan, då kan man väl bara stänga kakhålet? För det framgår ju av sig själv … hur bra och modern man är. 

Vi måste kanske gå tillbaka lite, för att få ihop det. Innan vi var moderna, då vi var omoderna. 

Kristendomen kom till Sverige på 800-talet. Men hur många moderna svenskar känner till att Ansgar var katolik? När Olof Skötkonung lät döpa sig var den katolska kyrkan etablerad. 

Sju hundra år senare var bråket på bordet. Valriksdagen i Västerås 1544 proklamerade Sverige evangelisk-lutherskt rike och var och en som satte sig upp mot det ska ”bannlysas och hållas för kättare och hedning”. Samma år förbjöds vallfärderna och krucifixen vid vägarna revs. Gustav Vasa hade fått som han ville. 

Men det kostade på. Sverige gillar att handla. Gustav III lättade därför på trycket för judar och katoliker och 1784 tilläts katolikerna att hålla egna gudstjänster. 

I den nya regeringsformen 1809 verkade frihet vara på tapeten. Visserligen skulle alla på ledande positioner bekänna sig till lutheranismen men kungen bör skydda ”var och en vid fri utövning av sin religion””.  

Trodde ni ja, men brasklappen kommer omedelbart efter i formuleringen…”så vitt han därigenom icke stör samhällets lugn eller allmän förargelse åstadkommer.” 

Icke stör samhällets lugn eller allmän förargelse åstadkommer. Åsiktskorridoren, all over again. Och nu finns det i det kollektiva undermedvetna vad som händer. För river man ned krucifix och madonnabilder i vägkorsningarna står budskapet klart.  

Akta dig, som fan. 

Widmalm & al skriver om samtalsämnen som undviks i nära sociala sammanhang:  

36% undviker Invandring och integration  

14 % politisk eller religiös extremism  

13% religion och  

9% jämställdhet och likabehandling. 

Med tanke på den konformism och förmåga till självcensur som detta fria folk besitter, kan jag inte annat än beteckna livsstilen som en protestantisk trosinriktning. De nya prästerna är journalister, livsstilscoacher och lite annat löst folk som nitiskt ser till att svensken håller sig till den rätta vägen. 

Det troligaste verkar faktiskt vara att svenskarna är ett lydigt folk med en internaliserad religion, som de undviker att tala om. 

***

Text:

Toppbild: Unsplash