Självgod censur
Nej, ändamålen helgar inte medlen – särskilt inte om medlen är till förvillelse lika det de försöker förhindra. Det går inte att försvara yttrandefrihet genom att censurera – lika lite som det går att förhindra hat genom att själv vräka invektiv över den förmodat hatiske. När man slåss mot monster måste man vara uppmärksam på att man själv inte förvandlas till ett, som Nietzsche skrev en gång. Det är en uppmaning som många borde tatuera in på lämpligt ställe alternativt brodera på en bonad som hängs upp på väl synlig plats.
Nietzsches uppmaning rann upp i mitt minne i samband med @sweden-skandalen härförleden. Den statliga myndighetens Twitterkonto hade helt sonika blockerat 14 000 användare. Detta beskrevs först som en strategi för att bekämpa »näthat« och »värna yttrandefriheten« och Svenska Institutet hävdade att blockeringarna gjorts i samråd med en »nätsäkerhetsexpert«. Denne expert visade sig vara expert på tämligen lösan grund: en mer korrekt beskrivning är vänsteraktivist. Således betraktas allt till höger om S som högerpopulism och all form av kritik uppfattas som hat och hot. Ett märkligt inslag i den här soppan är att en hel del konton blockerats i förebyggande syfte – eftersom »expertens« unika metod kunde förutspå vilka konton som skulle utvecklas till nazism. Alltså togs de bort, allt i ett ytterst vällovligt syfte: att förebygga hat och främja det goda samtalet.
Nätaktivisterna #jagärhär resonerar på samma sätt. Häromdagen postade en av aktivisterna en länk till en artikel i en tråd på #jagärhärs- Facebooksida och skrev följande: »God morgon alla vänner. Här kan det kanske bli en del rasism under dagen. Än är det lugnt, men man vet aldrig«. När jag några timmar senare läste kommentarerna under den länkade artikeln var den kaotisk. Det fanns inte tillstymmelse till rasism, däremot mängder av uppfostrande kommentarer från #jagärhär-aktivisterna samt irriterade svarskommentarer från dem som blev tagna i örat av aktivisterna. Det slår faktiskt aldrig fel – så fort de rosenkindade och självrättfärdiga nätkärleksaktivisterna äntrar ett kommentarsfält så går det över styr. Deras bror Duktig-attityd retar gallfeber på alla andra.
Jag tror nog att både Svenska Institutet och #jagärhär agerar i god tro och med de allra bästa intentioner. Ändå blir det fel. Att blockera röster och åsikter leder inte till mer yttrandefrihet, utan mindre – och att tillrättavisa människor är inte detsamma som att samtala.
