Skål för brudparet!

Framför tidningsstället i Visbykiosken gratisbläddrar jag mig genom magasinen. Vårmodet är roligare att studera på glansigt papper än på nätet. Bröllopsbilagorna har också kommit och fascinerad kollar jag genom bilder på brudklänningar, menyförslag, kostnader, kostym, rekvisita, huvud- och biroller och olika produktionsbudgetar. Den viktigaste dagen i Ditt liv, oavsett om den är lyx, mellan eller budget. A-, B- eller C-bröllop. Uppriktigt intresserad av årets föreställning studerar jag vita tyllklänningar med svep tills en röst bakom ryggen ropar. »Men hallå där …!«

Jag bestämmer mig snabbt för att betala tidningen jag håller i handen. Rimligt då jag ju gratistittat i så många dyra tidningar. Men när jag vänder mig i riktning mot rösten och kassan möter jag en bekant. Vi har inte träffats på bra länge. Lite blekare om nosen än jag minns, men hon nattvakar på ett äldreboende ute på landet. Fast när vi senast sågs var hon blossande av upphetsning över slutspurten inför dotterns pingstbröllop. »Jo, det blev lyckat, mat och musik, nära hundra sittande i bygdegården. Men efter elva månader skilde de sig. Det tog lika lång tid att förbereda som det höll. Pengarna ska vi bara inte tala om!«

»Fyfan«, säger jag spontant.

»Nu har hon tydligen träffat en ny, ja, vad säger man?«, fortsätter hon.

Innan vi kort därpå skiljs, enas vi om att dottern kanske får fixa sitt nästa giftermål själv. Och att man för övrigt »säger just ingenting«.

Efteråt tänker jag på detta korta svenska äktenskap, familjens förväntningar och besvikelser. Pengarna i sjön för en mamma som dessutom är lågavlönad. Dottern, är hon en krävande, impulsiv varelse? Eller en ovanligt klok tjej? Eller blev hon övergiven …? Självklart finns inte hennes historia med i det magasin jag just köpt på mig. Den speglar yta och drömmar, om än nedbrutna till handfasta tips och måsten.

Det pågår en konstig livstilsdebatt kring »familjenormen«. Med högljutt politiska förtecken. Familjestridisen Linda Skugge basunerar ut sin skilsmässa och sitt dagsfärska credo: »jag tror inte på äktenskapet längre … äktenskapet får kvinnor att glömma att de är självförsörjande …« (Sant eller falskt, Skugge kanske bara skrev som hon brukar, »Jag bara levererade skiten«.)

Återigen fick de sin chans: Elise Claesson versus Gudrun Schyman under Josefssons debattpinne. Plus några andra- och tredjefioler. Deltagarna fick vittna om lycka och besvikelse, predika kärnfamiljens vara eller icke. Ja-sidan mot nej-sidan med alla dess välkända beskrivningar av kärnfamiljen; platsen för förtryck, misshandel, onödig konsumtion. Barnens rätt till lyckliga föräldrar, slippa familjenormen. Könsmaktsordningen! Det blev en sorgligt hopplös debatt.

Varför ständigt denna »kärnfamiljsfråga« där egna nödvändigheter ideologiseras och individuella öden schablonmässigt males ner till dagspolitik. Resultatet: en feminism som förlorar fokus och förankring. Att utbyta erfarenheter är en sak, att upphöja den till fältrop och dagspolitik en helt annan.

För bak de vackra bröllopsbildernas yta finns alla våra berättelser om hopp och besvikelser, lycka och olycka, att ha och sakna. Vissa gestaltar klass- och könsförtryck, men andra kanske bara att friheten är möjlig, men skapar offer på vägen.

Vi lever inte i vare sig Tyskland eller Italien eller Indien. Om man bara har råd  kan man skilja sig. Och börja om.

Att mamma blir ledsen, det är en helt annan sak.

Nej, skål för alla brudpar!