Skickligt politiskt spel
Minns ni medianväljaren? Som en radhusmorsa med bekväma skor stod hon där och såg till att politiken förblev tråkig. Hon behövde inte anstränga sig, det räckte med att hon fanns. Politiska drömmare kunde svira åt höger och vänster om de ville, men det blev ensamma fester. Medianväljaren stod kvar i mitten. Hon tittade inte ens efter bråkstakarna och revolutionärerna, när de vandrade i väg. Hon lät deras larmande sakta tona bort och bli till en viskning i kanten av offentligheten. Sedan fortsatte det mesta som vanligt.
Ett byte av regering då och då, ett och annat gräl, men centrum låg alltid, passande nog, i mitten.
Det var då.
Opinionsbildning handlar nästan alltid om att få sina meningsmotståndare att arbeta mot sina egna intressen. Särskilt om man företräder en mycket extrem, udda ståndpunkt med få anhängare. Tillhör man en sådan liten sekt är man dömd till ett torftigt liv i offentlighetens utkant, om man inte får draghjälp av dem som står mitt på scenen. Det gäller att få offentlighetens riktkarlar och riktkvinnor att fästa blicken långt ute på kanterna och sedan apa sig tillräckligt för att de ska fortsätta att stirra.
Det här är förklaringen till att svensk offentlighet under de senaste månaderna ägnat så mycket tid åt något hundratal nazister. De utgör en liten extremgrupp som förstår att utnyttja det mediala obehaget för Sverigedemokraternas framväxt, valet av Donald Trump och ett halvdussin andra händelser. De har läst de alarmistiska skräckvisioner som varit ett stående tema bland etablerade skribenter de senaste åren. De begriper precis hur de ska använda de liberala mardrömmarna mot liberalerna själva. De kan kliva in i en färdig monsterroll och plötsligt dominera en offentlighet, där de egentligen utgör ett randfenomen.
De har redan lyckats få det att framstå som om Almedalen handlade om nazism. Styrkta av sina framgångar tänker de nu ta över bokmässan. De får massiv draghjälp av bojkotter, motaktioner och ilskna upprop. De har fått en stor del av Kultursverige att verkställa deras plan: att ställa nazismen i mitten av det offentliga samtalet.
Det är mycket skickligt och mycket nedslående. Och jag längtar tillbaka till den tid då vi hade självförtroende nog att låta mitten, inte yttersta ytterkanten, vara centrum.
