Sköter Anonyma Aktivister pressetiken?
Varför maskade DN aktivisterna som stormade ett politiskt möte i Lund?
Toppbild: Skärmdump från DN.SE
I Fokus denna vecka skriver Sten Widmalm om hur ett gäng aktivister försöker hindra honom från att fota deras tältläger. En udda hobby, kan man tycka, men Sten är forskare och inget mänskligt är dem främmande.
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
Exakt hur argumenten föll ska jag låta vara osagt, men låt mig gissa att de upprörda aktivisterna svängde sig med begrepp som ”demokrati” och ”trygga rum”. I vissa fall, som i det här, är tydligen uppfattningen att anonymitet är en demokratisk rättighet, även om man ockuperar en offentlig plats och skriker slagord. I andra, som SD:s trollfabrik, är alla överens om att anonymitet tvärtom är ett hot mot demokratin av sådan omfattning att den borde göras olaglig.
Jag vet inte hur många medlemmar Anonyma Aktivister har, men de verkar växa. En aktivist, ansluten till E4:an med lim, lyckades nyligen få Expressens ansvarige utgivare Klas Granström fälld för förtal, eftersom tidningen publicerat hans namn och bild. Det trots att Viktor Jonsson, som killen heter, trycker ut både namn och bild på sig själv i alla möjliga kanaler. Och så var det de här aktivisterna som stormade in på ett möte mellan Lunds kommuns arbetsutskott och universitetets studentrepresentanter i förra veckan.
Aktivisterna var förstås alla invirade i palestinasjalar. En bar på en megafon. En aning överdrivet, för de beskedliga ledamöterna i den lilla lokalen kunde, av fotografiet att döma, trots allt höra varandra utan tekniska hjälpmedel.
Fotografiet, ja. En sak framgick inte alls av det fotografi som Dagens Nyheter publicerade från denna befrielsekamp: aktivisternas ansikten. Anletsdrag som kunde skymtas under sjalarna hade maskats av DN:s redaktion. Det verkade också en aning överdrivet, för politikerna på mötet vittnade om att aktivisterna redan var maskerade, det vill säga invirade i sina sjalar. De verkliga mötesdeltagarna var däremot inte maskade, vare sig på eget eller DN:s initiativ.
Varför tror ni att DN maskade aktivisterna? Är Peter Wolodarski rädd att åka dit, på samma sätt som Klas Granström? Fyrtio dagsböter är ju trots allt en del, när man har chefredaktörslön. Eller handlade det om den berömda självadministrerade svenska pressetiken? I så fall med stöd av vilken princip? Var det aktivisternas privatliv som hotades av kränkning? Eller räknar DN aktivisterna som brottsoffer, värda särskild hänsyn?
Kanske tog tidningen bara det säkra för det osäkra. Fast Wolodarski låg kanske vaken ändå, för ett par dagar senare, när jag gick tillbaka till artikeln, var bilden helt borttagen. Det kanske fanns ett upprättshovsproblem, eller så. Eller så ville aktivisterna vara ännu anonymare och DN gick dem tillmötes.
Sveriges Television rapporterade från samma händelse. Deras rörliga bilder finns fortfarande tillgängliga när det här skrivs. SVT maskade av någon anledning de vanliga mötesdeltagarna. De aktivister som lärt sig att knyta sin palestinasjal på ett heltäckande sätt fick inte SVT:s hjälp att maska sig ytterligare. De som inte riktigt lyckats, däremot, fick ett suddigt tummärke över ansiktet.
Här kommer nästa gåta: två av aktivisterna lät sig sedan intervjuas i samma inslag. Eller, för att vara precis, en spänstigt moraliserande aktivist lät sig intervjuas medan en annan, flegmatiskt nickande, stod bredvid. Båda bjöd publiken på sina näpna ansikten, med palestinasjalarna på axlarna. SVT maskade inte. De talade till och med om att de hette Sunniva och Emily och även om det känns överdrivet familjärt, kan vi kan knappast skylla Anonyma Aktivister för att ingen använder efternamn längre.
Men jag kan inte låta bli att undra vad den här maskningen och icke-maskningen betyder.
Kan en ny pressetisk regel ha trätt i kraft? Något i stil med att Anonyma Aktivister, inte DN:s och SVT:s redaktörer, bestämmer när och hur aktivister ska synas? Vore det inte bra att upplysa allmänheten om den förändringen, i så fall?
***
