Slutsats av samtiden: Ålfiske är värre än dödsskjutningar

Det är ju ändå lite intressant det där med ansvar. Senaste fallet är när statssekreterare PM Nilsson blev nödsakad att avgå på grund av att han tjuvfiskat ål. Ett brott som föranleder dagsböter, men som tydligen var så fruktansvärt att det kräver en synnerligen kompetent mans avgång. Denna typ av moralistiskt överlägsenhetskrav är inte unikt i dagens Sverige. Exemplen är många och jag är absolut inte först med att ha noterat att det krävs en fullständigt klanderfri vandel för att kunna verka som politiker – eller för att vara en offentlig person överhuvudtaget. Många är de som fått avsluta sina tjänster för att de gjort allvarliga saker som att till exempel köpa svart städhjälp, köra bil med 0,2 promille alkohol i kroppen eller slarvat med tevelicenser.  

Om en offentlig person sedan kräver att människor ska behandlas utefter sina karaktärsdrag i stället för att bedömas på grundval av sin hudfärg, så blir det mediastorm i Sverige och det ger omedelbart skäl för avsked från teve. Eller om någon påtalar att det inte är våldtäkt om man gått med på sex som man sedan ångrar. Ett brott så grovt att det medialt är jämförbart med att själv ha utfört våldtäkten. 

Utvecklingen är inte unik för Sverige. Den mycket välkände psykologen Jordan B Peterson har i dagarna kallats till en tribunal som ska avgöra om han får fortsätta att utöva sitt yrke med patienter. Detta eftersom han bland annat kritiserat den så kallade Bill C 16. En lag i hans hemland Canada som gör det brottsligt att inte tilltala personer med det pronomen de för dagen anser vara det korrekta. Och i Storbritannien har ett flertal komiker åtalats och fällts för saker de sagt i sina stand ups.  

Man kan bara spekulera i vilka konsekvenser det kan få för anställda på de muséer i Storbritannien som fortsätter att kalla mumier för mumier i stället för mumifierade människor. Kommer man kunna förlora jobbet om man uttalar m-ordet fel? Och vad händer i förlängningen? Kommer trädgårdsmästaren bli uppsagd av att kalla en spade en spade?  

Den nya religion som spridit sig över hela västerlandet och som kräver total underkastelse, är ett gift som förvisso inte är nytt. Häxbränningar har funnits i alla tider. Precis som andra sekteristiska ideologier är woke och den samtida prussiluskamentaliteten religioner som bygger på att alla alltid ska göra precis allting rätt. Och med rätt menas inte det som är sant, utan det som låter bra eller passar in i den moderna klimatsmarta eller feministiska världsbilden. För om man inte gör det kommer jorden att gå under. 

Det enda sättet att få stopp på detta är att alla, även de som inte själv är angripna, gemensamt säger nej. Låt inte småsaker – oavsett hur klantiga eller omoraliska de kan tyckas vara – påverka människors arbetsliv. 

Fokusera i stället på alla de enorma fel som begåtts i tjänsten genom åren.  

Hur kan Fredrik Reinfeldt fortsatt undgå ansvar för den naiva invandringspolitik som han initierade? Hur kan hans efterföljare slippa ansvar trots att man fortsatt i samma stil? Hur kan Miljöpartiet och Socialdemokraterna tillåtas skylla vår nedlagda kärnkraft och efterföljande elhaveri på Putin? Hur kan vi fortsätta att vaska skattemedel på Hybrit, en fullkomligt orealistisk och klimatmässigt ineffektiv omställning av stålproduktion som kräver lika mycket el som hela Finland årligen?  

Lite konspiratoriskt undrar jag om det inte finns en tanke här. Förfölj de med lite avvikande åsikter, jagar ål eller slarvar med kvitton, så kanske inte befolkningen märker var alla de riktiga felen begås. Strunta i att miljarder skattekronor förslösas och gängen skjuter ihjäl varandra på öppen gata. Vad är väl sådana petitesser mot att en statssekreterare ljög om sitt ålfiske.  

Kort sagt. Vem tar ansvar för de verkliga felen som begås i politiken?  

Svaret är tyvärr ingen. Men vem som betalar notan är uppenbart. Det är du och jag. 

Läs även: PM Nilsson gick ål in i politiken

Läs även: Brottsstatistiken i Sverige är lögn, förbannad lögn