Socialdemokraterna måste göra upp med sina S-oligarker
Raja Thorén, ägaren av den kritiserade skolkoncernen Thoréngruppen, är bara det senaste exemplet på S dolda välfärdslobbyism.
Toppbild: TT / Thorengruppen / Montage
Det går bra för oppositionen nu, om man får tro opinionsmätningarna. Socialdemokraterna närmar sig 39 procent och är större än hela regeringen, om Sverigedemokraterna räknas bort. Partiet är också större än SD och Moderaterna, de enda två av de fyra Tidöpartierna i regeringsunderlaget som enligt SCB skulle sitta kvar i riksdagen vid ett riksdagsval i dag. I dag hade S, V och Mp bildat regering i majoritet. Ändå finns moln på himlen som riskerar skapa turbulens.
Den socialdemokratiska bristen på egen politik är påtaglig, även om arbetet med ett nytt politiskt program tagit sin början. Ändå är det en annan fråga som jag tror kan ställa till problem: de socialdemokratiska välfärdsoligarkerna och lobbyisterna.
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
År 2009 avslöjades den så kallade Primeskandalen i Aftonbladet. Den handlade om hur PR-byrån Prime med Niklas Nordström, före detta SSU-ordförande men då delägare i Prime, hade tagit uppdrag av Svenskt näringsliv för att vrida Socialdemokraterna i näringslivsvänlig riktning. Uppdragets kärna var att sätta en valanalys som näringslivet betalade men som ”socialdemokraterna” Niklas Nordström och hans kumpaner sålde in i partiet. De kunde resa runt och föreläsa i rörelsen om hur socialdemokratin blivit ett ”bidragsparti” och förlorat för att partiet gått för långt åt vänster. Siffror som senare visade sig felaktiga.
I min bok Partiledaren som klev in i kylan nystade jag vidare i historien och visade att ”Primeskandalen” var fortsättningen på en lång opinionsbildningsinsats från centrala delar av näringslivet. Det har rört allt möjligt. Ett exempel är kärnkraftslobbyismen, som fick S och inte minst C att byta fot och bevara kärnkraften. Som Tiden-redaktör kunde jag och Felix Antman Debels visa hur Peje Emilsson, Timbro och Svenskt näringsliv förenats kring arbetet för att privatisera finansieringen av framtidens äldreomsorg och lurat med sig Arena-gruppen på ett projekt som kallades ”Borg-kommissionen”. Näringslivet betalade allt, Arena gick även med på den lista med ”bra sossar” som Thomas Idergard, som ledde projektet, presenterade. En av orsakerna till projektet var att Peje Emilsson var igång med sitt stora privatiseringsprojekt Silver life.
Silver Life – som erbjuder äldrevård där välbärgade kan köpa sig den äldrevård de vill med egna pengar – gladde sig 2011 åt att ha rekryterat Stefan Stern, Mona Sahlins närmaste man, som VD. Precis innan värvningen hade han begått debattartiklar där han varnat S-ledningen att stoppa medelklassens valfrihet, trots att 70–90 procent av väljarna var motståndare till vinster i välfärden. Några år senare blev Stern kommunikationschef på Investor. Det är en ovanlig position för en socialdemokrat att styra näringslivets kommandohöjd nummer ett och dess politiska kommunikation. I dag är Stern verksam i både Ax:son Jonssons investmentsbolag Nordstjernan och rådgivare till Wallenbergs familjestiftelser. En nyckelposition i försvaret av vinstdrivande välfärdsverksamheter och näringslivet, mot exempelvis en stridbar socialdemokrati. En grindvakt för kapitalet.
Jag tänker på en anekdot jag hörde när det 2013 blev känt att Stefan Stern började hos Wallenberg. På ett av den socialdemokratiska riksdagsgruppens sammanträden lär riksdagsledamoten Peter Persson högt ha sagt: ”Han är smart Stern. Han tar dem inifrån.” Ingen skrattade. I stället lade sig över mötet en tung molande känsla av att det var socialdemokratin som inrymt en trojansk häst.
I dagarna rasar debatten mot SBB, som fram tills förra veckan leddes av sossepampen Ilija Batljan. SBB, numera med skräpstatus, är så nära konkurs att regeringen ringer runt bland potentiella köpare. Får vi en ny finanskris som på 90-talet är det så här det börjar.
Dessutom rasar kritiken mot Raja Thorén och hans kritiserade skolkoncern Thoréngruppen. SVT:s granskning i förra veckan visar, liksom tidigare granskningar, på systematiskt olagliga brister i skolorna. Så dåliga att Centerpartiets Muharrem Demirok pekat på att det behövs kraftigare lagstiftning mot denna typ av skolor från att expandera. Thoréngruppen kan bli för friskolesystemet vad isberget var för Titanic.
Raja Thorén, som äger Thoréngruppen, är gammal SSU:are från Umeå. Som dessutom gett sig på SBB-liknande upplägg i bygget av en ny fotbollshall, som han hyr ut till S-styrda Umeå kommun. Vd i Thorengruppen var under flera år riksdagsledamoten Lena Sandlin (S).
Socialdemokraterna måste rensa upp i det här träsket. Det som skulle bli ett grundskott för ett sönderprivatiserat samhälle, driven av vrede mot det som är definitionen av högerpolitik, riskerar i stället stänka på socialdemokratin. Så länge man inte gör upp med dessa S-oligarker och hela detta ruttna system, saknar partiet en trovärdig politik mot privatiseringarna.
Varför hände ingenting under åtta år i regeringsställning? Varför ska väljarna lita på att något händer om man ger S chansen en gång till? Vända på varje sten? Börja med Raja Thorén, Ilija Batljan och den dolda välfärdslobbyismen i och utanför S.
Kan kritiken mot vinstläckage och girighet i välfärden kopplas till partiet, kan det kosta Magdalena Andersson valsegern 2026. Hon måste helt enkelt välja.
Fem miljoner väljare är fler än fyra oligarker.
***
