Sparka Ungern till en annan galax
När vi låter oss hunsas av skitländer som dagligen slickar Putins stövlar är det en skymf, ett fullkomligt vidrigt hån, mot de tiotals miljoner ukrainare som varje dag slåss för vår civilisations överlevnad.
Toppbild: AP
Det kan vara svårt att tänka bort Ryssland från världskartan, eller Kina. Och Iran, ja till och med Nordkorea – de har liksom bitit sig fast, dessa fyra groteska statsbildningar som tillsammans gör anspråk på att kunna skapa en ny världsordning. Men ett land finns det i alla fall på vår jord, ja på vår kontinent, faktiskt, som inte är så jävla svårt att tänka bort. Och det landet är Ungern.
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
När förbrytarregimen i Venezuela fuskade till sig en valseger häromdagen var det förstås tänkt att EU skulle uttala ett gemensamt fördömande. Det gick nu inte. Nej, det slutade med att den stackars Joseph Borell, EU:s motsvarighet till utrikesminister, fick skriva någon sorts privat brev i stället. Och varför det? Jo, för att Ungern (precis som alla andra medlemsländer) kan lägga in sitt veto i utrikespolitiska frågor. Det gjorde Ungern. Igen, ska väl sägas: inget annat EU-land sätter sig lika ofta på tvären. Till och med tyskarna har nu ilsknat till och börjat muttra om att systemet behöver göras om, så att det ska räcka med majoritetsbeslut i utrikessammanhang.
När det gäller stödet till Ukraina är det alltid Ungern som sätter käppar i hjulet. Nu senast handlar det om att (återigen) blockera utbetalningar av ansenliga medel, detta som hämnd för att Ukraina inte längre vill vara ett transitland för rysk olja.
Som bekant var Ungern sist av alla med att släppa fram Sverige som Natomedlem. Det har vi förhoppningsvis varken glömt eller förlåtit.
Allt detta är irriterande så det räcker, särskilt med tanke på att vi talar om ett land helt utan ekonomisk eller kulturell betydelse – ett land som ständigt skränar om att inte vilja släppa in några invandrare, samtidigt som dess befolkning på senare decennier har krympt med miljoner. Ungrarna kanske inte vill ha några invandrare, men de tycks inte ha något emot att själva bli invandrare. Samtidigt som varenda flykting som någonsin haft oturen att behöva ta sig igenom Ungern gör just det – så fort som överhuvudtaget är möjligt.
Ett akut behov av yngre arbetskraft kvarstår dock, och nu har Viktor Orban kommit på en lösning. Han tänker släppa in 65 000 ryssar och belaruser.
Och det skiter väl jag i. Låt dessa putinister leva i sin egen lilla gemenskap, kan man tycka. Det är bara det att … jovisst, Ungern är, hör och häpna, med i Schengensamarbetet.
De äppelkindade, kärvänliga, säkert enormt frihetsälskande ryssar och belarusier som Ungern tänker släppa in – utan några som helst säkerhetskontroller, vad det verkar – kommer alltså att kunna resa vidare till i stort sett hela EU. Som om det inte var nog med ryssar i Europa redan är nu en störtflod att vänta.
Något ironiskt i sammanhanget kan påpekas att varken Rumänien eller Bulgarien får vara med i Schengen, medan några genier i Bryssel alltså en gång i världen har bestämt att Ungern är varmt välkommet.
Självklart är nu krafttag att vänta från EU:s sida. Eller ja. Någon sorts tag, i alla fall. För Kommissionen ska göra en utredning.
Sverige, som enligt vad jag påmint om ovan har minst en gås oplockad med Budapest, hade kanske kunnat vara pådrivande här, hade kanske kunnat kräva att man gått lite längre än till utredningstillsättningsstadiet. Men bara att det sista ordet i föregående mening går att bilda på svenska säger väl det mesta. Någon moderat minister gick ut och sa att vi avvaktar vad utredningen kommer fram till.
I väntan på att detta intellektuella Herkulesarbete når sin kulmen och byråkraterna formulerar en vag skrivelse om att Ungern är och förblir något av en besvikelse vill jag gärna erinra om två sakförhållanden.
För det första är det ingen medborgare i vare sig Nato eller EU som skulle märka om Ungern teleporterades till ett annat solsystem, än mindre om landet sparkades ut från västliga gemenskaper det aldrig har gjort sig förtjänt av att tillhöra.
För det andra, och kanske viktigaste: när vi låter oss hunsas av skitländer som dagligen slickar Putins stövlar är det en skymf, ett fullkomligt vidrigt hån, mot de tiotals miljoner ukrainare som varje dag slåss för vår civilisations överlevnad.
***
Läs även: Inte ens SD ser klart om Ukraina
