Stoppa bokbålet

I ett läge där 9 000 personer har varslats från Volvo och krispaket ser ut att bli årets julklapp ägnar sig svensk debatt åt väsentligheterna. Det vill säga socialdemokratiska palatsintriger:

Mona känner sig hotad av Pär, Pär är förbannad på Göran, Göran är sur på alla (särskilt Pär), Görans exfru är på något sätt inblandad och någonstans i bakgrunden lurar Monas stabchef, Stefan-vad-han-nu-heter, som hursomhelst är så ondskefull att Aftonbladet hänger ut honom på suddig bild utpekad med en röd handgjord pil. Där är han! Haha!

Just när man med andra ord trodde att svensk politisk debatt inte kunde bli mer relevant (särskilt efter Expressens viktiga avslöjande om att en tjänsteman på finansdepartementet en gång varit inne på en pornografisk hemsida) kommer nästa twist. Diskussionen övergår till att handla om ifall Pär Nuder är partilojal. Det vill säga om ifall det är bra för Partiet med stort P ifall Pär (med stort P) skriver bok om sin tid bakom Göran (med stor gård).

Det tycker inte socialdemokraternas utrikespolitiske talesman Urban Ahlin som går ut och anklagar Nuder för att bryta mot »hederskodex« och man kan förstås precis som SVD:s ledarsida fundera över om Ahlin verkligen kommer från Skaraborg och inte Sicilien. Kommer Nuder efter sitt chockerande avslöjande om att (hör och häpna) Göran Persson ibland kunde vara något av en skitstövel vakna upp med ett hästhuvud i sängen? Eller, nöjer sig Ahlin med att springa runt i media och göra reklam för den nya öppna socialdemokratin genom att tala om att en riktig sosse minsann håller käft och att så kallad debatt sker bäst bakom stängda dörrar? Den som lever får se. Urban Ahlin säger till DN att han måhända är gammeldags. Nej Urban, du är inte gammeldags. Du är en dinosaurie. Men det är okej. Alla ska med!

Tidningarna skriver att Pär Nuder är bitter. Men vad är det egentligen som är så bittert med Nuders bok? Att han lyfter fram problemet i att kommersialiseringståget rullar allt snabbare samtidigt som en vilsen socialdemokrati står kvar på perrongen? Att han vill ompröva överskottsmålet? Att han menar att socialdemokratisk förnyelse måste bestå av en »jämlikhetsoffensiv«? Är det bittert att tycka att ett jobbtoppmöte om entreprenörskap bör kompletteras med ett toppmöte om villkoren i vården? Sen när är det »bittert« att prata om jämlikhet? Och om det är bittert, kan inte Mona Sahlin bli lite mer bitter? För att inte tala om Reinfeldt. Bitter är det nya vänster. Tydligen.

Själv gick jag med i socialdemokratin efter att ha läst en artikel av Pär Nuder. Det tycker många är skrattretande. Det skiter jag i. Pär Nuders problem är att han alltid varit den smartaste killen i rummet och vetat om det. Det tycker inte jag är något problem. Jag tycker inte att det är något problem med politiker som varit gästprofessorer på Harvard, är efterfrågade i internationella sammanhang och använder ord som »pueril« i dagligt tal. Alla ska med!

Det är inget fel med smarta politiker med stora egon. Det är bättre än korkade politiker med stora egon. Och gällande hänsynslöshet misstänker jag att de är lika goda kålsupare allihop. Däremot är det ett problem att politiken tycks äta sina mest begåvade barn.

Att vara socialdemokrat får inte reduceras till att ha på sig en tröja med texten »Jag älskar välfärdsstaten« eller skriva tusen interpellationer om att borgarna är onda för att de är borgare. Partilojalitet i den bemärkelsen är inte lojalitet. Det är brist på fantasi.

När Pär Nuder för första gången på över ett decennium hamnar i en position där han i eget namn har möjlighet att beskriva hur han själv tycker och tänker, ska han då hindras från detta? Ska ledande socialdemokrater få skriva deckare men inte böcker om politik? Lägg ner! Ge killen en chans! Och om Urban Ahlin inte håller med ska jag ge honom ett erbjudande han inte kan tacka nej till. Jag vet var Mariestads arbetarekommun bor … I Mariestad! Jag är inte dummare än jag ser ut.

Den brittiske labourledaren Neil Kinnock sa: »Lojalitet är en fin egenskap, men i för stor mängd fyller den politiska kyrkogårdar.«

Svensk socialdemokrati är på god väg att bli en politisk kyrkogård. Få idéer, få medlemmar.

Vad partiet i det läget behöver är knappast mer tystnad och mindre debatt. Släpp ut de små stackarna ur bunkern, Mona! De kanske visar sig vara riktiga människor. Vem vet: konstigare saker har hänt. I politiken är som sagt allt möjligt.

***

Förresten är det konstigt att de gamla EMU-partierna inte vågar tala om saken ens när frågan är under sådan blixtbelysning som nu.