Svenska spermier på vift i Europa

I Sverige föds mer än 5 000 barn genom provrörsbefruktning, IVF, varje år. Den stora majoriteten av de par som genomgår IVF-behandling använder sina egna ägg och spermier, men i ungefär 5 procent av fallen används donerade spermier och/eller ägg. 

Donatorns identitet är anonym för de blivande föräldrarna, däremot har barnet rätt att vid ”mogen ålder” få veta pappans identitet. IVF-barnen kan också välja att lämna sina uppgifter så att deras halvsyskon kan kontakta dem. Och det kan finnas goda skäl till det. Vet man inte vem man är släkt med finns ju risken att man så att säga etablerar nya och närmare band till sina släktingar. 

Av det skälet får en donator som mest ge liv åt barn i sex svenska familjer. Siffran är inte godtyckligt vald, utan bygger på beräkningar av sannolikheten att två halvsyskon som inte känner varandra träffas av en slump och bildar familj. 

Därför höjde en hel del IVF-föräldrar sannolikt på ögonbrynen när Dagens Nyheter rapporterade att Sveriges största fertilitetsföretag Livio drar gränsen vid 25 familjer. När en donator har nått taket i Sverige kan Livio, efter samtycke från donatorn, sälja sperman vidare till andra EU-länder.  

Tanken är väl att risken att ett svenskt IVF-barn träffar ett franskt halvsyskon är lägre. Samtidigt är det många svenska familjer som gör IVF-behandling med donator i Danmark. Och vem vet hur många svenska halvsyskon de har, när det kommer till kritan? 

Läs även: KGB-patriarken avslöjad

Läs även: Domedagen – nu närmare än någonsin