Sverige – en vett-och- etikettslös no-go-zon

Det är alltid lika förvirrande att läsa utländska manualer till Sverige. Den brittiska affärssajten som förklarar för sina prenumeranter att på svenska företag råder fikapaus med kaffe och bulle – »coffee and bun break« – två gånger om dagen kan omöjligen ha passerat tullgränsen på Arlanda utan bara kill­gissat i godan ro på sin kammare. Nog för att hälften­ av svenskarna är överviktiga, enligt Folkhälsomyndighetens årsrapport för 2017, men tänk er formerna hos den befolkning som varje för- och efter­middag kallas in i fikarummen för att utfodras med knyten av vitt mjöl och smör. Visst borde de midjemåtten vara än mer svallande? Man kan aldrig känna igen svenska beteenden som formulerats av omvärldens läppar. Vadå prata inte om pengar med svenskar? Det är ju det enda som de vill prata om. When in doubt – talk about the price of a bostadsrätt in Stockholms innerstad. Och detta att svenskar skulle vara timida och artiga? Men snälla lilla mamma. Finns det några mer djuriska än svenskar i kollektivtrafiken? Det är som öppenvård på hjul. Ett hela-havet-stormar i ett långsmalt utrymme där den som lyckas ignorera en gravid kvinna längst vinner. Ja, jag skojar givetvis – det är inte ens en tävling efter­som ingen någonsin skulle erkänna sig förlorad. En gravid kvinna kan gott stå upp och skylla sig själv och när hon sedan kommer nyförlöst med barnvagn kan hon stå lite till. För hon går ju bara där och slår dank och då är det inte mer än rätt att en skatte­betalare i sina bästa år ska få vila kroppen efter en hård dag i beskattningens tjänst.

Att hela Sverige är en vett-och-etikettslös no-go-zon verkar dock inte ha nått fram till Condé Nast Travellers läsare. När det amerikanska lyx- och livsstilsmagasinet i augusti listade 2017 års trevligaste städer tog sig både Göteborg och Malmö in på listan. I motiveringen till Göteborgs tredjeplats går att läsa att staden »på många ställen serverar excellent svenskt kaffe alldeles gratis«. Det är så att man skakar. Vad är detta för maffiaverksamhet som undanhållit mig så många excellenta gratiskoppar kaffe under alla mina besök till Göteborg? Jag kräver en ursäkt och en sojacappuccino omgående.

När det gäller Malmö beskriver Condé Nast Travellers läsare staden som en plats av »solsken, en underbar park, väldigt vänliga människor (...). Malmö ser till att vara en stad som det är lätt att älska«. Det är en uppfriskande vinkel som sällan väljs i svensk media.

Nu finns det givetvis lika många upp­levelser av ett land som det finns människor. När brittiska­ The Independent förra året publi­cerade en lista över världens otrevligaste länder kom Sverige på en osmickrande sjätteplats (dock efter Norge som knep plats nummer fem och Danmark som blev nummer tre. Finland fick en i sammanhanget hedrande niondeplats. Vinnare av den inte helt smickrande utmärkel­sen var Kuwait).

Hur ska omvärlden ha det egentligen? Just när man trott sig ha valt en riktning kommer plötsligt en hårnålskurva och så är man på väg bakåt igen. Fram till nyligen var Sverige och våra grannländer bäst på att göra kriminalserier. Men så en dag i mars i år: »Scandi noir is dead« utropade The Guardian. Recensionerna av Tomas Alfredsons­ »The snowman« – som bygger på norske Jo Nesbøs bästsäljare »Snömannen« – som kom i förra veckan var inte nådiga. Varken från svenskt eller utländskt håll. Med all rätt ska tilläggas. Maken till snömos får man leta efter. Men ändå. Från branschtidningen Variety till dagstidningen The Telegraph svingades det med yxan. Snacka om kris för den svenska självkänslan. Vi var ju bäst i världen. Så ohotade att vi skulle fira in nyårsdagen 2018 med premiären av sista säsongen av »Bron« – denna stolta exportsuccé. Plötsligt var det som om kanelbullen hade satt sig på tvären i halsen. Ni kan ta vårt excellenta gratiskaffe men ni får faktiskt inte ta vår kriminalstolhet.