Sveriges väljare har sig själva att skylla
Dagens situation är helt och hållet resultatet av usla politiska beslut.
Toppbild: TT
I stort alla väsentliga samhällsproblem i dagens Sverige förenas av ett gemensamt ursprung: de är resultatet av usla politiska beslut.
Skolan, invandring, integration och utanförskap, kriminalitet med dödskjutningar och barnsoldater, energiförsörjningen, sjukvården och försvaret. Alla de större problem som återfinns i dessa sektorer och i många andra, bottnar i dåligt underbyggda politiska beslut om vittomfattande förändringar, många gånger utan något annat underlag än fromma förhoppningar och självförhärligande hållningar, förenade med en lomhördhet för varningssignaler och kritiska röster.
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
Ta invandringspolitiken genom decennierna. Hösten 2017 genomförde Riksrevisionen en granskning av 26 migrationspolitiska propositioner under åren 2005 – 2015 (RiR 2017:25) med inriktning på ”huruvida analyserna inför beslut uppfyller kraven enligt gällande styrdokument och om de i övrigt är ändamålsenligt utformade för sitt syfte”.
Granskningen visade att samtidigt som Sverige vid den tiden tillfördes närmare 1,3 miljoner nya invånare saknades i 11 av propositionerna en bedömning av i vilken grad migrationen skulle påverkas av besluten. I 16 av dem saknades en bedömning av påverkan på kommunala kostnader. Av de propositioner som tog fram en bedömning, kom likväl den absoluta huvuddelen fram till att påverkan på migrationen, påverkan på statsbudgeten och påverkan på kommunala kostnader alla skulle vara obefintliga eller marginella.
Detta samtidigt som kostnaderna för migrationen inom statsbudgetens utgiftsområde (UO8) ökade kraftigt och ”samtliga långtidsprognoser över utgifter på området underskattade det verkliga budgetutfallet”. Så till den grad att denna underskattning ”under de senaste åren uppgått till åtskilliga miljarder kronor om året”.
Härutöver kan man också konstatera att det inte heller under denna period gjorts några som helst beslutsgrundande studier eller uppskattningar av migrationens konsekvenser på arbets- och bostadsmarknaderna, för pensionssystemen, för försörjningsbördan i ekonomin. Ej heller, i beaktande av att migrationen i sin sammansättning bär på sådana demografiska särdrag som en överrepresentation av unga män, presenterades några studier om förväntade sociala eller kriminalpolitiska följder av migrationen. Inte heller genomfördes det några studier angående vad det kan få för följder att dessa unga män huvudsakligen kommer från länder som präglas av patriarkala, kvinnoförtryckande, samt därtill ofta klanbaserade samhällsformationer.
Eller ta energipolitiken där kapitalförstöringen med den förtida kärnkraftavvecklingen kostat Sverige hundratals miljarder kronor, först för att med en avsiktligt vagt upplagd folkomröstning 1980 rädda Socialdemokraterna från splittring och därefter blidka teknikfientliga partier som Centern och Miljöpartiet. Och där ett energisystem som redan i mitten av 1980-talet var till 98 procent fossilfritt, kombinerat med ett världsledande elnät, förstörts genom en ”cocktail av inkompetens, önsketänkande och fanatism”, för att tala med professorn i tillämpad kärnfysik, Jan Blomgren.
Likadant med försvarspolitiken. Sverige tog beslut att avrusta drastiskt samtidigt som Ryssland gick mot ett alltmer auktoritärt styre. Året efter att Georgien ockuperades, 2008, avskaffades värnplikten i fred. När Ryssland annekterade Krim 2014, varnade dåvarande statsministern Reinfeldt för att möta ”upptrappning med ytterligare upptrappning”, vilket han hävdade var den historiska läxan.
Straffrabatter för multipla brott, åldersrabatter vid påföljd för personer som ändå är myndiga, de ringa påföljderna för hot mot vittnen (”övergrepp i rättssak”), ungdomshemmen vid Statens institutionsstyrelse där unga brottslingar haft tillgång till mobiltelefon och dator för att kunna planera rymningar eller nya brott, att Sverige har mångfaldigt fler dödsskjutningar bland unga män än i stort alla andra länder i Europa, eller ett rättssystem som mer slagit vakt om brottslingen än om brottslingens offer – de är alla resultatet av politiska beslut.
Inte av ondska, utan av ren dumhet. Som motiverats med sådana eftertankar som ”vi såg det inte komma” eller ”vi var naiva”. Dumheten har bestått i övertron på den egna förmågan, på politikens och politikerns överhöghet.
Men i ett öppet och demokratiskt samhälle har man de politiker man förtjänar. Ytterst har Sveriges väljare sig själva att skylla för de sakernas tillstånd som politiken resulterat i.
***
