SVT gör rätt med Chang Frick – till en början
Nyheter Idags Chang Frick blev inbjuden att delta i ett nytt humorprogram. Kanske ett tecken på att SVT söker legitimitet i bredare folklager. Men sen når man inte hela vägen fram.
Toppbild: Staffan Löwstedt/SvD
Hösten kom till Stockholm i söndags, och för första kvällen på evigheter var det legitimt att kasta sig i tv-soffan. Alla dessa magiska, rosaskimrande skymningar med medelhavsklimat som bara måste tas tillvara utomhus… till slut kommer ovädret nästan som en befrielse.
Så det blev lite hederlig underhållning i SVT. Det var premiär för humorgeniet Michael Lindgrens nya påhitt, han som tidigare gjort bland annat Svenska nyheter, Herr Talman och Premiärdatum oklart. Programmet heter IFS – Invandrare för svenskar och är ett slags frågesportsformat som skämtar om kulturkrockar. Tre majoritetssvenskar tävlar i kunskaper som vad ”baba ganoush” är och hur man hälsar i slutet av Ramadan. Det blev några fniss för min del, även om IFS inte riktigt är i närheten av verkshöjden i Lindgrens andra produktioner.
Värt att notera var att SVT hade bjudit in publicisten Chang Frick som medverkande. Han har länge varit en persona non grata i journalistkretsar. Aftonbladets kulturchef Karin Pettersson upprördes av hans medverkan redan i juni, kallade Fricks nyhetssajt för ”högerextrem” och påminde om att han skrivit en text om hur man trakasserar journalister. Just den artikeln har ett ironiskt grepp, och förstår man det är det tydligt att texten i första hand handlar om Chang Frick själv och den sociala utfrysning han utsatts för. Därtill har romsk-judisk-polske Frick podden Sista måltiden ihop med ett antal andra män med invandrarbakgrund och jag kan sätta en slant på att han rör sig i avsevärt mer mångkulturella miljöer än vad både AB:s Karin Pettersson och jag själv gör.
Man behöver inte hålla med Chang Frick om någonting överhuvudtaget för att se att han tillskrivits en oberörbarhet som inte helt står i proportion till hans åsikter eller världsbild. Han har skrivit en och annan smaklöshet genom åren, jag har inte koll på alla, men senast i somras såg jag att han twittrade något nedrigt om en kvinnlig ledarskribent, ett bottennapp. Chang Fricks persona handlar om att visa upp sin raggarbil, klia sig i röven och på ytterligare en miljard vis ge fingret åt den städade medelklassen. Han är anti-etablissemang, men veterligen inte politiskt extrem.
Möjligen handlar det om en ompositionering, att man vill ha legitimitet inte bara i vänsterlutande grupper.
Som journalist har han dragit fram scoop och unika reportage som skulle kunna ha renderat priser, om det inte vore för att han själv varit upphovsmannen. Mellan skål och vägg hör jag folk i branschen säga att han är mycket begåvad, men ingen skulle säga det offentligt. När Fokus anlitade Chang Frick som frilansskribent för något år sedan blev det rubriker i en branschtidning. Han levererade sedan ett gripande och humoristisk text om kärlek, som blev väldigt läst och omtyckt.
Vill man vara kremlologisk saknar det inte betydelse att SVT placerat Chang Frick i ett lättsamt tävlingsformat, helt utan varningsskyltar. Möjligen handlar det om en ompositionering, att man vill ha legitimitet inte bara i vänsterlutande grupper. Vilket i så fall är en helt rimlig analys. Public service bekostas av alla svenskar som betalar skatt, och ska vara en bred kyrka – inom gränserna för hets mot folkgrupp och annat åtalbart. Ledningen på SVT har ju också ett ansvar för att säkra verksamheten. Vem vet vem som vinner valet? Eller valet därefter. Det gäller att inte bli nedlagd på sikt.
Nåväl. När det var dags för galafest för hela produktionen, så mailades inbjudan ut till alla panelister – utom till Chang Frick och hans poddkompis Mustafa Panshiri, som också medverkat. Till Expressen säger Michael Lindgren att det var oavsiktligt, och att en eller två till på den långa gästlistan missats. Oavsett hur det förhåller sig med den saken så nådde väl inte SVT:s inkludering riktigt ända fram.
****
Läs även: En podd för public service att plagiera
