SVT ställde helt fel fråga

Intervjun i SVT:s 30 minuter före jul med Svenska kyrkans ärkebiskop Martin Modéus väckte reaktioner. Som ledare för ett kristet samfund bekräftade Modéus, inte särskilt överraskande, att han tror på Jesus uppståndelse. På följdfrågan från journalisten Anders Holmberg om hur den kan ha gått till, svarade Modéus – även det helt rimligt – att han inte hade någon aning. 

I stället gick han över till att tala om ”mysterium” med en teologisk mening som inte betyder att något saknar goda skäl, bara att något kan begrundas som verkligt utan kunskap om orsakssamband. Som till exempel skönheten i en soluppgång. Modéus nämnde nu bara ”soluppgång”, men vi kan utgå från att han liksom vi andra förstår att själva naturfenomenet går att förklara empiriskt. 

Men om Anders Holmberg med sin följdfråga hade velat förstå hur Modéus – och någon ytterligare miljard kristna i världen – kan tro på uppståndelsen, ställde han helt fel fråga. Att känna till fysikaliska orsaker till ett fenomen är inte alls nödvändigt för att hålla fenomenets existens eller kvalitet för sann. 

Att tro på något, vad som, är just att hålla ett påstående om det saken gäller för sant. Om en trosföreställning genom verifiering visar sig stämma med hur verkligheten är beskaffad, kallas den kunskap. Naturvetenskapens metoder för verifiering bygger på empiri, det vill säga sådant vi registrerar med våra sinnen. 

Men det finns också andra verifieringsmetoder än empiriska. Våra demokratiska, västerländska samhällen, där till exempel journalister kan kräva svar från olika makthavare, bygger helt på en trosföreställning: existensen av mänskliga fri- och rättigheter, som just yttrande- och mediefriheten. Vi kan se empiriskt vad det betyder för ett samhälle att tro på att de finns, respektive inte. Men huruvida de mänskliga rättigheterna som sådana finns, går aldrig att mäta sig fram till. Tron på dem, det vill säga försanthållandet om dem, måste verifieras med hjälp av logik; i detta fall argument om den mänskliga personens natur. SVT skulle inte kunna få en sekulär gäst att förklara ”hur det har gått till” att det finns mänskliga rättigheter. 

Likadant är det med kunskapen om Guds existens. Gud som icke-tids- och icke-rumsbundet upphov till tiden och rummet, kan varken verifieras eller falsifieras med undersökningsmetoder för fenomen och samband i tid och rum. Som med de mänskliga rättigheterna får vi i stället ta hjälp av logik; i detta fall olika filosofiska Gudsargument. 

Mycket i vår vardag håller vi faktiskt för sant, utan att det kan verifieras vare sig empiriskt eller logiskt. Vi har andra sätt att försäkra oss om goda skäl för våra antaganden; skäl som gör oss tillräckligt säkra för att bygga ytterligare antaganden och konkreta handlingar på dem. 

Detta är tro i en annan mening än försanthållande, nämligen i form av tillit. Jag litar helt enkelt på att något är på ett visst sätt. Till exempel att en fjärdedels bensintank gör att bilen klarar två kilometer till, eller att tonåringen kommer att gå till skolan, även om jag som förälder har åkt till jobbet tidigare på morgonen.  

Den engelske, katolske 1800-talsfilosofen, teologen och kardinalen John Henry Newman har beskrivit denna tillit som en ”struktur av samtycke”. Ett exempel han tar är övertygelsen att han själv ska dö en dag. Till grund för den övertygelsen har han inte empirisk vetenskap. Snarare sunt förnuft, byggt på det han hört av andra, observerat runt omkring sig och läst. Det vill säga, olika slags övertygelser som sammanfaller i en och samma riktning. Och han kan därför leva med, ja, bygga sitt liv på övertygelsen att han kommer att dö. 

Övertygelsen om att solen kommer att gå upp i morgon är likadan. Själva soluppgångens orsakskedja kan förklaras med fysik. Men tilliten till att det också blir en dag imorgon kan jag ha, utan att känna till en enda bokstav fysik. Jag har i stället samtyckt till en struktur av faktorer som gör mitt antagande rimligt. Som exempelvis att solen har gått upp hittills varje morgon i mitt och andras liv.  

Hur är det då med Jesus uppståndelse, mirakel och jungfrufödsel? Guds existens kan, som tidigare konstaterats, verifieras med logik, men i frågor som om och hur Gud agerar i världen räcker inte heller den. Där behövs i stället tilliten, samtyckets struktur. Som jag skrivit i en tidigare krönika om just uppståndelsen, rör det sig om en mirakulös händelse, en 110-procentig sådan, vilken ändå har flera goda skäl för sig. Bland annat historiskt trovärdiga vittnesmål. 

Det går alltså att samtycka till att uppståndelsen är sann, utan att kunna redogöra för en enda biokemisk komponent i den mirakulösa processen. Om Holmberg hade velat öka sin och tittarnas förståelse för Modéus tro, på vilken han sedan kunnat bygga fler kritiska följdfrågor, skulle han ha frågat vilka skäl Modéus har för att tro som han gör. 

Thomas Idergard är jesuit och katolsk präst.

***

Läs även: Den fria viljan står för besluten, inte gener och strukturer

Läs även: Det här utmärker en god person