Ta en torsk och bli som folk!

Hon som leder gymmets crosstraining på måndagskvällarna tolererar bara hänsynslös hängivelse. Genom Göteborgslokalens tjocka luft av svett skär hennes röst strimlor av allt vankelmod:

»DEN SOM TÄNKT TA DET LUGNT KAN GÅ HEM TILL SOFFAN OCH TV:N OCH KOLLA PÅ THE BIGGEST LOSER.«

Sådant biter. Muskler värker. Ögon glöder. I vägran att visa sig svag. En samling själar utstrålar något annat än de känner. Som politiker på nutida valvakor. Oavsett valresultat jublar och festar alla lika hänfört.

Är du en förlorare, visa det inte! Låtsas som det inte har hänt. Allsvensk slutstrid: Ledarlaget tappar täten efter en derbyförlust. Den som skriver Djurgårdens officiella matchrapport slår fast att domaren missade fyra hands, att allt var otur.

Men historieförfalskning är alltid självbedrägeri. Det vet supportrarna, de hängivna, som lärt sig den hårda vägen.

»Matchen håller mig sömnlös! Några tips på att somna? Räkna får?«, skriver en djurgårdare på lagets forum på Svenska Fans klockan 23.53 den 6 oktober.

Svar kommer inom någon minut: »Samma här. Har nog aldrig varit så här lack efter en förlust förut.« En tredje: »Precis så! Ångest. Oro. Ilska. Vrede. Stress.«

»Lägg till segdragen bakfylla«, meddelar en fjärde.  Och klockan 00.10 erkänner signaturen Kedjerökaren i krysset: »Ligger också helt färdig, vi kunde ha vunnit matchen om vi ville. Om 7 timmar ska man upp och låta jobbet förnedra en igen, liksom efter alla andra derbyförluster ...«

Hon som leder passen i Göteborg kommer tillbaka, nedtonad efter att i huvudstaden ha tävlat om Sveriges bästa PT och säger:

– Jag ska berätta en sak för er. Jag ska flytta till Stockholm. Och jag ska bli man.

Det blir tyst.

– Nej, jag bara skojade. Men det var inte en enda kvinna och inte en enda göteborgare som vann något. <