Tack kära finländare för ”publikhanteringen”

Listan på vad vi har att lära av Finland växer. Men Hufvudstadsbladet – Finlands svenskspråkiga DN, får man väl säga när Bonniers slagit klorna i den publikationen också – kunde förra året rapportera om en tillbaka-kaka: finska poliser skulle träna ”publikhantering” på ett Stockholmsderby mellan Djurgården och Hammarby. 

Jag är inte säker på att man bör fyllas av patriotisk stolthet när man läser att finländska poliser behöver åka till Sverige för att se huliganer trakassera allmänheten under ”dialogpolisers” beskydd. Men det är ändå skönt att vi kan erbjuda något som gör det nordiska utbytet en aning mindre ensidigt.  

Nu blev just derbyt förra hösten förhållandevis lugnt, till skillnad från de föregående och de efterföljande. Men lite bråk blev det ändå, tack vare Hufvudstadsbladet. Där uttalade sig nämligen Jesper Molander, polisinspektör vid nationella operativa avdelningen i Sverige, om vad de finska poliserna kunde vänta sig: 

– Vi kan nog förmoda att den finska polisen, i alla fall i någon mån, kommer behöva använda våld för att stävja bråk mellan supportergrupper. Vi utgår ifrån att något kommer att hända under matchen. 

Jag vet inte vad Molander tänkte. Kanske satsade han på att ingen på den här sidan Östersjön skulle läsa artikeln. Kanske ville han visa finländarna att svenska poliser minsann har lite sisu, de också. Ett annat, aningen yxigare citat tyder möjligen på det: 

– Vi hoppas nästan, trots att man kanske inte ska göra det, att något händer. För att vi ska kunna testa modellen vi arbetat fram måste det nästan hända saker, annars är övningen inte särdeles lärorik. 

Men det är också möjligt att Molander helt enkelt tyckte att finländare som kommer till Sverige för att upprätthålla ordningen förtjänar raka besked och utgick från att de klarar av att ta emot dem. Det Molander inte hade tagit med i kalkylen var hur svenskar klarar av att ta emot raka besked.  

Djurgårdens säkerhetschef Mats Jonsson förklarade att Molander gjort ”otroligt korkade och dumma uttalanden”. Det ”otroligt märkliga uttalande” som Molander gjorde var ”så verklighetsfrämmande att det knappt finns ord att beskriva det”. Det speglade inte alls den ”dialog” som skett före matchen. 

Per Engström, sektionschef för nationell samordning på samma avdelning som Molander, var å sin sida ”chockad”. Molanders intervju var ”alldeles för mycket fokuserad på våld i stället för dialog”. ”Det är ett oerhört allvarligt uttalande från en enskild tjänsteman inom polisen”, fyllde Svensk Elitfotbolls generalsekreterare Johan Lindvall i. 

Jesper Molander verkar ha fått fika ensam den dagen.  

Så här ett år senare, efter ännu ett derby mellan Djurgården och Hammarby, har saken förstås kommit i ett lite annat ljus. I år var oordningen återställd till den grad att polisen bröt matchen. De skyldiga pekades ut. Enligt fotbollsfolket var det förstås polisen. 

Mats Jonsson, Djurgården, såg ”en enorm fara för svensk fotboll” på grund av polisens beslut. Göran Rickmer, Hammarbys säkerhetsansvarige, menade att beslutet var ”direkt felaktigt” och ”populistiskt”. 

Med det senare menar Rickmer möjligen att polisen för en gångs skull fattat ett beslut som folk i gemen begriper. Och kanske har han rätt i att polisen, ett år senare, börjat gå lite mer på Molanderlinjen: klarspråk, snarare än inlindad ”dialog”. Med ett aningen mångfotat bildspråk säger Rickmer i alla fall att det utgått ”signaler” från polisen om att den ”kraftsamlar för att sätta ner foten och visa framfötterna”. 

Låt oss hoppas att det stämmer. Men att det i så fall sker ett år efter det finländska studiebesöket kan väl knappast vara en slump? 

Det var antagligen de besökande finländarna som sådde ett frö till rimlig ”publikhantering” hos svensk polis, snarare än tvärtom. Tack, i så fall. 

***

Läs även: Vi topprids av cyklister

Läs även: Radikala knasbollar är public service