Tänk om nämndemännen i snippadomen hade varit SD:are

Föreställ dig att representanter för Sverigedemokraterna efter en hårt kritiserad dom i hovrätten – vars utgång skulle kunna spilla över på partiets trovärdighet – åker hem till två inblandade nämndemän för att "coacha" dem. Efter det "stöttande" samtalet skulle nämndemännen avsäga sig sina uppdrag och företrädare för partiet offentligt uttrycka sympati och förståelse för "deras" beslut. 

Vilka hade reaktionerna varit från politiska motståndare? Från principfasta opinionsbildare till partiledaren för Socialdemokraterna? Vilka är reaktionerna från Magdalena Andersson när vi går från fiktion till verklighet och nämndemännen inte är imaginära sverigedemokrater utan socialdemokrater av kött och blod, och de uppgifter som framkommer gör gällande att de har utsatts för otillbörlig påverkan? 

Vi fortsätter att låtsas och föreställer oss nu att det efter ett annat mål i en domstol utbryter en häftig diskussion om rimligheten i de utdömda påföljderna, som av en del uppfattas som alltför milda. Höga företrädare för Sverigedemokraterna uttrycker skarp kritik, varpå en diskussion om huruvida det är lämpligt för politiker att uttala sig om enskilda domar genast bryter ut. Från vänsterhåll hävdas med emfas att kritiken utgör ett allvarligt hot mot domstolarnas oberoende, ja hela vårt rättsamhälle. Men om det vore socialdemokratiska politiker, i stället för sverigedemokratiska som uttalade sig, skulle det göra någon skillnad?  

Tyvärr har det åter bekräftats – efter den senaste tidens reaktioner först på Rikard Jomshofs (SD) yttranden om påföljderna efter fjolårets påskkravaller och sedan av efterspelet kring de socialdemokratiska nämndemännen efter den så kallade Snippadomen – att liknande fall inte alls behandlas lika. Att det avgörande inte är vad som har skett, utan vem som har sagt eller gjort något. 

Detta är ett genuint problem som leder till att såväl ord som principer urholkas. Vänsterns slentrianmässiga användande av Ungern och Polen som avskräckande exempel, de återkommande påståendena om att Tidöpartierna utgör ett hot mot rättsstaten, betyder nämligen noll och intet om impulsen när de egna felar är att lägga locket på, att försöka tiga bort uppståndelsen kring de uppgifter som gör gällande att man agerar precis på det vis som man beskyller andra för att (ha för avsikt att) göra.  

Att politiskt tillsatta nämndemän inte borde finnas i svenska rättssalar blir allt mer uppenbart efter en rad tveksamma incidenter genom åren.  Bara misstanken om att lojaliteten med partiet är större än med juridiken är problematisk. Svenska folket har god inblick i domstolsväsendet genom offentlighetsprincipen. Därtill är de som utses till nämndemän sällan särskilt representativa, trots avsikten med systemet, som en följd både av kårens i genomsnitt höga ålder och just politiska bakgrund. Vill man behålla ett inslag av icke-juridiskt skolade domare är det därför bättre att snegla åt det anglosaxiska systemet och göra urvalet baserat på andra faktorer än trogen tjänst i ett politiskt parti.  

Det är bra att frågor av detta slag kommer upp på bordet, att man diskuterar vad som är politisk otillbörlig påverkan och ständigt är vaksam mot eventuella försök att överträda gränserna. Det är inte här problemet ligger. Det som däremot är problematiskt är de dubbla måttstockarna; en för oss, en annan för våra politiska motståndare. Detta göder hätskhet och polarisering och urholkar tilliten både till politiken och till rättssystemet.  

För när det blir uppenbart att värnandet av den liberala demokratin enbart används som en retoriskt pose förlorar principerna sitt värde. Påpekandena om den farliga utvecklingen i Polen och Ungern blir meningslösa, samtidigt som avgrunden mellan människor blir större och allt svårare att överbrygga. För varför ska man ens delta i ett offentligt samtal om utgångspunkten är ohederlig och antiintellektuell, om det som i grunden är fel plötsligt anses okej bara därför att det är den egna sidan som syndar?

***

Läs även: Ut med politiska domare

Läs även: "Många nämndemän har en politisk agenda"