Tiden rinner ut för Demokraterna

Vilken amerikansk presidentkandidat har på senare tid gjort följande? Ringt upp sitt favoritprogram på teve och beklagat sig över att olika ”eliter” är ute efter honom. Skrutit om hur bra han spelar golf. Skrutit om hur många människor som dyker upp på hans valmöten. Vänt sig främst till sin närmaste familj, däribland en son har dömts för flera brott, för att söka råd om sin valkampanj. Uttryckt sig förklenande och avfärdande om ett antal opinionsundersökningar som visar att han ligger under. Sagt att det bara är han själv som kan lyckas besegra sin rival, och att det nu bara är Gud fader i himlen som kan få honom att kliva av. 

Tyvärr måste jag meddela att svaret lyder: Joe Biden. Hur var det nu Nietzsche sa – den som ger sig ut för att bekämpa monster riskerar snart att bli ett monster själv. I sin ilska mot illojala partikamrater har presidenten så smått börjat förvandlas till just den man han säger att han ska rädda den amerikanska demokratin från, Donald Trump. Och det är hemskt att skåda. 

Flera bedömare som känner Biden väl talar om mannens tudelade personlighet. Den ena sidan av honom är generös, välkomnande, optimistisk på ett smittsamt amerikanskt vis, lyssnande, inkluderande (ett gräsligt ord, men motsatsen är ju ännu värre), villig till stora uppoffringar för sitt land, kapabel till viss självdistans. Men som så ofta med tilltagande ålder är det den andra sidan som tar överhanden. Och den sidan beskrivs som tjurskallig, envis på gränsen till omöjlig, stingslig, stolt. För astrologianstrukna läsare – och de får minsann ytterst sällan sitt lystmäte, så nu kör vi – kan vi väl sammanfatta det som så att den första sidan visar Biden som lejon, den andra Biden som skorpion. 

Här hör det tyvärr till saken att Biden faktiskt är skorpion. 

Men om vi i stället går över till ett annat, möjligen mer vetenskapligt faktum: ingen blir yngre. Och de dåliga egenskaper en människa rymmer tenderar att bli värre med åldern. Så är det kanske inte dygnet runt, i alla sammanhang, men definitivt under stark press.  

Joe Biden har inte bara världens i särklass svåraste jobb, i en tid av väldiga globala kriser där en allians av auktoritära stater med Kina och Ryssland i spetsen öppet försöka störta rådande världsordning. Han utmanas också på hemmaplan av den ohederligaste politikern i amerikansk historia, en man som inte drar sig för någonting, som ljuger ohämmat, som skrävlar helt öppet om sina diktatorsdrömmar. Det är kanske inte så konstigt att Biden allt oftare tappar fattningen. 

Men det är nu inte hans humör som fått de andra i Demokraterna att gripas av sådan panik. Det är hans stolthet, hans vägran att medge hur åldern har gröpt ur honom. Sällan har ett så sorgligt drama utspelat sig för öppen ridå i Washington. För i stort sett alla – även de mest högljudda kritikerna, även de som kräver att han ger upp – betonar hur mycket de älskar Joe Biden. Ja, älskar. Senast var det George Clooney som använde det verbet. Omvänt uttryckt: de hatar att såra honom och svika honom. 

Det som får dem att ändå ställa sig upp och ta bladet från munnen är hotet från Trump. Det hotet kommer inte att minska ju längre spektaklet fortgår. Tvärtom blir Trump bara starkare och starkare. Tiden håller på att rinna ut, inte bara för Biden som makthavare, eller för den delen som offentlig person överhuvudtaget, utan för Demokraternas möjligheter att få fram en annan kandidat. 

De kommer att försöka, alltmer hårdhänt. Däremot är jag inte alldeles säker på att de lyckas. Så fort Biden vacklar inombords dyker ju hotet från Trump upp även för honom – och då stärks han i sitt trots. Det är en ohygglig paradox. För varje dag som går då Biden inbillar sig att han är den ende som kan stoppa Trump ökar risken för att Trump vinner. 

Nietzsche räcker inte till för att förklara det som händer. Nej, detta är på fullkomlig Shakespeare-nivå, och då menar jag inte lustspelen. Vilken bottenlös tragedi som nu utspelas. Vilka fasor som ännu väntar. 

***

Läs även: Är Biden verkligen moraliskt överlägsen?

Läs även: Mitt i skräckfilmsuppföljaren