Till attack!
Det är alltmer tydligt att Europa – och då eurozonen – är världsekonomins största kris- och oroshärd. Den akuta krisfasen är hanterad av den europeiska centralbanken ECB, men det krypande och långsiktiga sönderfallet fortsätter.
Eurozonens ekonomiska återhämtning har gått i stå. Till och med dragloket Tyskland stapplar, då ekonomin krympte under andra kvartalet. Inflationen fortsätter att falla och ligger allt längre från ECB:s mål på strax under två procent. Även här är den tyska statistiken illavarslande då producentpriserna sjönk på hemmamarknaden. Tyskland måste uppvisa en inflation klart över genomsnittet för att eurozonen som helhet inte ska behöva ta vägen över en destruktiv deflation.
Bo Becker, professor i finansiell ekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm, är en av dem som ser att situationen inom eurozonen håller på att förvärras. Vid ett SNS-seminarium i början på veckan under temat »Är finans- och eurokrisen över?« svarade han ett klart »nej« på den senare delen av frågeställningen. Huvudbekymret är enligt Becker ett underkapitaliserat och skärrat banksystem, som gör att kreditgivningen inte fungerar. Effekterna av ECB:s rekordlåga styrräntor och drastiskt sänkta riskpremier för krisländernas egen upplåning, efter ECB-chefen Mario Draghis klassiska uttalande sommaren 2012 om »att göra vad som krävs« för att rädda euron, har hållit systemet flytande men inte fört utvecklingen framåt.
Statistiken visar att läget för bankernas nyutlåning inom eurozonen snarast har förvärrats, trots ECB:s sänkta räntor. Efterfrågan från bankerna på ECB:s senaste erbjudande om fyraåriga krediter till mycket låg ränta blev också klart lägre än förväntat.
Och ett skadeskjutet banksystem är en viktig förklaring till stagnationen. En tung komponent i Japans långvariga bekymmer var att banksystemets dåliga krediter aldrig vädrades ut. I stället fick ett antal så kallade »zombiebanker« leva vidare, trots att de inte hade någon kapacitet att tillgodose kreditefterfrågan från de mer friska delarna av ekonomin. För euro-zonens större banker kan det vara så att de stresstester som nu genomförs har hållit tillbaka kreditgivningen. Genomlysningen förväntas bli väsentligt tuffare än de tidigare, då flera banker fick grönt ljus för att sedan kollapsa, som fransk-belgisk-holländska Dexia, cypriotiska Laiki och spanska Bankia.
Ett uppstädat och fungerande kreditsystem är en viktig del för att få igång eurozonens ekonomiska hjul. Men det är inte tillräckligt för att komma tillrätta med de grava obalanser som byggts upp inom valutaområdet. Krisländerna Grekland, Spanien och Portugal har fortfarande nettoskulder gentemot omvärlden på motsvarande 130, 90 och 100 procent av BNP. Med tanke på att dessa lån knappast har gått till investeringar som höjt ländernas långsiktiga konkurrenskraft är det en utmaning att generera de handelsöverskott som krävs för att betala räntor och amortera av dessa lån. I klartext så måste stora delar av dessa lån betraktas som osäkra.
Läget blir inte bättre av att Tyskland för en finanspolitik som försvårar krisländernas anpassning som gör det möjligt för ECB att uppfylla sitt inflationsmål. Tysklands finansminister Wolfgang Schäuble har deklarerat att regeringens ambition är att ha ett överskott i sin budget. Denna åtstramning av den privata sektorns konsumtionsutrymme innebär både en inflationspress och en konservering av Tysklands stora bytesbalansöverskott. En alltmer desperat Mario Draghi har ju indirekt kritiserat Tyskland för detta. Det börjar bli dags att prata klartext.
