Tillbaka till civilisationen!

Den som är dömd och har tagit sitt straff – betalt böter, burit fotboja, gjort samhällstjänst, suttit i fängelse – har därmed sonat sitt brott. Han har rätt att börja på ny kula som andra.

Detta är en grundbult i ett civiliserat samhälle. Eller snarare var. Sedan 1 januari 2001 måste alla som erbjuds arbete inom förskola, fritids och grundskola lämna in ett registerutdrag från polisen. I skolutdraget framgår inte alla domar utan de som gäller mord, dråp, grov misshandel, grovt rån, sexualbrott och barnpornografi. Avsikten är att skydda barnen.

Skolverket gjorde en uppföljning år 2003. Då hade skolorna fått in 200 000 register­utdrag; 122 personer var dömda för något av brotten, över hälften för grov misshandel. Om lagen fått avsedd effekt – att förhindra sexuella övergrepp – var oklart. Sådana anmäldes även efter att registerkontrollen infördes.

Därefter har lagen utvidgats. Den om­fattar praktikanter i förskolor och skolor, personal vid särskilda boenden för barn, personal i handikappomsorg för barn. Dessutom ska försäkringsförmedlare lämna in registerutdrag, de får inte vara dömda för förmögenhetsbrott eller allvarlig ekonomisk brottslighet.

Här är det alltså riksdagen som bestämt att registerutdrag måste visas. Men därutöver kräver allt fler arbetsgivare utdrag för säkerhets skull. År 2006 tillsatte regeringen Göran Persson därför en utredning om integritetsskydd i arbetslivet. I maj 2009 var jobbet klart. Utredaren Cathrine Lilja Hansson, till vardags ordförande i Arbetsdomstolen, vill införa ett förbud för arbetsgivare att kräva utdrag ur belastningsregistret om det inte finns lagstöd för åtgärden.

»Det är ett allmänt intresse att en person efter ett avtjänat straff ska kunna verka i samhället på samma premisser som andra«, slog utredaren fast.

De fackliga organisationerna instämde. Arbetsgivarna invände däremot.

»Det försvårar för arbetsgivare att fatta välgrundade anställningsbeslut,« argumenterade Svenskt Näringsliv. När efterfrågan på registerutdrag ökat beror det på ett behov, inte ett missbruk, och »syftet är typiskt sett inte att slaviskt sålla bort« folk utan det är »en pusselbit bland många«.

Jag önskar att Svenskt Näringsliv hade fog för sina ord.

Medan regeringen har grubblat har utdragskrävandet ökat ytterligare. Barn- och äldreminister Maria Larsson (kd) har visat intresse för att också föra in äldreomsorgen i lagstiftningen.

Ännu går det kräva papper som man vill, vilket verklighetens kommuner ofta gör. I borgerliga Uppsala måste all personal inom vård och omsorg, också i den som upphandlats av privata företag, visa registerutdrag.

»Om någon snattat som ung är det inte ett hinder. Men har man gjort sig skyldig till grov stöld och bedrägeri är det inte aktuellt att anställa. Det är brott med tydliga uppsåt, säger personalchefen Pelle Bultmark.

Har det då blivit färre stölder från de äldre? Inget vet. Uppsala kommun har inte följt upp beslutet.

I Sigtuna, styrt av socialdemokraterna, miljöpartiet och centerpartiet, är det hårdare bandage. Där får man inte jobba med handikappade och äldre om man under de senaste tre åren dömts för rattfylla, narkotikainnehav, stöld eller snatteri, sexuellt ofredande, misshandel eller brott som gett fängelsestraff.

Det finns ingen faktisk anledning i form av en ökad tjuvnad. »Det är en diskussion som pågått för att andra kommuner har det så«, förklarar Edit Bjurdamm, som chefar över omsorgen, för tidningen Sigtunabygden.

I Halmstad kräver det kommunala bostadsbolaget HFAB att alla entreprenörer lämnar registerutdrag för sina anställda. Den som dömts för trafikbrott kan få jobba, men inte den som fällts för stöld eller inbrott. Påbudet om registerutdrag kom inte för att hyresgästerna i de 10 000 lägenheterna klagat på hantverkarna. Utan för att det låter som ett sätt att skapa trygghet, ett förebyggande arbete.

Men varför stanna där? Varför inte vräka alla som döms, oavsett för vad, för säkerhets skull. Så kan de dömda leva i särskilda läger i skogen, Kulbon, och utföra Fas3-arbeten eftersom ingen annan ändå anställer dem.

Eller så kan vi återgå till civilisationen. Den verkar dessvärre kräva att integriteten i arbetslivet skyddas i lag. Och det bråds­kar. Annars har vi snart vant oss vid den nybrutala seden att döma folk för livet. Utan att diskutera principer och effekter, utan bara för att det låter säkrast så. Och sen sitter vi där och undrar var tilliten tog vägen.

***

För övrigt bör poliser och politiker ägna sig åt annat än att analysera rap-, rock- och poptexter. Att ställa in en fritidsspelning i Växjö med hänvisning till innehållet är lika dumt som att ställa in en dansföreställning på Kulturhuset i Stockholm.