Tomas Fisher: Svara, herr ambassadör

I en tidigare artikel tog jag upp den tyska regeringens grova häleri – den har belönat en dömd bedragare och utpressare med fem miljoner euro, tyskt medborgarskap under skyddad identitet och utlandsbosättning. Skurkens motprestation – stulen bokföring avseende kunderna i LGT Bank in Liechtenstein.

I alla banker i världen finns kunder som inte betalar skatt men alla banker, även de svenska, tillämpar banksekretess. Syftet är att skydda kunder mot utpressare, kidnappare och terrorister. Just en sådan ruskprick har frau Merkel valt att belöna och förse med resurser för fortsatt kriminell verksamhet. Tror någon att han nu tänker pensionera sig och hänga på Goetheinstitutet i Australien där han lär befinna sig?

Det finns länder – till exempel skurkstaten Somalia – som gör anspråk på i Sverige bosatta medborgares inkomster och bankmedel. Somalia har ännu inte förfallit till de tyska metoderna för att uppnå sina syften.

Sedan valutaregleringen avskaffades är det tillåtet för svenskar att ha bankkonton i utlandet men man är skyldig att deklarera ränteinkomster och kapital. Om man som tiotusentalet svenskar är »foreign resident« i Storbritannien, är det är fullt lagligt att inte deklarera eller skatta någonstans för de inkomster som får ligga kvar utomlands. Rimligtvis gäller de här reglerna inte bara svenskar utan också till exempel tyskar bosatta i England.

Många englandssvenskar är kunder i LGT som är en mycket kompetent bank och ligger i ett land, Liechtenstein, som till skillnad från Tyskland har en lång och oavbruten tradition som rättsstat. Med vilken rätt köper frau Merkel och den tyska regeringen uppgifter om englandssvenskarnas privata förhållanden? Hur garanterar Tyskland att inte uppgifterna går vidare till andra, och mycket farliga, orätta händer?

Förbundsrepublikens ambassadör i Stockholm kanske vänligen kan svara på de här två frågorna? I Rostock började nyligen en rättegång mot en herr Freitag som tidigare avtjänat ett längre fängelsestraff för tretton bankrån och ett fall av olaga frihetsberövande förenat med utpressning. Det sket sig för Freitag när hans mamma gick till banken och satte in 1,4 miljoner euro (13 miljoner kronor) i sedlar.

Personalen ringde polisen som gjorde husrannsakan och upptäckte att sonen fått 11 miljoner euro genom utpressning mot Liechtensteinische Landesbank. Freitags advokater kräver nu att han ska få samma behandling som LGT-tjuven mot att han lämnar över sitt material till tyska skattemyndigheter. Likabehandling är som bekant en rättsstatlig princip.

Men släpper Australien trots sina traditioner som deportationsort in en sådan här tysk till? Om inte kanske en lösning vore att ackreditera Freitag vid Förbundsrepublikens ambassad i Stockholm som kontaktperson med det svenska Skatteverket vars generaldirektör tidigare uttryckt intresse för det tyska stöldgodset och som till skillnad från sin danske motsvarighet inte tycks nogräknad vad häleri beträffar.

Liechtensteins statschef, arvprins Alois, tog efter sitt senaste besök i Tyskland tillbaka ett tidigare löfte om lån till ett tyskt museum ur familjens enastående konstsamling. Det gjorde han rätt i. Tysklands agerande mot Liechtenstein är stormaktsarrogans mot ett litet land. Så skulle Tyskland aldrig våga behandla Europas viktigaste skatteparadis, Storbritannien.

Läs mer: Om Liechtensteins banker, de stulna kontoutdragen, Tomas Fischers tidigare krönika i ämnet.