Törnmalm: Gangstermorden hotar Malmös framtid
Polisområdeschefen Stefan Sintéus sa på en presskonferens på måndagen att Malmö har genomlidit två våldsamma helger. Två unga killar har skjutits, en till döds. Kort dessförinnan bomber i Sofielund, vid Drottningtorget och på Almgården.
En nationell särskild händelse är utlyst.
– Det är en svart helg för Malmö och Malmöpolisen, sammanfattade Sintéus.
Mer rättvist skulle vara att säga ett svart decennium. Det som händer i Malmö är ju inget nytt, knappt något politikerna skulle ha lyft på ögonbrynen över innan brott- och straff var på allas läppar.
För sju år sedan gjorde jag ett reportage i min hemstad, vid sundet mellan Sverige och resten av världen. Mord, skottlossningar och bombdåd. En svart bild spreds av Malmö. Hur påverkades stadens boende, de som inte sköt och hade sig? Hur påverkades näringslivet?
– Man kan likna ett företags eller en stads rykte med en segelbåt med köl, sa Mats Urde, docent i varumärkesstrategi vid Lunds universitet.
– Kölen rätar upp båten när det krisar. I Malmös fall är frågan hur väl kölen fungerar.
Det var då det. Sedan dess har berättelsen om Malmö mörknat ytterligare. Visst, skjutningarna har minskat och projekt som ”Sluta skjut”, där gängmedlemmar får hjälp att lämna kriminaliteten, tycks göra sitt. Och visst: buset är inget nytt i ”Sveriges Chicago”.
Men det är inte bara bilden av staden utifrån som har förändrats. I dag tycker jag mig höra en oro för utvecklingen även från de annars rätt så luttrade Malmöborna.
”Min fru och jag hade en sagolik tur att överleva Bosnienkriget och få komma till Sverige. Jag vägrar förlika mig med tanken på att mina barn ska riskera att hamna i en skottlossning i ett av världens tryggaste länder”, skrev en av dem, Sydsvenskanreportern Kenan Habul, efter mordet på småbarnsmamman Karolin Hakim.
En Malmöpolis jag talar med fnyser åt den nationella förstärkning som begärts. Inget nytt, säger hen, och pekar på att sådana har begärts till och från de senaste fem åren.
– Malmö är närmast laglöst. Du kan nästan göra vad du vill och chansen att åka fast är minimal.
Poliskällan fortsätter med att säga att de framgångar som görs är på marginalen – den kriminella sfären är för stor för att klämma åt på riktigt.
Om en polis bjuder på den dystra beskrivningen av sin stad, hur mår då den genomsnittlige medborgaren i Malmö?
Såväl polischefer som kommunpolitiker lär peka på den årliga trygghetsundersökningen i staden, den visar inte på någon försämrad trygghet under 2018. Men utflyttningen av den skattebetalande medelklassen till sovstäder som Staffanstorp, som byggt sin image på att agera motsats till Malmö, visar på något annat. På måndagen lade Staffanstorps kommun ut en film om sin egen förträfflighet, med Malmös situation som fond.
Det gränsar inte bara till osmakligt, det borde oroa den moderna, och i många avseenden mest intressanta, storstaden på den här sidan av resten av världen.
Kommunalrådet Katrin Stjernfeldt Jammeh hävdar i en intervju att våldsutvecklingen inte är specifik för Malmö, och är resultatet av åratal av eftersatt fokus på brott och våld. Hon är övertygad om att de åtgärder som diskuteras kommer att få effekter och säger att Malmö stad arbetar intensivt tillsammans med polisen.
Låt oss hoppas att hon har rätt. Trygghet i en stad är något basalt. Och om Sveriges tredje största stad fortsätter att plågas av gangsterdåd riskerar det att påverka Malmös attraktivitet under lång tid framöver.
