Tre klassiker att hålla i handen inför en osäker framtid

Ett fascinerande inslag i vår tids övervakningsekonomi är att e-boksjättarna har järnkoll på vad vi läser. Våra data berättar inte bara för dem när vi tappar lusten och slutar läsa, utan också när vi hittar något vi verkligen uppskattar.  

För några år sedan kungjorde Amazons Kindle att den överlägset mest understrukna meningen i Hungerspels-trilogin var denna: ”Ibland råkar folk ut för saker som de inte är rustade att klara av.” 

Det är rörande att tänka på alla tonåringar som läst dessa dystopiska böcker och knutit an till tanken att framtiden är osäker och svår att förbereda sig för. Man förstår att det slår an någonting hos dem. De förväntas ju karriärsplanera från lågstadiet, men får samtidigt höra att AI kommer ta alla jobb. De ska pensionsspara från artonårsdagen, men är osäkra på om världen står kvar när de fyllt 65. Det är inte undra på att de har slutat skaffa barn. 

Hur förbereder man sig för en osäker framtid? Även vi som är medelålders kan se att teknikutvecklingen gjort en del skolkunskaper mindre viktiga. Vår mattelärare drillade oss i huvudräkning, och upprepade: ”Ni kommer inte ha en miniräknare på fickan när ni går ut i vuxenlivet!” Men Steve Jobs och de andra smart phone-utvecklarna såg till att hon fick fel.  

Men om teknik och matematik haft svårt att stå emot tidens tand, finns andra gymnasiekunskaper som klarat sig bättre. Det gäller särskilt den ofta onödigförklarade humanioran – i synnerhet den skönlitteratur jag läste under skolåren. Den gav insikter som inga appar gjort obsoleta. Därför kommer här, i hängmattans tid, tre tips på klassiker att hålla i handen inför en osäker framtid. 

Min största skönlitterära kärlek var Mörkrets hjärta av Joseph Conrad. Jag var besatt av den under gymnasieåren och läste den som dagens tweenies läser Harry Potter: Om och om igen. Berättelsen om hur Marlowe reser längs Kongofloden mot den mystiske Mr. Kurtz lärde mig att högstämda ideal kan dölja det djupaste mörkret. Att vi behöver civilisationen, men att den samtidigt inte alltid är vad den utger sig för att vara.  

Detta är något jag tänker på dagligen.   

När jag var 17 år blev jag för första gången upprörd över att Tomas Tranströmer inte fick Nobelpriset i litteratur. (Ilskan höll i sig tills jag var trettio, då han äntligen fick det.) Tranströmer är, genom sitt vackra och klara bildspråk, den perfekta introduktören till modern poesi. Men hans metaforer kan man gå och grunna på i decennier:  

Var människa en halvöppen dörr 
som leder till ett rum för alla. 
Den oändliga marken under oss. 
Vattnet lyser mellan träden. 
Insjön är ett fönster mot jorden. 

Det är en poesi med ett knippe insikter som varje människa borde få med sig. Den säger att visst är livet skört, men världen är inte ute efter dig. Uppvaknandet är ett fallskärmshopp från drömmen och lyfter du blicken kommer du se att den också är en hisnande vacker plats. 

Jag hade lämnat gymnasiet när första delen av Marilynne Robinsons Gilead-svit kom ut. Men dessa böcker vill jag ändå rekommendera, inte minst för att de ger en annan bild av framtiden än Hungerspelens mörka visioner. För här överraskas den åldrade Ames av kärleken till den unga Lila och välsignas med en son, trots att allt sådant hopp borde vara ute.  

I den okända framtid som kommer oss till mötes finns inte bara sådant som vi inte är rustade att klara av, utan också gåvor som vi aldrig vågat hoppas på.

***

Läs även: Det är lätt för kulturvärldens nepobarn att avfärda kanon

Läs även: Plötsligt hyllar alla den tryckta boken