Trump är inte konservativ – han är en radikal revolutionär
Konservatismens fader Edmund Burke hade inte imponerats av revolutionären Donald Trump. Han är bara ett radikalt svar på vänsterradikal identitets- och invandringspolitik.
Toppbild: AP
När USA:s president Donald J. Trump den 2 april meddelade att hans land ämnade att markant höja importtullarna för i stort sett samtliga länder på jorden och fick världens börser att falla drastiskt under flera dagar, skrev han nedanstående rader på sitt konto, på sitt eget ägandes sociala mediebolag, Truth Social.
Jag återger dem avsiktligt på originalspråket och i originalformen; alltså genomgående med versaler och trippla utropstecken på slutet. Ty formen är sitt innehålls form:
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
“THE OPERATION IS OVER! THE PATIENT LIVED, AND IS HEALING. THE PROGNOSIS IS THAT THE PATIENT WILL BE FAR STRONGER, BIGGER, BETTER, AND MORE RESILIENT THAN EVER BEFORE. MAKE AMERICA GREAT AGAIN!!!”
Vad det är för innehåll som denna form gestaltar blir tydligare om den kontrasteras med ett annat citat som också handlar om bot och helande.
Det kommer från Edmund Burke, som, när han i november 1790 skriver om den franska revolutionens tillkortakommanden, påpekar att man för att undvika det onda som följer av ombytlighet och nyckfullhet – vilket är tio tusen gånger värre än envishet och det blindaste av fördomsfullt tänkande – bör man närma sig statens defekter eller korruption med försiktighet. Inte drömma om att påbörja dess reformering genom dess omstörtning. Alltså att man bör närma sig statens brister som man närmar sig ”en faders sår – med from vördnad och darrande omsorg”.
Därefter framhåller Burke syftande på de franska revolutionärernas tillvägagångssätt:
”Vi lär oss att betrakta med fasa de barn av sitt land som vill stycka den åldrade fadern i bitar och slänga ner honom i en trollkittel, i hopp om att de, genom sina giftörter och vilda besvärjelser, ska återuppväcka fadern vid full hälsa och till liv på nytt.”
Mellan de anslag och attityder som Trump respektive Burke är företrädare för och som även deras respektive uttryckssätt också är en manifestation av, ligger en av de viktigaste skillnaderna i politisk hållning: Den mellan radikalism i politiken och återhållsamhet eller, samhällelig radikalism kontra samhällelig konservatism, om man så vill.
Och det är två förhållningssätt som omfattar hela åsiktsskalan från höger till vänster.
Politisk radikalism är således mer en fråga om metod än om ideologi. All politik går ut på någon typ av samhällsförändring – också när den vill vara samhällsbevarande, eftersom bevarandet handlar om att motstå förändring. Radikalism kommer från latinets radix, rot (och är sålunda också besläktat med ”rädisa”). Med en radikal politisk hållning vill man åstadkomma en samhällsförändring som tar sig ända ned till samhällets grund, man vill gå till roten med de upplevda problemen och utrota dem, genom intensiva och otyglade metoder.
Naturligtvis skriker radikalismen ut sina teser med versaler, i fetstil och med flerfaldigade utropstecken.
Revolutionärer är per definition radikala – re-volution betyder just om-välvning, att kasta saker över ända. Men ofta eller nästan alltid, blir det inte så mycket mer än att ordningen kastas över ända. Ty medan radikalism är en effektiv metod att riva gamla strukturer och städa i augiasstall, är det ingen tillförlitlig metod att bygga nytt, beständigt och stabilt.
Därav Burkes framsynta varning angående den franska revolutionen, drygt ett år efter dess inledning i juli 1789, och hans profetiska förutsägelse att revolutionen skulle övergå till mobbvälde och tyranni samt sannolikt sluta i militärkupp och diktatur – vilken besannades med Napoleon Bonapartes statskupp i november 1799.
Ett annat mönster för politisk radikalism är att den i sin tur föder en motreaktion som även den är radikal till sin natur.
Trumps radikalism är i det perspektivet ett svar på den radikalism som föregick honom med ohämmad och okontrollerad invandring, brottslingar som hjältar och poliser som skurkar, biologiska män tävlandes mot kvinnor, antisemitism på universiteten och ny rasåtskillnadspolitik förklädd som mångfaldsbejakande.
Men de skador han åstadkommer är av en helt annan storleksklass.
Vilka radikala svar, och då av vilken magnitud, Trumps radikalism i sin tur kommer att ge upphov till vet vi inte. Det vi kan vara nästan säkra på är att pendeln i sin rörelse hamnar lika extremt åt andra hållet.
Med sannolikt nya skador till följd.
***
När USA:s president Donald J. Trump den 2 april meddelade att hans land ämnade att markant höja importtullarna för i stort sett samtliga länder på jorden och fick världens börser att falla drastiskt under flera dagar, skrev han nedanstående rader på sitt konto, på sitt eget ägandes sociala mediebolag, Truth Social.
Jag återger dem avsiktligt på originalspråket och i originalformen; alltså genomgående med versaler och trippla utropstecken på slutet. Ty formen är sitt innehålls form:
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
“THE OPERATION IS OVER! THE PATIENT LIVED, AND IS HEALING. THE PROGNOSIS IS THAT THE PATIENT WILL BE FAR STRONGER, BIGGER, BETTER, AND MORE RESILIENT THAN EVER BEFORE. MAKE AMERICA GREAT AGAIN!!!”
Vad det är för innehåll som denna form gestaltar blir tydligare om den kontrasteras med ett annat citat som också handlar om bot och helande.
Det kommer från Edmund Burke, som, när han i november 1790 skriver om den franska revolutionens tillkortakommanden, påpekar att man för att undvika det onda som följer av ombytlighet och nyckfullhet – vilket är tio tusen gånger värre än envishet och det blindaste av fördomsfullt tänkande – bör man närma sig statens defekter eller korruption med försiktighet. Inte drömma om att påbörja dess reformering genom dess omstörtning. Alltså att man bör närma sig statens brister som man närmar sig ”en faders sår – med from vördnad och darrande omsorg”.
Därefter framhåller Burke syftande på de franska revolutionärernas tillvägagångssätt:
”Vi lär oss att betrakta med fasa de barn av sitt land som vill stycka den åldrade fadern i bitar och slänga ner honom i en trollkittel, i hopp om att de, genom sina giftörter och vilda besvärjelser, ska återuppväcka fadern vid full hälsa och till liv på nytt.”
Mellan de anslag och attityder som Trump respektive Burke är företrädare för och som även deras respektive uttryckssätt också är en manifestation av, ligger en av de viktigaste skillnaderna i politisk hållning: Den mellan radikalism i politiken och återhållsamhet eller, samhällelig radikalism kontra samhällelig konservatism, om man så vill.
Och det är två förhållningssätt som omfattar hela åsiktsskalan från höger till vänster.
Politisk radikalism är således mer en fråga om metod än om ideologi. All politik går ut på någon typ av samhällsförändring – också när den vill vara samhällsbevarande, eftersom bevarandet handlar om att motstå förändring. Radikalism kommer från latinets radix, rot (och är sålunda också besläktat med ”rädisa”). Med en radikal politisk hållning vill man åstadkomma en samhällsförändring som tar sig ända ned till samhällets grund, man vill gå till roten med de upplevda problemen och utrota dem, genom intensiva och otyglade metoder.
Naturligtvis skriker radikalismen ut sina teser med versaler, i fetstil och med flerfaldigade utropstecken.
Revolutionärer är per definition radikala – re-volution betyder just om-välvning, att kasta saker över ända. Men ofta eller nästan alltid, blir det inte så mycket mer än att ordningen kastas över ända. Ty medan radikalism är en effektiv metod att riva gamla strukturer och städa i augiasstall, är det ingen tillförlitlig metod att bygga nytt, beständigt och stabilt.
Därav Burkes framsynta varning angående den franska revolutionen, drygt ett år efter dess inledning i juli 1789, och hans profetiska förutsägelse att revolutionen skulle övergå till mobbvälde och tyranni samt sannolikt sluta i militärkupp och diktatur – vilken besannades med Napoleon Bonapartes statskupp i november 1799.
Ett annat mönster för politisk radikalism är att den i sin tur föder en motreaktion som även den är radikal till sin natur.
Trumps radikalism är i det perspektivet ett svar på den radikalism som föregick honom med ohämmad och okontrollerad invandring, brottslingar som hjältar och poliser som skurkar, biologiska män tävlandes mot kvinnor, antisemitism på universiteten och ny rasåtskillnadspolitik förklädd som mångfaldsbejakande.
Men de skador han åstadkommer är av en helt annan storleksklass.
Vilka radikala svar, och då av vilken magnitud, Trumps radikalism i sin tur kommer att ge upphov till vet vi inte. Det vi kan vara nästan säkra på är att pendeln i sin rörelse hamnar lika extremt åt andra hållet.
Med sannolikt nya skador till följd.
***
