Tysk roulette
Det finns en god chans eller stor risk, beroende på betraktarens perspektiv, att Tyskland gör en skarp högergir efter valet på söndag.
Toppbild: AP
Det är mycket Tyskland just nu. Kanske lite mer än vad tyskarna själva hade önskat, men sånt styr man ju inte. Förra torsdagen körde en asylsökande in en bil i en folkmassa i München, det senaste islamistiska dådet i en våldsvåg som sveper över landet. Dagen efter i samma stad gick USA:s vicepresident JD Vance också till attack, men mot Europa. Han dömde ut den Gamla världens bristande respekt för yttrandefrihet och demokrati och – viktigast - ogiltigförklarade den säkerhetsordning som har gällt sedan andra världskriget.
Hädanefter måste vi européer stå för vårt eget försvar. Vi kan inte längre räkna med att USA kommer till undsättning om ni vet vem går till anfall. Aktierna i Saab och andra vapensmedjor rusade. Säga vad man vill om Team Trump, men de har en osviklig förmåga att fånga all uppmärksamhet. Dessutom verkar det de säger ofta vara betydligt mer genomtänkt än vad man först anar, som här och här.
När Vance väl hade lämnat scenen vändes blickarna mot den avslutande tv-debatten inför förbundsdagsvalet nu på söndag. Jag har inte mycket till övers för samtidens ständiga parallelldragande till trettiotalet, men nog finns visst fog för påståendet att detta tyska val är olikt alla andra sedan 1933. Ytterhögerpartiet AfD ser ut att bli näst störst och kan vinna en majoritet i parlamentet tillsammans med CDU/CSU. Då blir det svårt för CDU-ledaren Friedrich Merz att helt ignorera AfD:s Alice Weidel i regeringsförhandlingarna. I synnerhet om SPD går lika dåligt som det spås och dessutom något småparti inte klarar spärren så att fler mandat fördelas mellan de partier som kommer in.
Visserligen stod det klart under debatten att Merz och Weidel har avgrundsdjupa skillnader i synen på Ryssland, Ukraina och Trumps fredsplan. Men i de frågor som är viktigast för väljarna - landets ekonomiska kris och migrationen – finns utrymme att komma överens. Tyskland har av tradition inte minoritetsregeringar så beroende på hur valvinden blåser nu på upploppet, finns en god chans eller stor risk - beroende på perspektiv – för att Tyskland gör en skarp högergir efter det här valet.
Det är mycket Tyskland just nu. Kanske lite mer än vad tyskarna själva hade önskat, men sånt styr man ju inte. Förra torsdagen körde en asylsökande in en bil i en folkmassa i München, det senaste islamistiska dådet i en våldsvåg som sveper över landet. Dagen efter i samma stad gick USA:s vicepresident JD Vance också till attack, men mot Europa. Han dömde ut den Gamla världens bristande respekt för yttrandefrihet och demokrati och – viktigast – ogiltigförklarade den säkerhetsordning som har gällt sedan andra världskriget.
Hädanefter måste vi européer stå för vårt eget försvar. Vi kan inte längre räkna med att USA kommer till undsättning om ni vet vem går till anfall. Aktierna i Saab och andra vapensmedjor rusade. Säga vad man vill om Team Trump, men de har en osviklig förmåga att fånga all uppmärksamhet. Dessutom verkar det de säger ofta vara betydligt mer genomtänkt än vad man först anar, som här och här.
När Vance väl hade lämnat scenen vändes blickarna mot den avslutande tv-debatten inför förbundsdagsvalet nu på söndag. Jag har inte mycket till övers för samtidens ständiga parallelldragande till trettiotalet, men nog finns visst fog för påståendet att detta tyska val är olikt alla andra sedan 1933. Ytterhögerpartiet AfD ser ut att bli näst störst och kan vinna en majoritet i parlamentet tillsammans med CDU/CSU. Då blir det svårt för CDU-ledaren Friedrich Merz att helt ignorera AfD:s Alice Weidel i regeringsförhandlingarna. I synnerhet om SPD går lika dåligt som det spås och dessutom något småparti inte klarar spärren så att fler mandat fördelas mellan de partier som kommer in.
Visserligen stod det klart under debatten att Merz och Weidel har avgrundsdjupa skillnader i synen på Ryssland, Ukraina och Trumps fredsplan. Men i de frågor som är viktigast för väljarna – landets ekonomiska kris och migrationen – finns utrymme att komma överens. Tyskland har av tradition inte minoritetsregeringar så beroende på hur valvinden blåser nu på upploppet, finns en god chans eller stor risk – beroende på perspektiv – för att Tyskland gör en skarp högergir efter det här valet.
